Sambon tycker det är jobbigt att läsa för barnet

Mycket tänkvärt i det ni skriver allihop, tack!

För att svara på ett par frågor... Sambon läser mycket på nätet, forum och om sitt fritidsintresse och sånt, så jag tror inte han har problem med själva läsningen. Däremot har han inte läst en bok sen han gick på gymnasiet, om jag förstått honom rätt. Det intresserar honom inte, och även om jag (som förskollärarstuderande :P) tycker att det är beklämmande, så får jag absolut respektera det. Har tipsat honom om ljudböcker istället eftersom jag lyssna mycket på det då jag helt enkelt inte känner att jag har tid att läsa skönllitteratur just nu. Det jag TROR att sambon tycker är jobbigast med läsning är just att det blir en prestation. Det är den känslan jag fått i alla fall. Men jag förstår inte riktigt varför, det är ju ingen annan än våran lilla son som lyssnar och han dömer ju inte. Men kanske är det ändå något sånt som sitter i från skolan eller nåt?

Ang. läggningsrutinen så har jag faktiskt aldrig haft en tanke på att vi skulle kunna ha olika rutiner. Fånigt va? Vi har alltid varit väldigt hårda med rutinerna av olika skäl, då vår son haft svårt med olika saker, sömn t.ex. Ju hårdare rutiner vi satt, desto bättre har det ofta blivit. Men visst kan man ju testa att de hittar sin egen rutin. Vi skapade den här rutinen (som är lite längre, kvällarna ser ungefär likadana ut från middagen fram till läggdags) tillsammans. Men visst är det mest jag som bestämmer, sambon är hel enkelt inte intresserad. Han har inte heller något intresse av att läsa på om vad som är bra för barn eller vad de behöver för det vet han att jag gör ändå.

En till sak... Vi läser inte samma böcker om och om igen och vi läser inte "småbarnsböcker". Vi läser Astrid Lindgren, så det är ju kapitelböcker och i alla fall jag får ut mycket av det, men kan ju inte tala för sambon. Vår son förstår inte så mycket än av vad man säger, han säger inga ord själv och skulle aldrig komma på tanken att försöka välja bok själv, eller göra något i lässituationen. Jag har försökt bjuda in honom och vi läser bilderböcker också, men han är inte intresserad av att ta några egna initiativ eller interagera själv. Vi har kontakt med logoped och det finns väl vissa tankar om autism, men han är ändå för ung för att diagnostiseras vad jag förstår, så just nu försöker vi bara uppmuntra honom så mycket som möjligt och ge honom goda förutsättningar.

Vill avsluta med att igen tacka för era trevliga med konstruktiva svar! Man är på något sätt beredd på att bli "påhoppad" (tråkigt att det lätt blir så på anonyma forum) men jag känner verkligen att jag fått bra tankeställare i den här tråden. Tack för det! Funderar till och med på om jag ska visa tråden för sambon, för att få igång lite tankar och diskussion, oss två emellan. :)

Min sambo har aldrig tyckt om att läsa skönlitteratur, och högläsning, skola etc är ett jobbigt kapitel för honom. Innan vi fick barn trodde han inte att han skulle vilja läsa för barnen (det fick bli min bit tänkte han). När väl första barnet kom och jag började läsa för henne ville hon ju att pappa också skulle läsa, och ganska snart märkte han att det var en lugn och mysig aktivitet ihop. Jag vet dock att han besväras av att han tycker att jag läser bättre, kan det vara samma för din man? Eller kanske han tycker det är jobbigt om han inte upplever något gensvar på vad han läser från sonen? Huvudsaken är nog att någon läser, känner han sig besvärad kan ju ingen annan ändra på det.

TS, får jag fråga vilka böcker ni läser? Jag vill börja läsa mera med min dotter.

Serietidningar kanske?

Kan det vara så att din sambo är en av de som tycker det är hemskt att läsa högt? Oavsett kan han ju i så fall skapa en egen läggningsrutin tillsammans med barnet. Det viktiga är ju att varva ner tillsammans, inte att promt läsa.

Tänkte på det, CD sagor som fanns på 80-90 talet (med bok) det kanske skulle vara något? Så kan din sambo sitta med barnet och vända blad?

Känner igen det här faktiskt.

Min sambo hade en massa problem med hörseln som liten och hamnade därför efter en heldel och behövde resurs ganska långt upp i skolåldern och det har satt sina spår. Han är väldigt osäker på sig själv när han läser högt även om han tycker om att läsa själv. Han har blandannat varit rädd att det ska påverka sonen när han inte kan läsa "flytande". Så vad han ibland gör är att hitta på en egen saga till boken. Då får han mer flyt i det han berättar och han är väldigt kreativ. Annars brukar han berätta om när sonen föddes eller om hur vi träffades och lite andra sådana historier i mer sagoform. Sonen är just nu väldigt inne i Alfons åberg och eftersom sambon inte pratar svenska och vi bara har ett par Alfons böcker på engelska så funkar den metoden även där. Sonen får sina favorit böcker men med en ny version av historien.

Du har fått många bra tips. Kommer själv ihåg från när jag var liten att min pappa inte gillade att läsa för mig han berättade påhittade sagor ist som han kom på själv. Min mamma och bonuspappa läste böcker och serier men båda alternativen var minst lika bra. Man kan sjunga sånger eller berätta något som hänt under dagen eller berätta om något ni gjort tillsammans när erat barn var mindre eller vad som helst finns många alternativ. Hoppas ni hittar något som funkar för er :)

Jag hatar, då menar jag verkligen hatar att läsa högt. Det har jag alltid gjort, trots att jag kunde läsa flytande innan jag började skolan.

vi läste inte mycket högt hemma, men vi pratade om böckerna istället.

Analysers inte sönder och samman om varför han inte vill läsa högt, acceptera det bara.

Hitta en annan variant när pappan nattar. Saga på CD kanske.

Mina barn har ääääälskat sagor där de själv hade huvudrollen, väldigt enkla sagor där de hela tiden kände igen grundsagan. Typ det var en gång en kisse som var ledsen, han grät och grät buhuuu buhuuu. Då kom en pojke som heter x. Han sa gråt inte kissen, jag kan hjälpa dig, varför är du ledsen? Kissen sa jo jag är hungrig/ har tappat bort min mamma/ vill så gärna leka osv osv... Sagan fortsätter kort med att pojken hjälper djuret (vi hade samma katt varje gång) och sedan skrattar de tillsammans och på slutet använde vi samma fras, typ tack så mycket för att du hjälpte mig, du är min bästa vän. Nu ska jag hem till mamma och sova, god natt.

Sagan ser skittrist ut, men mina barn har älskat den! Eftersom det är samma skalberättelse har de känt igen sig och kunnat fylla i och hänga med i ssgan.

Man har pckså kunnat peta in aktuella saker i sagan, som läkarbesök, åka buss, besöka mormor.

Annars finns det en app till iPhone och iPad som heter Natti natti! Den är underbar, det är som en lugn saga där man ska säga god natt till alla djur och släcka lampan åt dem. Jättesöt är den.

Vi gjorde ett litet album när barnen var 1-2 år, med bilder på barnen, släkten osv. Det tyckte barnen var jätteroligt att bläddra i och prata om. Det kan ju vara en ide för er att skapa, så kan de prata om fotona tillsammans.

Vi har en snart nioåring och vi läser för honom 99% av alla kvällar. Ibland faller det bort för att han är för trött.
När han var yngre var det bilderböcker, numera kapitelböcker för det mesta.
Men jag har också en man som väl inte tyckte att det här var så jättenödvändigt från början. Han hade inte alls nån lust att läsa och kunde inte se vikten av det, att det berikar språket, att väcka intresse för läsning osv.
Så jag tar nog fler läggningar än honom pga detta.
Men han läser numera, han har förstått
Även om det kan bli Biltema-katalog eller nån fisketidning så läser han!

Jag hatar att läsa böcker för våra barn det är så sjukt tråkigt. Sambon gillar det mer så oftast så löser han.

Läser inte löser