Varför är Elsa så ovanligt? Diskussion av namntrender

Herregud, ja det var ju rätt extremt! På gymnasiet fanns det två Sara, två Frida och två Malin i min klass, men vad jobbigt det trist det måste varit att vara en av dessa Lindor. 

Ja, som tur var hade de olika efternamn .

Jag undrar om det kan vara orsaken till att många namn på namntoppen är så lika. Typ man väljer inte Ellen som grannen, däremot Ella, Elin, Elsa, Elise eller Ellie. Man väljer inte Astrid utan Ingrid eller Sigrid eller Tilde istället för Tilda. Då kan man vara lite annorlunda utan att sticka ut.

Så kan det nog absolut vara! Eller också att man väljer namn som är ovanliga och unika men ändå trendiga på samma sätt, att de appellerar till samma associationsmönster: Silas, Moltas, Aston, Vilton, Isolde, Ilse. Namn som gjorts "godkända" av kultureliten. 

Jag vet inte om det är lika accepterat att välja namn som går utanför dessa trendkänsliga lattehipsters, dvs välja namn som är fel generation: Lars, Birgitta mm eller 1800-talsmossiga: Valfrid, Ingeborg mm, eller för den delen namn som är internationella men inte anglosaxiska: Ahmed, Etienne, Santiago osv.

Ja, det kan jag tänka mig.

Mitt namn är ganska vanligt i min åldersgrupp. Jag kallades ofta "lilla Ellen", "Ellen D", "Fotbolls-Ellen" osv. Inget jag tyckte var jobbigt faktiskt.

Fotbolls-Ellen, hihi!

Gillade det skarpt!

Det förstår jag.

Jag tror att Lars, Birgitta och gänget kommer tillbaka snart. Barbro, Gunilla, Kerstin, Åke, Gunnar... Om 10-20 år kanske? Kerstin skulle jag själv kunna kalla ett barn, det är gulligt.

Undrar om/när 60-70-talistnamnen kommer tillbaka? Stefan, Mikael, Peter, Malin, Annika, Carina. Dessa namn känns som de mest osannolika att någon skulle ge till sin bebis just nu. Men kanske om 30-40 år?

När jag växte upp hade en garvat ihjäl sig om någon hette Elsa, Ingrid, Astrid eller Svante, Ebbe, Sigge, Anton.
Eller kanske inte garvat ihjäl sig, men det hade definitivt uppmärksammats. Och det är ju vanliga namn nuförtiden.

Det "konstigaste" namnet på min skola (80-tal) var Oskar. Bara tio år senare hette massor av barn det.

Mitt eget (nu vuxna) barn heter Felix, det bestämde jag mig för redan som mycket liten, på 70-talet. Jag älskade ketchup och att "gå Felix" (en skånsk/dansk bortglömd tradition, lite likt bus eller godis, som man gör dagen innan tjugondedag Knut, på Felixdagen) när jag var liten.

När jag dessutom fick kläm på att namnet betyder "den lycklige" var saken biff. Just när jag fick barn var det ett litet uppsving för just det namnet och det var under några år rätt poppis. Det störde inte mig alls, jag gav inte det för att mitt barn skulle vara unikt. Samtidigt var det lite kul att inte jättemånga hette det, det ska ju erkännas.

Namn är mycket spännande! Och kul! 

Ellen är väldigt fint 

Intressanta funderingar och vad roligt att du också gillar sånt här  Fin förklaring av namnval också. Vissa 60-70-talsnamn skulle jag ha lite svårt att se på ett barn som Stefan, Peter, Carina och Mikael som du säger. Malin och Annika tycker jag dock är söta även på barn idag. Överlag gillar jag felgenerationsnamn. Astrid, Ebbe och Elsa är för moderna för mig   

Tack! Tyckte illa om det som barn, men nu älskar jag det!

Skönt att du gillar ditt namn. Jag gillar mitt namn(Adrian) för att det är jag(skulle inte kunna se mig som nåt annat) trots att det inte direkt är min namnsmak.