Ni vars bebisar började vilja äta lite senare...

Min yngsta åt mest ersättning/ammade samt lite gröt fram tills han var 9-10 månader. Han ville inte alls ha "barnmat" som puréer. Gick bättre då han kunde börja äta själv av vår mat. Han har aldrig gillat att bli matad. Jag hade säkert blivit orolig om han var första barnet men hade nog inte tid att fundera så mycket på hans matvanor =) Han kom igång bra att äta efter 10-12 månaders ålder. Han är nu 3½ år och äter allt men väldigt små portioner åt gången. Är helt normal i vikt och längd.

Började släppa något efter att vi gått över till BLW, då var hon 8-9 månader. Släppte ordentligt runt ett år. Ditt barn äter bra i jämförelse med vad min gjorde runt sex månader. Är vikten normal och barnet är glatt och piggt så är det ingen fara. Stressa och pressa inte med maten. Bröstmjölk innehåller ofta nog även för en, säg niomånaders, och lägg där till lite småplock av annat så är det troligen lugnt.

Mitt barn är för övrigt nu tre år och äter som en häst.

Hon äter ju jättebra för en 6-månaders!

Fast nu kanske det lät som hon åt massor av bröd men det gjorde hon inte, men det gick ner utan att hon gjorde miner eller spottade ut det

För mkt leverpastej vågar jag inte ge pga saltet, har ju ingen koll hur mycket /lite man kan ge.

Tänkte även prova lite blodpudding sen men det kanske är för tidigt vid 6 månader ? Det innehåller ju järn så det är ju super om hon nu tycker om det.

Hur kommer det sig att du tror att hon behöver så mycket järn? Vid 6 månader ska man ju börja med smakportioner, men det är ju bara någon tesked. Så hon äter ju redan mer än vad som rekommenderas. Och inte händer något oroväckande med järndepåerna vid 6 månader, de flesta barn helammas ju fortfarande vid den åldern.

Jag har läst någon här på familjeliv som hänvisade till forskning om bröstmjölk och järn, som sa typ att bröstmjölken innehöll mer lättupptagligt järn än annan mat och att barnet inte behöver tillskott om det helammas. Har inte någon länk, men går säkert googla på om du känner dig orolig.

Kanske du kan söka dig vidare härifrån:
http://amningsbloggen.blogspot.se/2010/02/jarn-ett-hjarnspoke.html

Bara läst och hört att de behöver extra järn efter 6 månader i form av mat/gröt/välling.
Men jag kanske nojjar bara

Tack för länken, ska läsa!

En fråga om någon kunnig vet, när kan man börja ge ägg? Är hon för liten än? Tänkte det är ju enkel mat att ge i bitar.

Min dotter är snart 9 månader och ratar nästan allt. Vi ammar fritt, hon får lite plockmat som hon får sitta och pilla med själv men när jag försöker mata henne med något (har provat typ allt) blir hon fly förbannad. Bvc är inte oroliga över henne iallafall, hon får det hon behöver genom amningen. Min bvc-tant sa att för de som börjar intressera sig för mat lite senare brukar ha någon magisk gräns runt 1 år då det släpper.

Idag har t.om banan gått ner i små bitar. När jag mosade gillade hon itne det. Hon börjar alltid hulka av puréerna så jag undrar om det är konsistensen hon inte klarar av...an det vara så? För mer "fast" eller små små bitar går ner.

Tack alla för svar.

Det kan vara konsistensen, men det är normal att de hulkar i början.

Ok

Uppdaterar lite, hon äter fortfarande rätt dåligt. Hon har börjat acceptera flaska men inte välling utan bara ersättning.

Maten är fortfarande trälig, även fruktpuré och liknande. Nu är hon 8 månader och ska egentligen ha bytt ut en måltid....

men visst, det är väl bara tålamod som gäller och erbjuda hela tiden. Tvingar henne såklart aldrig och hon går upp fint i vikt och växer. Det är väl huvudsaken även om det är hemskt frustrerande.

Hon tramsar mest bara och har inte tid att äta.

Ersättning är inte alls sämre än välling, tvärtom! Sonen (nyss fyllda 2 år) dricker fortfarande en flaska ersättning inför nattningen, sådär som andra dricker välling. Försök att inte tänka på att barnet borde ha bytt ut ett mål vid det laget, jag vet av egen erfarenhet hur svårt det är, men försök! Ätandet kommer att komma i sin egen takt. Sonen hade jättesvårt att sitta still vid maten så vi läste böcker för honom alternativt fick han sitta och pilla på leksaker. Då funkade det lite bättre. Vissa barn har inte ro i kroppen att bara sitta rakt upp och ner och äta. Och som jag skrev i ett tidigare inlägg, sonen äter nästan mer än många jämngamla nu. Häromdagen åt han en jätteportion röding med lök- och gräddsås t ex. Det trodde jag var en omöjlighet för ett år sedan.

Äsch stressa inte! Det är ingen brådksa och inga "ska". Ersättning är bättre än välling också.

Ibland undrar jag om min amning stör maten, att hon inte äter för jag ammar så mkt? Hon äter ju rätt mkt på nätterna eftersom det är enklast att få henne somna om. Borde jag sluta?

Hon får ha leksaker också och egen sked att hålla i men verkar inte hjälpa så mycket, hon slänger mest ner sakerna och skrattar och bara tramsar, och tar vi bort sakerna äter hon inte ändå mer än några teskedar oftast.

Tack för ni svarar.