Min sambo kommer vilja abort men inte jag...

Egentligen känns det som att du redan vet vad som är rätt för dig. Att behålla.

Problemet är att du inte vet om han "godkänner " och ställer upp på den önskan.

Fast varför skulle han som älskar dig och är pappa till två som han älskar, verkligen inte kunna leva med att ni blev fem i familjen ist för fyra? Hur skulle han må om han kände att han tvingat dig ta bort ett liv du ville behålla?

Min man och jag var i en liknande situation och han uttryckte sig så här.

" jag vill egentligen inte ha det här barnet , men det är din kropp så det slutgiltiga beslutet måste vara ditt, "

Nu är vi föräldrar till tre och han ångrar inte sitt barn även om han inte ville ha det från början. Han älskar alla tre lika mycket och vill helst glömma diskussionerna om abort som vi hade innan. Skäms liksom lite över att han tänkte ta bort den sista i sin treklöver.

Tror du inte att det skulle bli så för er också?

Lycka till!

Det är ju så himla svårt att förutspå något alls just nu... Om bara 6 dagar vet vi kanske... Då ligger jag där och ser ultraljudet... min sambo vill också se om det går att få med sig ett foto. Varför vill man se något man inte vill ha...? Det känns som att min sambo blir stressad. Vi har haft det kämpigt ekonomisk på grund av några års studier som jag ganska nyligen avslutat. Ekonomin börjar ordna upp sig just nu, två stabila inkomster. Föräldrapenning är inget att hurra för om 7 månader isåfall... blir det totalt rubbat i ekonomin då igen? Jag förstår den aspekten och räknar in den för jag vill samtidigt och parallellt med känslorna vara realistisk... Men ändå är det mycket som talar för ett tredje barn... Min sambo är även rädd för att barnet kanske är sjukt... att jag blir sjuk under graviditeten (att den tar för mycket utav mig), etc. Han har många rädslor som ingen kan bekräfta eller avfärda. Så jag förstår att han velar... Som sagt... Svårt... Därför vill jag inte heller göra något mot hans vilja... om det visar sig vara en stark och befogad vilja eller rädsla. Kalla det att jag offrar mycket av mig själv för honom... Men jag vet ju vad jag hoppas på...

Skit vad jag mår dåligt nu. Finns så mycket negativa aspekter.. vet inte hur jag ska "vinna" detta... :(

Är nog redan bestämt. Jag och sambon pratade lite om det ikväll igen - än en gång så var det 1000 olika negativa aspekter som kom fram... från honom. Så jag sa "varför diskutera detta om du bara ser en massa hinder?". Så blev det tyst.

Jag blev gravid, bokade tid för abort, höll på att förbereda mig - sen ville min sambo prata igenom detta... Och nu verkar det bli abort iaf... VARFÖR väckte han hoppet hos mig???? Så jäkla utdraget och mer tortyr för mig. Helvete också. Om 6-10 dagar ligger jag där på op-bordet och avslutar chans till ett liv. Fattar inte hur jag ska klara mig ur känslohärvan efteråt... Har redan köpt ett litet ängel-halsband som får symbolisera det lilla livet. Kommer bära det runt halsen varje dag och minnas. Storgråter just nu. Detta är fruktansvärt... Men jag kan inte behålla mot hans vilja, det går bara inte...

Snälla någon - hjälp mig ta mig igenom detta... Vet inte var jag ska göra av mina starka känslor längre...

Hur är idag? Kram

Ska till abortmottagningen imorgon för att fastställa graviditet... Om allt ser fint ut... så lutar det åt att vi nog behåller barnet... <3 så håll tummarna... (Och isåfall blir nästa steg att stå ut med svärföräldrarnas missnöje ang valet :(. )

Nästa steg blir isåfall att hantera svärföräldrarnas missnöje över vårt val :(

Ja detta är ju framdiskuterat mellan mig och sambon, och vi ska försöka få det att fungera så bra det bara går. Eftersom jag inte mådde bra över abort ett tag så pratade knappt jag med min sambo (sörjde i tysthet kan man väl säga, ville vara ifred), så han hade berättat för sina föräldrar då han behövde någon att prata med helt enkelt (förstår honom), och hans föräldrar säger såklart att det är vårt val men trots den kommentaren så förespråkas det innerst inne nåt annat. Och jo, jag skiter i vad de tycker men ändå spelar det lite roll för att skapa förutsättningar för mig till att glädjas 110% över graviditeten :/ Så att nära och kära också gläds spelar ju roll...

Härligt att du kan behålla din tredje. Om något år har allt detta stormat över och ni kan njuta av en liten människa som ni lät komma till er.

Mycket bättre än att gå med ständig ånger, skuld och kanske aggression mot sambon.

Kör nu;)