Min sambo kommer vilja abort men inte jag...

Så om du vill behålla men inte han. Gör du ändå abort då?

Hur skulle jag kunna leva med att ha satt ett barn till världen som var mot min andra hälfts vilja...? Ett barn ska få komma till världen önskat utav båda och helhjärtat.... inte halvhjärtat...
Säger han att han vill abort så kommer jag såklart att tala FÖR vad jag kan... men så ska det ju inte heller vara... man ska inte behöva kämpa hårt med massvis av övertygelse för att den andra ska vilja... hur kommer vår relation i framtiden då se ut...?

Kommer du stå ut med att ha gjort abort mot din vilja då? Hur kommer dina känslor gentemot din man att vara sedan?

Frågan är väl hur du ska kunna leva med dig själv genom att ta bort ett liv som du egentligen innerst inne vill behålla...för att din sambo/man vill abort..

Man kan aldrig ångra sig sedan...

Nu vet ju hur fantastiskt det är redan med barn..varför skulle det vara mindre underbart med nummer tre?

Men om nu din sambo inte vill ha fler barn, varför steriliserar han sig inte då? Istället låter han dig äta p-piller som har en massa biverkningar.

Hur kommer den att se ut om du gör abort mot din vilja? Kan du se på honom på samma sätt utan att  bli bitter?

Har varit i din sits 2 ggr. Blev gravid trots minipiller. Ingen rolig sits.

Tur i oturen så fick jag ma första gången och missfall andra gången.

Varför förutsätter alla att hon kommer att bli bitter, ha svårt med känslor efter och så vidare? Det finns även de som kan göra en abort utan att känna någon skuld eller obehag av det efter.

Samt så var det inte detta TS ville diskutera utan för mig låter det mer som att hon behöver råd gällande hur hon ska göra för att komma fram till ett beslut, inte vad hon bör göra enligt er.

TS, det bästa är att sätta dig ned med din man och gå igenom hur det kommer att se ut om vi väljer att behålla och om ni väljer att göra abort. Se till att våga tala öppet om det med era känslor och era förväntningar och därefter får ni tillsammans komma fram till vad som är bäst för er.

Inte vad FL tycker är bäst för er.

Kan ändå säga att jag kände det som ett svek ifrån min man. Han var för gammal var anledningen.

Hade jag inte fått dessa missfall så vet jag inte hur det sett ut idag.

Detta var för några år sedan och jag mådde pyton båda gångerna.

Förmodligen hade jag gjort abort för det hade varit svårt att leva med en man som inte vill ha barnet.

Lycka till ts!

Ni ställer så många bra frågor... därför det är ett dilemma...

Nej... kort och koncist så kommer jag väl varken kunna leva ett bra liv vare sig jag behåller barnet mot hans vilja eller gör abort mot min egen vilja... hur kan jag trassla mig ur detta?

Vi velar fortfarande... har varken sagt bu eller bä... Min sambo reagerade annorlunda än jag trodde (dvs jag trodde aldrig han ens skulle överväga ett tredje barn...), så det var positivt. Men all överanalysering... den driver oss till vansinne... och det är där min sambo ser mer och mer negativa saker och jag ser mer och mer positiva saker...

Det värsta är att an ringer en kvinnoklinik för att boka ev abort... och man får vänta 2 veckor, gå och vara gravid i 2 veckor till... som kvinna och redan mamma så blir ju bandet med livet i magen starkare och starkare. Jag kan liksom inte bara avvisa graviditeten... jag känner den, jag lever i den... hur kan jag undgå den. Och för varje minut växer känslor fram... Män kan ju inte känna vad vi känner... fysiskt... Psykiskt kan säkert han också bli "fäst" vid något såklart... men inte lika mycket och oundvikligt som en gravid kvinna...

Han ska inte följa med till kvinnokliniken pga arbete, och jag vill nog vara där själv trots allt... och om det är en normalt utvecklad graviditet kommer jag ju se fostrets hjärtat slå... och jag kommer känna mig som en mördare om jag väljer bort ett liv. Som att leka Gud typ... vem har rätten till det.? Han kommer vilja se ultraljudsbilden om det går att få en bild... men hur övertygande den är framför alla andra hinder som ses inför ett tredje barn, det vet jag inte...

och om jag går emot hans vilja... om han har en stark vilja till abort... och jag inte... hur ska vi nånsin klara oss ifrån detta då i framtiden...? Det blir jobbigt oavsett... såvida vi båda inte vill lika... men känns ju inte som det i nuläget :(