Vad är rimlig hjälp av morföräldrar

Farmor med tre barnbarn. Vad jag menade med ett uttalande från min svärdotter var att jag inte hade någon lust att åka till dem då de aldrig kommer till mig.Mitt äldsta barnbarn är 17 år och jag tror att senast de var hos mig hela familjen var när äldsta barnbarnet var 5 år. De träffar dock sin mormor och morfar ofta då de bor i närheten. Får ofta höra att de minsann hjälper dem med barnbarnen. Det skulle jag också kunna göra, men inte så roligt att de aldrig kommer på besök.

Tyvärr hade det nog inte sett ut så om mamman till barnbarnen hade varit din dotter. 

Dom här frågorna som i TS har jag sett många ggr. Tycker inte det är speciellt konstigt alls. Det handlar inte om att förvänta sig massa saker som är orimliga utan att man ju blir smärtsamt medveten om hur engagemanget från mor- och farföräldrar skiljer sig enormt åt. Man kan aldrig kräva något men tror nog de flesta gärna hade önskat att deras föräldrar visade ett genuint intresse i ens barn. Behöver inte vara något överflöd där de inte får leva sina egna liv men alla vet väl hur det skulle värma i hjärtat om de ville bjuda till lite extra ibland.

Min mamma var sån när hon levde som kunde gå förbi barnavdelningen när hon var och handlade och ta med något fint åt min son. Inte för att jag inte hade råd utan för att hon ville. Pappa brukar ringa och fråga om han vill med till deras stuga och tom hans sambo köper och stickar kläder till mina barn. Jag är ytterst tacksam och jag förstår att de som inte har sådana föräldrar blir avundsjuka.

Min mans föräldrar är rätt uppe i sig själva och gör inte mycket extra för oss. De bor båda 5 min bort men kommer aldrig förbi utan det är vi som får bjuda in oss själva om vi ska ses. Trist ja!

Jag tycker inte att kommentarer som "ni har väl valt att skaffa barnen för eran skull" passar in där. Att ens föräldrar är ointresserade av sina barnbarn brukar höra ihop ned att de även är ointresserade av sina barn, vilket jag tycker är otroligt ledsamt.

Dom här frågorna som i TS har jag sett många ggr. Tycker inte det är speciellt konstigt alls. Det handlar inte om att förvänta sig massa saker som är orimliga utan att man ju blir smärtsamt medveten om hur engagemanget från mor- och farföräldrar skiljer sig enormt åt. Man kan aldrig kräva något men tror nog de flesta gärna hade önskat att deras föräldrar visade ett genuint intresse i ens barn. Behöver inte vara något överflöd där de inte får leva sina egna liv men alla vet väl hur det skulle värma i hjärtat om de ville bjuda till lite extra ibland.

Min mamma var sån när hon levde som kunde gå förbi barnavdelningen när hon var och handlade och ta med något fint åt min son. Inte för att jag inte hade råd utan för att hon ville. Pappa brukar ringa och fråga om han vill med till deras stuga och tom hans sambo köper och stickar kläder till mina barn. Jag är ytterst tacksam och jag förstår att de som inte har sådana föräldrar blir avundsjuka.

Min mans föräldrar är rätt uppe i sig själva och gör inte mycket extra för oss. De bor båda 5 min bort men kommer aldrig förbi utan det är vi som får bjuda in oss själva om vi ska ses. Trist ja!

Jag tycker inte att kommentarer som "ni har väl valt att skaffa barnen för eran skull" passar in där. Att ens föräldrar är ointresserade av sina barnbarn brukar höra ihop ned att de även är ointresserade av sina barn, vilket jag tycker är otroligt ledsamt.

Dom här frågorna som i TS har jag sett många ggr. Tycker inte det är speciellt konstigt alls. Det handlar inte om att förvänta sig massa saker som är orimliga utan att man ju blir smärtsamt medveten om hur engagemanget från mor- och farföräldrar skiljer sig enormt åt. Man kan aldrig kräva något men tror nog de flesta gärna hade önskat att deras föräldrar visade ett genuint intresse i ens barn. Behöver inte vara något överflöd där de inte får leva sina egna liv men alla vet väl hur det skulle värma i hjärtat om de ville bjuda till lite extra ibland.

Min mamma var sån när hon levde som kunde gå förbi barnavdelningen när hon var och handlade och ta med något fint åt min son. Inte för att jag inte hade råd utan för att hon ville. Pappa brukar ringa och fråga om han vill med till deras stuga och tom hans sambo köper och stickar kläder till mina barn. Jag är ytterst tacksam och jag förstår att de som inte har sådana föräldrar blir avundsjuka.

Min mans föräldrar är rätt uppe i sig själva och gör inte mycket extra för oss. De bor båda 5 min bort men kommer aldrig förbi utan det är vi som får bjuda in oss själva om vi ska ses. Trist ja!

Jag tycker inte att kommentarer som "ni har väl valt att skaffa barnen för eran skull" passar in där. Att ens föräldrar är ointresserade av sina barnbarn brukar höra ihop ned att de även är ointresserade av sina barn, vilket jag tycker är otroligt ledsamt.

Fast många värderar detta med att köpa saker, sitta barnvakt. Vårt barn har en fin relation med den äldre generationen utan att de har varit barnvakt eller köpt en massa.
Man kan visa intresse på så många andra sätt.
Jag vet ju själv hur nära jag och min mormor stod varandra, och detta trots 50 mils avstånd och att vår relation växte fram när jag var äldre.

Dom här frågorna som i TS har jag sett många ggr. Tycker inte det är speciellt konstigt alls. Det handlar inte om att förvänta sig massa saker som är orimliga utan att man ju blir smärtsamt medveten om hur engagemanget från mor- och farföräldrar skiljer sig enormt åt. Man kan aldrig kräva något men tror nog de flesta gärna hade önskat att deras föräldrar visade ett genuint intresse i ens barn. Behöver inte vara något överflöd där de inte får leva sina egna liv men alla vet väl hur det skulle värma i hjärtat om de ville bjuda till lite extra ibland.

Min mamma var sån när hon levde som kunde gå förbi barnavdelningen när hon var och handlade och ta med något fint åt min son. Inte för att jag inte hade råd utan för att hon ville. Pappa brukar ringa och fråga om han vill med till deras stuga och tom hans sambo köper och stickar kläder till mina barn. Jag är ytterst tacksam och jag förstår att de som inte har sådana föräldrar blir avundsjuka.

Min mans föräldrar är rätt uppe i sig själva och gör inte mycket extra för oss. De bor båda 5 min bort men kommer aldrig förbi utan det är vi som får bjuda in oss själva om vi ska ses. Trist ja!

Jag tycker inte att kommentarer som "ni har väl valt att skaffa barnen för eran skull" passar in där. Att ens föräldrar är ointresserade av sina barnbarn brukar höra ihop ned att de även är ointresserade av sina barn, vilket jag tycker är otroligt ledsamt.

Håller med om nästan allt. Det enda jag inte riktigt är med dig på är avundsjuka. Mina svärföräldrar har tyvärr valt att inte umgås med oss eller våra barn mer än några gånger om året, fast vi bor bara 5 minuter från varandra. I början var vi både ledsna, arga och besvikna. Mest min man, som dessutom skämdes för sin familjs beteende. Med tiden har det ersatts av en stor sorg och saknad över den relation barnen och farföräldrar aldrig kommer att få uppleva. Så avundsjuk - nej. Men ledsen - Ja!

Har insett att det är föräldrarnas val, och inget vi kan ändra på. Det ser olika ut i olika familjer, och vi har själva valt att skaffa våra barn, och hanterar det därefter. Men jag önskar verkligen att jag kunde förstå hur de tänker och känner i frågan. Vad det är som gör så att de inte vill umgås med sina barn och barnbarn? Om det är något jag kan göra för att ändra på det?

Dom här frågorna som i TS har jag sett många ggr. Tycker inte det är speciellt konstigt alls. Det handlar inte om att förvänta sig massa saker som är orimliga utan att man ju blir smärtsamt medveten om hur engagemanget från mor- och farföräldrar skiljer sig enormt åt. Man kan aldrig kräva något men tror nog de flesta gärna hade önskat att deras föräldrar visade ett genuint intresse i ens barn. Behöver inte vara något överflöd där de inte får leva sina egna liv men alla vet väl hur det skulle värma i hjärtat om de ville bjuda till lite extra ibland.

Min mamma var sån när hon levde som kunde gå förbi barnavdelningen när hon var och handlade och ta med något fint åt min son. Inte för att jag inte hade råd utan för att hon ville. Pappa brukar ringa och fråga om han vill med till deras stuga och tom hans sambo köper och stickar kläder till mina barn. Jag är ytterst tacksam och jag förstår att de som inte har sådana föräldrar blir avundsjuka.

Min mans föräldrar är rätt uppe i sig själva och gör inte mycket extra för oss. De bor båda 5 min bort men kommer aldrig förbi utan det är vi som får bjuda in oss själva om vi ska ses. Trist ja!

Jag tycker inte att kommentarer som "ni har väl valt att skaffa barnen för eran skull" passar in där. Att ens föräldrar är ointresserade av sina barnbarn brukar höra ihop ned att de även är ointresserade av sina barn, vilket jag tycker är otroligt ledsamt.