Belöningssystem för att ändra ett beteende - tips tack!

Hmm, det låter som om ni har väldigt mycket regler och principer hemma hos er: Tänder ska borstas i badrummet, största flickan ska ligga en halvtimme efter de små, vi ska inte ligga hos henne när hon somnar etc.? Kanske är det så att man måste rucka lite på allt det där när man har ett sånt viljestarkt barn, för att minska på konflikterna..?
Jag förstår att det är knepigt med tre barn, men varför kan inte den stora flickan få bestämma själv när hon ska sova när de andra ändå redan har lagt sig?
Jag tror starkt på att större frihet, mer bestämmanderätt och större ansvar gör "trotsiga" barn lugnare.

Jag tycker att belöningssystem kan vara en bra lösning om läget är låst. Det ger en möjlighet att bryta ovanor som annars stjäl energi och ork och det låter som om ni redan har försökt er på flera andra sätt redan. 

Jag har en teori om att belöningssystem fungerar så bra mycket för att de tydliggör för alla inblandade precis vad det är som behöver göras. Så det kanske är där du kan börja? Med en checklista? Om läskunnigheten inte är där ännu så rita bilder på vad som ska göras eller ta bilder med kameran och printa ut. En lista rakt upp och ner går bra men annars sätter bara fantasin gränser: en spelplan där man flyttar sig mot mål (magnet på kylskåp tex), en "loppa" med uppdrag (du vet en sådan man viker i papper), en återanvänd chokladkalender där luckorna gömmer uppdrag, en hopphage tejpad på golvet med ett uppdrag per ruta....

Den andra fördelen med ett belöningssystem tror jag är att man får ett gemensamt mål och samarbetar istället för att hamna i konflikt. Så försök belöna just det och förstärk själva samarbetet. Som exempel så hade vi en helt makalöst utflippad middagssituation för några år sedan. Vi hade en sjuåring som tillbringade mer tid att trilla av stolen än att sitta på den, en treåring som gapade och skrek och ofta inte fick ro att börja äta förrän resten av familjen var färdig och ett spädbarn som ju inte gjorde mycket, men som definitivt bidrog med en hel del oväsende och inte kunde komma till ro med allt som pågick runt omkring. Kaos med andra ord och  mycket irritation och frustration bland oss vuxna med. Jag införde en belöning (liten blomvas vid ens tallrik) till dem som kom till bordet omedelbart bums vid matdags och hade en bra attityd. Det funkade. Hela middagssituationen blev lugnare (och tystare!!!). 

Vi använder oss väldigt sällan av belöningssystem - ett par, tre gånger på 10 år och tre barn hittills - det är ju som någon nämnde tidigare lite väl mycket hundträning över det hela. Men har man verkligen kört fast så är det ett otroligt effektivt sätt att låsa upp situationen. Och jag är bra på att träna hundar...

Det var jag som skrev om hunduppfostran...
Men jag kan hålla med dig, till viss del. Om läget är helt låst och/eller om barnet är rädd för något t.ex., så kan en enstaka belöning fungera för att få barnet att komma över en spärr eller låsa upp läget. Det håller jag absolut med om.
Det jag menade, när jag skrev i början av tråden, är att om man sätter belöningar i system (och TS skrev ju om belöningssystem) och använder guldstjärnor, godisar och presenter, då tror jag att det kan bli förödande för barnets självkänsla.

Jobbar med belöningssystem till vardags. Det fungerar utmärkt, är inte förödande för någon självkänsla, ger ett gemensamt mål och minskar konflikter.

Det som är viktigast är att hitta något som är motiverande. Vad motiverar er flicka? Att åka till badhuset? Att få välja en leksak? Att få bestämma maten? Det där vet ni bäst.

Det är viktigt att man kan nå målet. Det får inte vara för svårt. Rimligt och uppnåeligt. Första tiden är det kanske fråga om en direkt belöning - borsta tänder-beröm-present. Sen förlänger man tiden successivt.

Kan rekommendera boken barn och kbt.

Det beror ju på vilken "skola" man väljer att tro på...

Belöningssystem kan säkert "fungera" bra som en "quick fix", men man åsidosätter ju problemet med varför belöningen ens behövs. Varför vill inte barnet göra det du vill att hen ska göra? Och man åsidosätter barnets egen motivation att göra saker.

Jag hittade precis en jättebra text som sätter ord på precis det jag menar, ang. riskerna med belöningar:

"Den största risken är att barnet inte lär känna sig själv, vad det vill, tycker, tänker, känner, behöver och önskar. Den inre motivationen att göra på ett sätt som känns bra för dem själva och som kommer utifrån egna viljan blir åsidosatt. Det har ju visat sig i studier på vuxna att den bästa motivationen uppnås när medarbetare känner självständighet, att de känner att de utvecklas (mästerskap) och de känner att det de gör är meningsfullt. Morot och piska (yttre motivation)  är för länge sedan förkastat som bra motivationsfaktorer. Detta hörde jag senast när jag lyssnade på Janne Paulsson. Jag tänkte dela med mig av hans tips lite senare i inlägget.

En annan risk är att barnet tränas i att bli styrd av andra. Den som har makten och har möjlighet att belöna eller bestraffa bestämmer. Vad händer när de bildas gäng i skolan och ledaren avgör vad som krävs för att få vara med. Ledaren kan erbjuda belöningar och ta bort förmåner precis som barnet  har lärt sig att ledare gör.

En tredje risk är att barnet blir beroende av bekräftelser av andra. Att andra bestämmer vad som är värt något och inte. Barnet vill få höra att det är duktigt och gör ?rätt?. Om barnet gör något som det tycker ska belönas för och belöningen utgår kanske barnet väljer att inte göra det igen. Det kan vara att barnet gör något för någon annan men inte får den bekräftelse som den förväntat sig. Att bara känna själv att de gjort något bra duger liksom inte.

En fjärde risk är att barnet börjar tänka på handlingar som något som alltid ska ersättas. Frågan: Vad får jag för det? blir vardagsmat. Om du ska börja ?avlöna? dina barn får du räkna med tuffa ?löneförhandlingar?. Smartare ?medarbetare? får du söka efter. Jag minns när jag tänkte vara smart och slå två flugor i en smäll. Vi hade pappersinsamling och drack otroligt mycket läsk under en period, vilket resulterade i ett stort antal 1,5 liters flaskor. Jag sa till min tolvåring att om han tog med en påse pappersinsamling och en påse flaskor till affären 250 meter bort så fick han panten. Han gick iväg och kom tillbaka efter en stund. -Jag har räknat på det där och det lönar sig inte. Efter det har vi aldrig använt belöningar men fått väldigt mycket hjälp med diverse saker i hemmet."

mariaklein.wordpress.com/2012/03/16/beloningar-ja-tack/

Vi har en bra fungerande kvällsrutin. Kanske kan något liknande funka för er också? Eller så kan du ta delar av den?

Jag har två barn 6 resp 4 år gamla.

Ca 17.00 äter vi middag

Därefter klär de av sig och städar. Är de väldigt trötta hjälps hela familjen åt med städning. När städning och avklädning är klar får de välja en film. Filmen fungerar som morot för avklädning och städning.

18.00 ungefär sätts filmen på.

19.00 får de kvällsmål typ macka. Vi sitter och pratar om dagen mm

Därefter borstar de tänderna. Jag ger dem tandborsten och de borstar först själva , sedan borstar jag . Skojar ofta med dem, busar osv vid tandborstningen. (Vill de inte borsta tänderna låter jag dem bestämma det. Detta händer så sällan att det inte spelar någon roll i längden.)

20.00 läser vi en saga och aftonbön . Sedan somnar de själva i sina sängar.

Jag har också en 4-åring som kan sätta sig rejält på tvären och gapa och skrika.

Vi förbereder henne också på att det snart är läggning, d v s hon ska gå och kissa och byta till nattlinne/pyjamas. Hon väljer själv vad hon vill sova i. Nu sista tiden har hon tyckt att INGEN ska borsta hennes tänder. För oss är det oacceptabelt. I vanliga fall kör jag och (bonus)pappan varannan kväll, men har slarvat nu när jag varit gravidtrött. Istället har hon fått välja på två tandborstar, en hon fått av Folktandvården och en Bamsefigursborste som hon valt själv. Oftast funkar det. Ibland får vi stänga av teven för att få henne att börja med kvällsrutinerna när hon fastnar. Innan var barnkanalen slut klockan 19 för hennes del. Visst blir det en del gap och skrik ibland. Sambon låter henne välja på att gå själv eller bli buren in i badrummet. Oftast har hon lommat iväg innan han räknat till tre.

Att tävla med kläderna på förskolan gör henne supersnabb, annars kan det ta en halvtimma. Hon kan ju, men vill inte. Hemma sätter vi äggklockan på tre minuter och testar om hon hinner. Snacka att man har en stolt tjej när hon vinner innan pipet. Så det gäller att hitta motivationsfaktorerna. Ibland får vi bara pausa och försöka få henne att kramas en stund så vi startar om.

Med maten kommer hon oftast till bordet och säger att hon gillar inte den maten (trots att hon ätit det innan med god aptit). Vi säger då bara att antingen får du äta eller gå och lägga dig hungrig. Efter en stunds tjurande/skrikande på sitt rum äter hon med varierande aptit. Dock har hon inga panikgrejer så om saker hamnar fel. Andra portionen är hon mer fri att bestämma vad hon vill ha, första serveras pasta/potatis, kött/kyckling, grönsaker och ev sås eller vad som nu bjuds.

Jag har börjat läsa boken Explosiva barn som handlar om oflexibla-explosiva barn. Det låter som att det kan stämma in på din dotter med. Tyvärr har jag inte hunnit igenom hela än, så jag har inga riktiga lösningar än.

Jag skulle aldrig orka tjata mig blå om tandborstning. Vi har två barn på 4 och 6 år och vi borstar tänderna på dem där de är, morgon som kväll. Det är inget kladd med tandkräm eller minsta problem att göra i soffan eller lekrummet eller var som helst. Varför göra en konflikt i onödan, det är ju du som trotsar då?

Vi har en fyraåring som är vansinnigt bestämd och har varit enormt jobbig med att kräva att allt ska ske precis på hans sätt, annars stora utbrott och tårar. Men, han har faktiskt börjat bli lättare att hantera, sista månaderna/halvåret. Det går att resonera mer osv. Men vi har också blivit så mycket bättre på att uppmuntra hans "kan-själv-behov" genom att låta honom göra det mesta han vill själv. Skapar så mycket färre konflikter, ju mindre principer och trots från förälderns sida, desto bättre flyter vardagen. Det blir väl ofta någon konflikt per dag ändå men det blir ändå betydligt färre än för något år sedan.

Var i ts tycker du det verkar som om barnet inte vet vad det vill och tycker etc? Problemet i detta fall är ju att barnet vet precis vad det tycker och vill, och det är motsatt mot vad föräldern vill.

Klart barnet i detta fall kommer att bli styrd av föräldern(!), oavsett belöning eller inte. Men med belöning kan det ju kanske göras lite mer motiverande. Utan belöning - ja barnet kommer bli styrt av föräldern!

Jag tycker inte det låter riktigt klokt! Locka med badhus och presenter för att få barn att borsta tänderna! Hur ska barnet utveckla en egen drivkraft att göra vardagliga saker om hen ska få belöningar för allt?! Det löser ju bara konflikten för stunden. Det hjälper föräldern och inte barnet. Att barn motarbetar är helt naturligt och har med självständighetsutvecklingen att göra. Dessutom finns det alltid ett behov bakom barnets beteende. Det är det behovet som behöver tillfredsställas. Tex kan det vara att man försöker styra sina barn alldeles för mycket och ha en massa onödiga regler som skapats egenhändigt av den vuxne. Barn behöver få ta eget ansvar också och känna sig medbestämmande. Föreslår att man läser Jesper Juul och Petra Kranz Lindgren som förmedlar ett helt fantastiskt förhållningssätt till barn.

Ja, barnet vet vad hon tycker och vill. I nuläget. Men TS verkar ju inte ha börjat med sitt belöningssystem ännu, eftersom hon efterfrågar just det..?

Tack! Precis vad jag menar!
Och jag kan även lägga till Lars H Gustafsson bland vettiga författare att läsa.

Jag kan hålla med dig till viss del med . Jag tycker inte heller att man ska behöva ha belöningssystem som en del av vardagen i familjen. MEN om och när de behövs så kan man lika väl göra det så effektivt som möjligt och här finns faktiskt en hel del evidensbaserad forskning på detta område. Eller som åtminstone är applicerbar på detta området. Därför tycker jag att det är relevant att svara på TS fråga om tips. Jag tror att den som är bäst på att avgöra om en situation är i behov av en drastisk förändring är just dem som lever i den, ts i det här fallet, och att de fattar det beslutet bäst om de har tillgång till bra information.

Slutligen tror jag generellt att barn, och människor i allmänhet för den delen, är så starka och stabila att ett belöningssystem eller två inte är förödande för självkänslan. Något som det inte finns någon vidare forskning på - dock mängder av åsikter och spekulationer. Åt endera hållet. 

Att det finns forskning kring en metod och att den fungerar behöver ju inte betyda att den är välgörande, bra eller lämplig för alla individer. Men självklart är det TS beslut. Något annat är ju inte aktuellt. Jag skrev bara vad jag tror och anser utifrån allt jag har läst. Du tycker lite annorlunda, och så måste det naturligtvis få vara.

Jag tänker som andra har skrivit - följ barnet och gör det som måste göras där barnet är. Vi borstar tänder i soffan, sängen eller köket. Just nu har tandtrollen börjat prata dock och det lockar väldigt. Vad säger tandtrollen idag..= gör det till en lek.
Jag förstår att det är jobbigt när det finns flera barn i familjen MEN alla barn är inte lika. Vi vuxna måste finnas där och se att alla behöver bli bemötta utifrån den person man är. Ett ypperligt tillfälle att prata om allas olikhet. 
Om du vill försöka med belöningssystem och tänker att det blir orättvist gentemot de andra barnen, hitta då områden som är svåra för dem och inför samma belöningssystem för dem. Alla har vi svaga sidor som kan behöva förstärkas - för det är just det som belöningar ska göra - förstärka det som behöver extra pep.