• Penida

    Är ni styrande i era barns fritidsaktiviteter?

    Jag menar nu inte om ni väljer aktivitet åt dem utan om ni ser till den tid aktiviteten tar med mycket tid utanför träningen och hur den påverkar er som familj och om ni har sagt nej vid ett visst antal aktiviteter osv. Om ni begränsar det på något sätt.
    Vi har en dotter som spelar handboll, fotboll och dansar balett och det blir ju mer utanför själva träningen ju äldre hon blir. Det är jätteroligt givetvis men jag funderar på om det kan bli för mycket för barnet och föräldrarna när de är äldre. Dela gärna er upplevelse.


    Avskyr CIO-metoder
  • Svar på tråden Är ni styrande i era barns fritidsaktiviteter?
  • Penida

    Sent svar men jag vill tacka för era. Intressant att läsa era tankar kring detta och om hur ni gör.
    Våra barn är 6 och 7 år idag och 6-åringen har en aktivitet och 7-åringen tre som sagt. Just nu fungerar det väl men det är ju hur det blir senare jag funderar på, 6-åringen vill säkert också prova på något mer och nu får väl gränsen gå vid tre saker då och det är ju ofta så mycket utöver träning, matcher borta och hemma och stå i kiosk och hjälpa till på olika sätt exempelvis.
    Det är det där med balans jag tycker är så viktigt och vill behålla, idag upplever jag att det finns tid för allt vi tycker är viktigt, barn som vuxna, men jag vet inte hur det kommer se om något eller ett par år. Hur mycket arbetar ni andra, känns det som allt hinns med eller tummar ni på något ni gärna skulle vilja ha mer tid till?
    Som gladskit säger ser jag gärna att det fungerar för alla iblandade och familjer ser ju så olika ut, vi föräldrar har också egna intressen och relationer utanför familjen som vi vill ägna tid åt och jag tänker att läxorna blir fler och jag vill att barnen har mycket tid med oss utan det där organiserade i vardagen också. Dessutom är våra barn barn som gärna mycket och ofta leker med kompisar och träffar sin mormor och morfar. Sånt vi tycker de ska ha massvis med tid till:)
    Jag ser hur stressad jag kanske låter haha vilket säkert är onödigt med tanke på att jag vet lite om detta och hur det kommer att utvecklas, det är bara funderingar och jag gillar att bolla med andra och höra personliga erfarenheter. En person i min närhet fick mig att fundera på detta, det klagas alltid på barnens aktiviteter där, föräldrarna arbetar heltid och resten av tiden ägnas åt att skjutsa hit och dit och sitta med enligt dem när de inte lagas middag eller städas. Låter så trist;)


    Avskyr CIO-metoder
  • Alexi
    Penida skrev 2015-03-19 19:16:04 följande:

    Sent svar men jag vill tacka för era. Intressant att läsa era tankar kring detta och om hur ni gör.
    Våra barn är 6 och 7 år idag och 6-åringen har en aktivitet och 7-åringen tre som sagt. Just nu fungerar det väl men det är ju hur det blir senare jag funderar på, 6-åringen vill säkert också prova på något mer och nu får väl gränsen gå vid tre saker då och det är ju ofta så mycket utöver träning, matcher borta och hemma och stå i kiosk och hjälpa till på olika sätt exempelvis.
    Det är det där med balans jag tycker är så viktigt och vill behålla, idag upplever jag att det finns tid för allt vi tycker är viktigt, barn som vuxna, men jag vet inte hur det kommer se om något eller ett par år. Hur mycket arbetar ni andra, känns det som allt hinns med eller tummar ni på något ni gärna skulle vilja ha mer tid till?
    Som gladskit säger ser jag gärna att det fungerar för alla iblandade och familjer ser ju så olika ut, vi föräldrar har också egna intressen och relationer utanför familjen som vi vill ägna tid åt och jag tänker att läxorna blir fler och jag vill att barnen har mycket tid med oss utan det där organiserade i vardagen också. Dessutom är våra barn barn som gärna mycket och ofta leker med kompisar och träffar sin mormor och morfar. Sånt vi tycker de ska ha massvis med tid till:)
    Jag ser hur stressad jag kanske låter haha vilket säkert är onödigt med tanke på att jag vet lite om detta och hur det kommer att utvecklas, det är bara funderingar och jag gillar att bolla med andra och höra personliga erfarenheter. En person i min närhet fick mig att fundera på detta, det klagas alltid på barnens aktiviteter där, föräldrarna arbetar heltid och resten av tiden ägnas åt att skjutsa hit och dit och sitta med enligt dem när de inte lagas middag eller städas. Låter så trist;)


    Ja jag tycker också det låter helt vansinne att ägna all sin lediga tid åt att sitta i idrottshallar osv. Skjutsa hit och dit osv. Jag älskar att bara vara hemma och ta det lugnt på kvällar och helger och det kan ju inte vara så att jag inte kommer få ha det så under tio år för att jag ska skjutsa barn...
  • Penida
    Alexi skrev 2015-03-19 20:40:23 följande:
    Ja jag tycker också det låter helt vansinne att ägna all sin lediga tid åt att sitta i idrottshallar osv. Skjutsa hit och dit osv. Jag älskar att bara vara hemma och ta det lugnt på kvällar och helger och det kan ju inte vara så att jag inte kommer få ha det så under tio år för att jag ska skjutsa barn...
    Hur tänker du då kring detta med att begränsa? Hur kommer ni göra eller gör?

    Avskyr CIO-metoder
  • Alexi

    Vår sexåring skulle säkertgärna ha flera aktiviteter i veckan om vi föreslog det. Men det gör vi inte och hon frågar inte efter det heller. Hon går på fotboll en gång i veckan och förhoppningsvis från april simskola en gång per vecka. Det räcker just nu. De går i skola/förskola 40 h per vecka och vi behöver hemmatid med varandra.

    Den dagen de tar sig själva till och från träningarna kommer jag nog se annorlunda på det.

  • Gladskit

    Jag tycker inte heller att det är jättekul för min egen del, att behöva spendera x antal timmar i en dragig gympahall flera helger i månaden. Men jag gör det för glädjen i sonens ögon, för att han gärna vill ha mig där och för att det är kul att se just honom spela.
    Och den tiden finns ju nu när vi dels inte har fler barn och dels har begränsat aktiviteterna så att det inte blir att kuska runt hela stor-Stockholm varje helg. För det märker man ju rätt snabbt att även i låg ålder så spelas det cuper och vänskapsmatcher och när barnet väl börjat med sin aktivitet är det svårt som förälder att säga nej, du får inte. Sonen hör ju själv på träningarna när det diskuteras kommande matcher och läger mm.

    Balansen är jätteviktig och i vår familj har vi redan tryck på "logistiken" så att säga, eftersom en av oss jobbar skift. Så minsta grej måste planeras. Själv jobbar jag måndag fredag, nästan heltid och helgerna är min tid för återhämtning. Men på söndag tex. jobbar maken hela dygnet och sonen har träning. Till träningen måste vi ha bilen. Maken vill gärna åka bil till jobbet. Och jag vill helst bara kunna vara ledig och göra spontana saker eftersom det är helg

  • Penida
    Alexi skrev 2015-03-20 08:10:49 följande:

    Vår sexåring skulle säkertgärna ha flera aktiviteter i veckan om vi föreslog det. Men det gör vi inte och hon frågar inte efter det heller. Hon går på fotboll en gång i veckan och förhoppningsvis från april simskola en gång per vecka. Det räcker just nu. De går i skola/förskola 40 h per vecka och vi behöver hemmatid med varandra.

    Den dagen de tar sig själva till och från träningarna kommer jag nog se annorlunda på det.


    Det låter vettigt.
    Här kom fotbollen rätt naturligt eller vad man ska säga, barnen har spelat med sin pappa (gammal spelare) sedan de kunde gå typ och en dag frågade dottern om hon fick börja spela och hennes lillebror ville hänga på. Det andra, baletten och handbollen, erbjöd dagar att prova på vilket hon fick vetskap om i skolan, vi lät henne prova och efter det ville hon börja. Vi hade satt en gräns vid 2 aktiviteter men i ett svagt ögonblick sa jag ja även till en tredje:) Nu räcker det dock sett till framförallt tid. 
    Simskola är ju jätteviktigt, här ingår det i skolundervisningen.

    Avskyr CIO-metoder
  • Penida
    Gladskit skrev 2015-03-20 08:14:35 följande:

    Jag tycker inte heller att det är jättekul för min egen del, att behöva spendera x antal timmar i en dragig gympahall flera helger i månaden. Men jag gör det för glädjen i sonens ögon, för att han gärna vill ha mig där och för att det är kul att se just honom spela.
    Och den tiden finns ju nu när vi dels inte har fler barn och dels har begränsat aktiviteterna så att det inte blir att kuska runt hela stor-Stockholm varje helg. För det märker man ju rätt snabbt att även i låg ålder så spelas det cuper och vänskapsmatcher och när barnet väl börjat med sin aktivitet är det svårt som förälder att säga nej, du får inte. Sonen hör ju själv på träningarna när det diskuteras kommande matcher och läger mm.

    Balansen är jätteviktig och i vår familj har vi redan tryck på "logistiken" så att säga, eftersom en av oss jobbar skift. Så minsta grej måste planeras. Själv jobbar jag måndag fredag, nästan heltid och helgerna är min tid för återhämtning. Men på söndag tex. jobbar maken hela dygnet och sonen har träning. Till träningen måste vi ha bilen. Maken vill gärna åka bil till jobbet. Och jag vill helst bara kunna vara ledig och göra spontana saker eftersom det är helg


    Tänkvärt, därför känns det viktigt att tänka till innan för aktiviteterna och allt runt omkring kan ju komma att bli väldigt viktigt för barnet och då känns det sent att komma och säga att tid eller pengar t.ex inte räcker till. Jag vet inte om jag har gjort det men det låter som att ni har tänkt noga, klokt tror jag. Sedan, ju äldre de blir, kan de säkert känna efter bättre själva och styra mer som Rocket Mania skrev. De kan också kanske ta sig runt på egen hand.
    Jag har hittills tyckt mycket om att vara med och kika på dottern när hon spelar match, blir så där löjligt stolt och glad av att se hennes framsteg. Får tårar i ögonen haha. Det brukar dock gå åt hela dagar om det är borta det spelas, några mil att åka är det. Förra söndagen t.ex tillbringades dagen i bil eller i en sporthall. Det kommer bli mer och vi har ju två barn och börjar han med nån mer lagsport också vet jag inte hur jag kommer uppleva det, har nog själv rätt svårt att känna mig väldigt uppbokad och styrd ledig tid.


    Avskyr CIO-metoder
  • Penida
    tankfull skrev 2015-03-11 11:18:08 följande:
     Jag har funderat över hur mycket man ska pressa barn att fortsätta med något som är lite motigt ibland.. Min dotter har en kompis som inte verkar tycka att nånting är kul, hur ska man göra då? Man vill ju trots allt att de ska vidga sina vyer?
    Jag har också tänkt på det där. Jag var själv ett sånt barn som började med i stort sett allt (mycket press utifrån för något måste man ju göra eller hur) men jag ville helst leka med mina kompisar och vi var galet aktiva och lekte ute hela dagarna när möjlighet fanns även om ingen styrde vår lek. Jag upplever att jag lyckades vidga mina vyer, har svårt att se att det krävs en styrd fritidsaktivitet för det. Viktigt tycker jag är att barnet rör på sig mycket och ofta och att det får en chans att utveckla egna intressen, en fritidsaktivitet kan absolut vara en hjälp på vägen speciellt idag där det är mycket stillasittande framför skärmar. För egen del minns jag att jag tyckte det var så skönt när jag slapp den där aktivitetshetsen och kunde ägna min fritid åt mina intressen för jag hade många även om ingen sa åt mig när, var, hur. Jag läste massvis och översatte engelska texter, försökte lära mig språk på egen hand och studerade andra länders kultur och planerade för resor dit i framtiden (och jag åkte sedan). Jag skrev långa noveller. Jag och min då bästa vän spelade in låtar och lärde oss spela gitarr med hjälp av böcker. Och jag rörde mig massor och lekte fritt. Jag har svårt att se att ett barn som jag skulle ha blivit lyckligare eller vidgat sina vyer mer (den där har jag svårt att förstå) om det hade styrda aktiviteter på sin fritid.
    På grund av det där har jag tyckt att det har varit viktigt att barnen själva kommer på vad de vill syssla med så långt det går, sedan känner man ju sina barn. Min dotter ville t.ex inte på balett senast eftersom hon hade så kul med en kompis när det var dags men efter ett kort snack (ni kan leka när du kommer hem) ville hon absolut dit. Skulle de uppenbart må dåligt av det hade jag inte tvingat dem att fortsätta men nog får de fortsätta även om det är bara lite trist ibland.


    Avskyr CIO-metoder
  • tankfull
    Penida skrev 2015-03-20 17:15:53 följande:
    Jag har också tänkt på det där. Jag var själv ett sånt barn som började med i stort sett allt (mycket press utifrån för något måste man ju göra eller hur) men jag ville helst leka med mina kompisar och vi var galet aktiva och lekte ute hela dagarna när möjlighet fanns även om ingen styrde vår lek. Jag upplever att jag lyckades vidga mina vyer, har svårt att se att det krävs en styrd fritidsaktivitet för det. Viktigt tycker jag är att barnet rör på sig mycket och ofta och att det får en chans att utveckla egna intressen, en fritidsaktivitet kan absolut vara en hjälp på vägen speciellt idag där det är mycket stillasittande framför skärmar. För egen del minns jag att jag tyckte det var så skönt när jag slapp den där aktivitetshetsen och kunde ägna min fritid åt mina intressen för jag hade många även om ingen sa åt mig när, var, hur. Jag läste massvis och översatte engelska texter, försökte lära mig språk på egen hand och studerade andra länders kultur och planerade för resor dit i framtiden (och jag åkte sedan). Jag skrev långa noveller. Jag och min då bästa vän spelade in låtar och lärde oss spela gitarr med hjälp av böcker. Och jag rörde mig massor och lekte fritt. Jag har svårt att se att ett barn som jag skulle ha blivit lyckligare eller vidgat sina vyer mer (den där har jag svårt att förstå) om det hade styrda aktiviteter på sin fritid.
    På grund av det där har jag tyckt att det har varit viktigt att barnen själva kommer på vad de vill syssla med så långt det går, sedan känner man ju sina barn. Min dotter ville t.ex inte på balett senast eftersom hon hade så kul med en kompis när det var dags men efter ett kort snack (ni kan leka när du kommer hem) ville hon absolut dit. Skulle de uppenbart må dåligt av det hade jag inte tvingat dem att fortsätta men nog får de fortsätta även om det är bara lite trist ibland.
    Ja, du låter ju verkligen som att du var aktiv i dig själv men som du säger kan en fritidsaktivitet vara ett sätt för inaktiva barn att slita sig ifrån skärmen. Min dotters kompis rör inte på sig självmant och verkar bara inte tycka något är kul. Då måste man nog försöka få henne att göra något i alla fall, annars skulle hon bara sitta vid paddan el TV:n. Att tvinga ett barn till något känns ju fel men att låta henne sitta stilla jämt är ju också fel. Hennes mamma har satt henne i samma dans som min dotter eftersom min dotter är väldigt aktiv och tycker det mesta är kul. Så mamman hoppades att dottern också skulle tycka det var kul men tyvärr har min flicka istället börjat säga att "dans är tråkigt"... Men nu vill min lilla tjej, som är 6 år, börja spela ukulele! Hon är helt tvärsäker på detta men jag är inte lika säker. Jag tror att hon förväntar sig att kunna spela som Trazan och Banarne direkt och det vet jag ju att så lär det inte bli. Men det ska bli spännande att se om hon har tålamod nog. Om jag köper en ukulele och betalar för lektioner kommer jag vilja att hon ger det en ärlig chans...Men jag kommer knappast kunna tvinga henne... Jag har haft tur och fått ett barn som gillar att vara aktivt men om hon skulle prova något som hon inte var jätteförtjust i skulle jag nog kräva att hon gick klart terminen (ofta typ 10-12 ggr) och sen skulle hon inte behöva fortsätta.
  • scanmia
    tankfull skrev 2015-03-20 18:23:09 följande:
    ---
    Men nu vill min lilla tjej, som är 6 år, börja spela ukulele! Hon är helt tvärsäker på detta men jag är inte lika säker. Jag tror att hon förväntar sig att kunna spela som Trazan och Banarne direkt och det vet jag ju att så lär det inte bli. Men det ska bli spännande att se om hon har tålamod nog. Om jag köper en ukulele och betalar för lektioner kommer jag vilja att hon ger det en ärlig chans...Men jag kommer knappast kunna tvinga henne... Jag har haft tur och fått ett barn som gillar att vara aktivt men om hon skulle prova något som hon inte var jätteförtjust i skulle jag nog kräva att hon gick klart terminen (ofta typ 10-12 ggr) och sen skulle hon inte behöva fortsätta.
    Jag tycker att det är viktigt att de faktiskt får sluta med om de vill. De har så mycket genom skolan som de måste lära sig och inte får ha inflytande över att de behöver få känna på lite bestämmanderätt med. Men precis som du säger så kan man be dem ge det en ärlig chans. Här skriver man in sig och betalar för 9 veckor i taget och har vi valt och betalt så ska man ta sig dit i alla fall. Vill man sitta bredvid och titta på utan att störa så är det ok med mig, men man ska vara där. (Detta mest för att mellansonen har jättesvårt att lämna huset och aldrig vill gå någonstans, men sedan i princip alltid har skitkul när han väl är där. Skulle situationen uppstå att någon verkligen vantrivdes så hade vi nog ändrat reglerna.) Efter att sessionen är slut så får de förstås välja om de vill fortsätta eller ej.
  • Penida
    tankfull skrev 2015-03-20 18:23:09 följande:
    Ja, du låter ju verkligen som att du var aktiv i dig själv men som du säger kan en fritidsaktivitet vara ett sätt för inaktiva barn att slita sig ifrån skärmen. Min dotters kompis rör inte på sig självmant och verkar bara inte tycka något är kul. Då måste man nog försöka få henne att göra något i alla fall, annars skulle hon bara sitta vid paddan el TV:n. Att tvinga ett barn till något känns ju fel men att låta henne sitta stilla jämt är ju också fel. Hennes mamma har satt henne i samma dans som min dotter eftersom min dotter är väldigt aktiv och tycker det mesta är kul. Så mamman hoppades att dottern också skulle tycka det var kul men tyvärr har min flicka istället börjat säga att "dans är tråkigt"... Men nu vill min lilla tjej, som är 6 år, börja spela ukulele! Hon är helt tvärsäker på detta men jag är inte lika säker. Jag tror att hon förväntar sig att kunna spela som Trazan och Banarne direkt och det vet jag ju att så lär det inte bli. Men det ska bli spännande att se om hon har tålamod nog. Om jag köper en ukulele och betalar för lektioner kommer jag vilja att hon ger det en ärlig chans...Men jag kommer knappast kunna tvinga henne... Jag har haft tur och fått ett barn som gillar att vara aktivt men om hon skulle prova något som hon inte var jätteförtjust i skulle jag nog kräva att hon gick klart terminen (ofta typ 10-12 ggr) och sen skulle hon inte behöva fortsätta.
    Jag förstår, min poäng var att barn är olika och att det finns barn som hittar det där i sig själva. När det gäller din kompis dotter hade jag också reagerat men mest på grund av att föräldrarna bör begränsa den där skärmtiden om det är det enda hon verkar gilla. Om hon sedan inte vill ha en aktivitet så är det väl fine men "tråkigt" utanför skärmar behöver det barnet såklart ha många timmar på sin fritid.


    Avskyr CIO-metoder
  • Penida
    scanmia skrev 2015-03-20 20:00:46 följande:
    Jag tycker att det är viktigt att de faktiskt får sluta med om de vill. De har så mycket genom skolan som de måste lära sig och inte får ha inflytande över att de behöver få känna på lite bestämmanderätt med. Men precis som du säger så kan man be dem ge det en ärlig chans. Här skriver man in sig och betalar för 9 veckor i taget och har vi valt och betalt så ska man ta sig dit i alla fall. Vill man sitta bredvid och titta på utan att störa så är det ok med mig, men man ska vara där. (Detta mest för att mellansonen har jättesvårt att lämna huset och aldrig vill gå någonstans, men sedan i princip alltid har skitkul när han väl är där. Skulle situationen uppstå att någon verkligen vantrivdes så hade vi nog ändrat reglerna.) Efter att sessionen är slut så får de förstås välja om de vill fortsätta eller ej.
    Jag tänker likadant. Jag vantrivdes ibland som barn, det är en helt annan sak än att tycka det är lite tråkigt. Dessutom är det rätt dyrt många gånger och alla kanske inte kan slänga pengar omkring sig. Vår dotters balett kostade en tusenlapp för 9 lektioner t.ex och det är inte inga pengar för oss.

    Avskyr CIO-metoder
Svar på tråden Är ni styrande i era barns fritidsaktiviteter?