Ännu en sextråd

Får en känsla av att hon är den styrande i ert förhållande. Om du mår dåligt är det så allvarligt att ni behöver hjälp. Annars bryr hon sig ju inte om dig. Du ska inte behöva må såhär.

Säg det till henne, att du vill att ni ska ha löst det här inom ett år annars känns det som bättre att avsluta. Så hon vet var hon har dig. Nåt är det ju när hon varken vill terapi, kolla hormonvärdena eller kyssas. Hon tycker inte att ni behöver detta just nu men det gör du, o det är viktigt.

Eller så kan ni fortsätta så här hur länge som helst.

Har du berättat hur du känner på ett sånt sätt att hon fattar hur du mår?

Sätt er ner i lugn och ro och tala ut om ditt/hennes problem, tala också om att du börjar närma dig en punkt där du vill ge upp ert förhållande.

Sedan det lite klassiska, åk bort ensam några dagar låt henne fundera på er situation, kan hända att ert förhållande tar slut men då vet du.

Jag tror inte att du kan gå år ut o år in utan att komma till ett slags beslut.

Mitt tips är att ta kommandot. Boka en tid till terapi och gå dit ensam. Dels visar du henne att du tycker det är ett problem och dels kanske du får bra tips på hur du skall agera. Har man inte haft sex på 4 år så är det ju något som är väldigt fel. De flesta har ju sex trots att de är missnöjda med sin kropp.

Jag har pratat med henne om hur jag känner och hon säger bara att jag kan inte tvinga mig till nått jag inte vill och det vill jag absolut inte att hon ska göra men man kan ju ta tag i det då eller vara ärlig mot mig så jag kan gå vidare. Vi har bekanta som bråkar nästa varje helg men dom har ändå sex. Ända gångerna vi hade mycket sex var när vi skulle skaffa barn men så fort hon var gravid så var det stopp igen. Kände mig bara som en avelstjur.

Jag känner bara att mitt självförtroende bara sjunker mer och mer men jag tycker om man vill leva med någon så får man väl se till bådas behov och inte bara sitt eget.

Nu blev det mycket rörigt med allt.

Nej naturligtvis ska hon inte tvingas ha sex mot sin vilja, men på samma sätt ska inte du behöva vara utan heller. Du måste agera efter hur du mår och inte blunda för det. Gör som nämns här ovan och ta kommando över situationen. Sök hjälp själv om hon inte vill vara med på det.

Men nu är det ju inte bara sex hon inte vill, hon vill ju inte kyssas heller. Vill hon varken kolla hormonerna eller terapi så vill hon ju därmed inte göra nåt för ert förhållande! Kanske tar hon dig för givet, eller tänder inte längre på dig men vågar inget säga? Vad vet jag.

TS, det låter jättesorgligt, det du berättar, och jag håller med många som har svarat här: Det enda raka är att du tar tag i situationen på allvar. Låt inte tiden bara gå! Då kommer det att bli som för mig och mitt ex, där han bara gick omkring och led i tysthet och till slut lämnade mig utan att jag fattade någonting. 

Ni har hamnat i olika världar, du och din fru, och når inte fram till varandra. Det är uppenbarligen inte något fel på hennes sexlust, men det är något mellan er som inte stämmer. Ni måste prata om det! Du måste ta upp det till diskussion, om och om igen! Och då menar jag inte att du ska tjata om sex, för det leder ingenstans, utan du måste visa dina känslor för henne, tala om för henne hur ledsen du är och hur viktigt detta är för dig och om hon inte lyssnar så måste du visa det på andra sätt: skrika, bråka, gräla, slänga en tallrik i väggen, vad som helst! 

Det hela kommer inte att lösa sig av sig självt. Hon förnekar problemet, precis som jag gjorde i mitt förra förhållande, och det gör hon inte av elakhet eller illvilja, utan för att hon inte ser någon lösning på det hela. Försök få henne att följa med dig på terapi, om ni inte kan prata själva. Det är en jättebra grej, dels för att det visar att situationen måste tas på allvar, dels för att en utomstående kan se sådant man själv inte ser. 

Och: Ta inte hennes olust personligt. Det är någonting i er kommunikation, både den fysiska och den psykiska, som har hakat upp sig och det är lika mycket bådas fel. Eller ingens. 

Jag är verkligen ingen förespråkare för alkohol, men ett riktigt gott rödvin el nåt sånt kanske kunde få henne att bli lite pirrig. Att ha sex i mörkret kanske också kan få henne att slappna av om hon nu är lite för kroppsmedveten...och det är ju viktigt att du själv är ren och fräsch, men det fattar du säkert själv. (Mitt ex åt jämt vitlök och det påverkade sexet mer än han fattade!)

Jag pratade med henne i morse och sa att det inte fungerar så här och hennes första reaktion var att säga att då delar vi på oss för det är bara massa tjat om detta fast det gått flera veckor sen jag tog upp det sist. Men vi ska sätta oss ner på torsdag kväll efter vi lagt barnet och diskuterar igenom detta så får vi se vad vi kommer fram till.

Jag hoppas det går att lösa på nått sätt.

Jättebra att ni tar ett ordentligt samtal om detta! Jag hoppas också att ni kan lösa det, ni verkar ju ha en stark kärlek till varandra i grunden. 

Ett gott råd inför samtalet (jag talar utifrån mina egna misslyckanden och de insikter jag har fått efteråt) är att försöka undvika allt som gör att din fru ser det du säger som "tjat". Så fort något börjar likna anklagelser (typ "du vill aldrig ..." och "du gör alltid ...") brukar situationen låsa sig. Så försök utgå från dig själv när ni pratar, berätta hur du känner och hur du upplever situationen, och förklara att din sorg och besvikelse faktiskt bottnar i din kärlek till henne.  

Bra tips. Egna erfarenheter säger precis samma som Rosemary.Undvik att säga typ "Du gör aldrig.."  "Du tar aldrig på mig..."  "Du kommer aldrig med initiativ"  osv...   det kommer få henne direkt i försvarsställning. Det kommer aldrig få henne att säga eller tänka ... "Jaha... är det så - oj förlåt!"    Hon är som hon är - utgå från det.

Men det du kan göra är att förklara hur du skulle vilja känna fö att må bra. Du kan också förklara vilken man du skulle vilja vara men att det är svårt att nå ditt eftersom något saknas. Så mitt tips är att fokusera på vad du saknar och främst då vad du saknar att vara som person och hur du skulle vilja må inombords - alltså säg inte att du saknar hennes initiativ och hennes åtrå till dig - för det kommer istället bli underförstått. Det bästa men ändå som är den svåra balansgången är att försöka förklara att du har en känsla som du vill nå till och att du kommer fortsätta med eller utan henne. 

Så ert samtal på torsdagen kan vara väldigt enkelt och kort, du förklarar vad du saknar (inombords) och hon förklarar vad hon saknar. För att ta upp varför ni inte har sex eller varför hon inte tar initiativ tror jag inte leder någonstans. Du har redan varit i alla hörn och vrår när det gäller detta. 

Vi tog samtalet igår och det gick väl hyfsat. Hon ska kontakta vårdcentralen nästa vecka och försöka kolla hormonvärden så får vi börja med det. Jag försökte säga till henne försiktigt om det är så att hon har lust men inte till mig just nu så är det bra för då kan man jobba med det isället för att göra massa onödiga tester. För jag köper inte att man inte har nån lust om man kollar på en massa porr. Vissligen så säger hon att hon bara försöker hitta sin lust att hon inte är intresserad av det igentligen men vi får ta en sak i taget och skynda långsamt.

Men det kan ju faktiskt vara så att hon tänker att lusten kommer om hon onanerar, en del hävdar ju att det är så men jag vet inte. Det känns ju lite tråkigt att hon inte kan berätta sånt för dig i så fall så inte du behöver få en massa hemska tankar. Hoppas att det går bra nu!!