Långa dagar på förskolan

Ditt barn kommer säkert att ha det bra på förskolan men jag hade aldrig (och inte min sambo heller) om jag ibte var ytterst tvungen tagit ett arbete som innebar 6-19 arbete med små barn.

Det kommer innebära att du träffar din dotte en timme om dagen ungefär och för mig är det inget liv jag vill leva med en ettåring. Är det så att du måste ta detta arbete för att ha mat på bordet ska du givetvis ta det. Vet du med dig att ni klarar er på attat sätt om du ex tar ett tillfälligt deltidsarbete på er ort hade kag valt det alternativet. Din/er anknytning till ert barn är ibget som man kan reparera fullt ut i efterhand.

Vi har stundtals arbetat heltid båda två och då har barnen gått 7.45 och hömtats mellan 16 och 17 men då har båda föäldrarnaoftast vatit hemma vid 17 och fått några timmar med barnen innan läggdags. Jag är absolut ibte mot förskola och tror de många barn klarar 8-9 h på förskolan men det jag vänder mig mot är att ha ett arbete där man knappt hinner träffa barnen i veckorna.

Jag säger inte att det är bra. Det är jättedåligt och synd att det fortgår. Penida undrade hur det kan komma sig att man inte tar ut sin lagliga rätt att gå ner i tid och jag svarade hur jag vet att det ser ut i min hembygd. Vad som oftast är anledningen där.

Jag försvarar det inte. Samtidigt är det också väldigt lätt att säga att någon "ska bryta normen" när man inte sitter i sitsen själv. Sitta där sen utan försörjning och hoppas att andra hakar på så att det blir förändring och var värt det.

Däremot vet jag inte hur du kunde läsa in att det bara handlar om män? Jag menade just att BÅDE män och kvinnor har det såhär. Alla som har ett jobb arbetar inom industrin för det är de jobben som finns.

För övrigt har jag själv turen att ha klarat skolan tillräckligt bra för att skaffa mig en bra utbildning och flytta till en stad där det finns jobb. Min man och jag har varit hemma ett år var med dottern och nu kan vi saxa så att hon som längst går 9-15 på förskolan. Det känns viktigt för mig och jag önskar att alla kunde göra samma sak, jag är dock ödmjuk nog för att inse att det inte nödvändigtvis handlar om att "industrins välmående är viktigare än deras barns välmående".

Vi har åtminstone börjat med att jobba på normen att pappor kan jobba deltid också. Min man har jobbat deltid i flera år och det trots ett kvalificerat jobb som innebär att han inte har rätt till övertid. Men det går ändå.
Men det är ju inte många andra män som jobbar deltid.

Många inom industrin jobbar väl ofta skift och kan på det viset gå omlott och få ner tiderna.

Men jag tycker det är obegripligt att just industrin skulle vara så vansinnigt ojämställd att de totalt missgynnar småbarn och deras föräldrar.

Det beror nog på vilken industri det är. Min pappa jobbar inte skift och har aldrig gjort. Däremot kan dom bli beodrade att jobba övertid så ibland jobbar dom 6 dagar istället för 5.

Det svåra med att gå ner i tid inom vissa industrier är att dom har en viss kvot att fylla varje dag. Är inte det målet nådd så sätter man andra i skiten genom att gå hem tidigare. Någon måste då jobba dubbelt så intensivt vid "bandet" eller vad det nu kan vara.

Men om man är ledig en dag i veckan då? Vad händer med ens kvot då?

Nu var inte min poäng nödvändigtvis behöver handla om industrier utan än mer om hur arbetsmarknaden ser ut i många delar av landet, framförallt på landsbygden.

De flesta jobb är av karaktären att du behöver vara där dina bestämda tider, det går inte att flexa. Det är också mycket hög arbetslöshet och osäkerhet på arbetsmarknaden. Om man har turen att få ett jobb vill man inte äventyra det och riskera att bli arbetslös.

Klart man kan raljera över att dessa människor ska ta sig i kragen o s v men det känns mycket naivt att tro att det handlar om att de inte bryr sig om sina barns välmående. De jag vet kämpar för att få det att funka så bra som möjligt och tar hjälp av mor- och farföräldrar om möjligt.

Nu var det inte detta tråden var till för att diskutera. Penida undrade uppriktigt vad det kan finnas för anledning till att två sammanboende föräldrar inte skulle känna att de har möjlighet att gå ner i tid och jag uppgav en anledning som jag vet att flera av mina barndomskompisar ger som anledning.

De "får" inte för sin arbetsgivare även om de har laglig rätt och vågar inte göra annat av rädsla p g a hur arbetsmarknaden ser ut.

Det vet jag inte. Men kan tänka mig att dom tar in en vikarie eller någon från en annan avdelning som får jobba, eller så får dom vara en man kort. Min poäng var väl snarare att man kanske inte vill vara "den som är den" och göra det jobbigt för dom andra. Trots att man skulle kunna rent lagligt.

Det här är givetvis bara teorier..

VA??? Får man inte ens ta ut 10 pappadagar? Vem vill ha en sådan arbetsgivare?

Men vem är viktigast? Ens barn eller andra gnällgubbar på jobbet?

Alla kan inte välja, kanske om de är beredda på att pendla 3 timmar om dagen.

Ja, jag vet att det finns lagliga rättigheter, men som flera påpekat, alla har inte en trygg anställning, med bra kollektivavtal.
Det finns många (speciellt om de är lite yngre) som har osäkra anställningsförhållande, är glada för varje timme de får.
Vissa har valet, arbeta och ha barnen långa dagar på dagis, eller gå soc eller a-kassa. I fall ett är man är dålig förälder, i fall två är man en parasit och därmed en dålig förälder.

Antagligen barnen.

Om det är en person som barnet lär känna är det ju inte en främmande person. Och jag kan absolut se vitsen med att barnet får gå hem tidigare även om det inte är med mamma/pappa. Att vara hemma i lugn miljö och få en vuxens odelade uppmärksamhet är ju absolut bättre än förskolan om barnet annars har väldigt långa dagar.

Jag raljerar inte över någon. Jag förstår att arbetsmarknaden är tuff osv. Men samtidigt kan jag tycka att det är helt sjukt att offra sig helt för en dålig arbetsgivare.

Tragiskt iallafall tycker jag också. Jag kan förstå argumenten och att folk behöver att ha jobb. Men sorgligt att bara hinna träffa sitt barn max någon timme innan läggdags 5 dagar/vecka.

Jo, jag vet ju att det blivit så i Sverige nu. Men jag vet också att många föräldrar prioriterar pengar framför att vara med barnen. Många vill ju ha två bilar, hus, göra resor utomlands m.m. trots att de har små barn. Sen borde fler gå mer i facket och ta reda på sina rättigheter som vi faktiskt har i Sverige.

Vi jobbar båda 80%. Han är föräldraledig på onsdagar o jag har kortare arbetsadagar. Funkar bra trots att vi båda pendlar ca 8 mil enkel resa (han norrut och jag söderut). Han lämnar barnen, som är ca 1 år o 3,5 år, kl 7 o jag hämtar dem 15.30. Det tycker jag är ganska långa dagar, även om båda trivs o vi är nöjda med personalen.

Mitt mål är ju givetvis inte att ha henne på förskola så långa dagar som möjligt. Jag tittar på olika alternativ gällande jobb alternativt vidare studier. Men möjligheten att det blir långa dagar för henne finns ju, beroende på hur det löser sig för mig med arbete alternativt studier.

Men hur vet du att de prioriterar pengar, två bilar kan vara en nödvändighet, hus behöver inte vara dyrare än lägenhet (och i vissa delar av landet, ovsett pris, få någonstans att bo), för en del familjer är resorna viktiga.
Däremot har du rätt om facket, många gånger så är det en rejäl trygghet med facket

inte läst hela tråden så med risk att jag upprepar vad någon redan föreslagit. Men finns det ingen möjlighet för dig att jobba säg 4 dagar i veckan och gå ner i tid. Eller jobba hemma något om det är ett sånt jobb där det går?
Din man har en sån position skriver du att han inte kan gå ner i tid. Har ni verkligen kollat det? jag var tidigare chef och kunde inte gå ner i tid men jag jobbade hemma några timmar per vecka och då fick vi ihop det.
Jag vet ju inte alla hur ni har det med möjligheter och val i livet men det ska mycket till för mig att vara borta från barnen så länge mer än under en begränsad tid. Jag skulle om jag kunde försöka hitta ett annat jobb under småbarnsåren ( eller min man) där det kanske inte är så kul och utvecklande men bättre arbetstider på orten.

Hoppas det går bra!

Hej!

Till att börja med vill jag säga att jag söker flera olika jobb, men jag blev färdigutbildad precis när dottern föddes, så just nu gäller det en fot på arbetsmarknaden. Men jag söker jobb på orten där vi bor också...

Min sambo har inte möjlighet att gå ner i tid, precis som du skriver, och ja, vi har kollat detta. Det kan hända att han då och då kan gå lite tidigare om han jobbar igen det en annan dag. Men detta funkar ju inta alltid.

Som det verkar så får jag ändå inte jobbet som jag nämner i TS, så nu får vi se hur det blir till hösten.