• tilde72

    Dottern får inte vara med

    Min dotter på 5 år har sett mycket fram emot att gå påskkärring med sin syssling som de även gjort tidigare år.

    Jag frågade sysslingen 5 år om att de två kunde gå ihop i år igen och hon berättade att hon hade bestämt med en kompis från förskolan att gå.
    Jag föreslog att de kan gå ihop alla tre och svaret blev att hon skulle då fråga sin kompis...

    Någon vecka gick och jag pratade med sysslingens mamma om påskkärringsförberedelsen. Hon nämner att hon tror att hennes dotter ska gå med någon på dagiset varvid jag slänger ut frågan att det går utmärkt att gå tre, eller hur?
    Kändes som jag inte fick något vidare gensvar utan ett tvekande ja. Jag nämnde att vi skulle höras av.

    Idag träffade jag åter sysslingen och dottern sa direkt glatt när de träffades att på torsdag går vi påskkärring tillsammans! Varvid hon igen säger att hon ska gå med kompis och nu flera st från förskolan.
    Såg på min dotter att hon blev så ledsen för att hon kände där och då att sysslingen inte vill ha med henne på påskkärringsrundan.
    Mitt hjärta höll på att gå sönder och jag kände mig helt oförberedd på den här situationen.

    Jag vill inte att min dotter bara ska gå iväg och må dåligt när något sådant här händer. Jag vill att hon ska våga visa upp sin känsla och säga: "Jag blir jätteledsen när du gör sådär mot mig". Kanske leder det till att de inte bryr sig, kanske leder det till att de går påskkärringar tillsammans allihop, men det viktiga är att hon varit sann mot sig själv.
    Jag tänker att om jag går in (nu när hon är liten) och säger: "Min dotter blir jätteledsen när hon inte får vara med,  kan ni inte gå  allihop istället?"
    Så visar jag henne en väg till att kunna stå upp för sig själv.

    Barn ska absolut lära sig att hantera situationer, känslor av alla slag (vilket viss forskning visar på att föräldrar varit för duktiga på att "ta bort" jobbiga situationer vilket gör att barnen i vuxen ålder har svårt att tackla små motgångar). Men vi vuxna har en viktig roll, speciellt i de tidiga åldrarna att förmedla medmänsklighet och omtanke om varandra.

    Jag är känslig för allt vad som gäller sådant här då jag själv varit drabbad och vill på inga grunder att min dotter ska råka ut för liknande.
    Vet att det inte kan undvikas alltid men behöver få hjälp med hur jag hanterar liknande situationer och hur skulle ni föräldrar gjort?

  • Svar på tråden Dottern får inte vara med
  • Anonym (J)

    Nu har jag inte betat igenom hela tråden men blir lite rädd nästan när jag läser en del av kommentarerna.

    "Dom kanske inte tycker om henne" "hon kanske är konstig eller jobbig" haha alltså va? Jag tycker inte speciellt mycket om flickvännen till en vän, ber jag då honom lämna henne hemma när jag bjuder den kretsen på middag för det? Måste man inte lära sig att man inte behöver älska alla men att det inte är anledning att bete sig som en mobbare?? Hur långt har det gått egentligen när föräldrar är så rädda att kränka sina barn att de får bete sig precis hur som helst? Typ som att man nyss upptäckt att barnen har sin egna vilja och då får vi ju absolut inte motsträva den!?

    Nej ts du gör rätt i att göra exempel av detta, det är helt ok att barn lär sig lite om medmänsklighet ibland, även fast det råkar vara påsk.

  • tankfull
    DickRex skrev 2015-03-31 08:16:51 följande:

    Jag vet ingenting, men viktigast i alla situationer är ju kommunikation (och inte harmoni). Du beskriver ju inget om hur situationen mellan barnen ser ut, så rent hypotetiskt kan det ju vara så att din dotter inte får vara med för att hon är bossig, töntig, retsticka, argsint eller har någon annan socialt svåraccepterad egenskap.

    ...och min erfarenhet är faktiskt att just det är den vanligaste orsaken till att vissa barn inte "får vara med" eller blir "mobbade". Orsaken är inte att de är rödhåriga, har glasögon eller fel kläder (och att det samtidigt finns en mobbare som nyttjar situationen), utan att de faktiskt beter sig lite illa eller fel på något vis. Vi har alltid uppmanat vår son att ge alla en chans och att inte stänga ute någon. Men ibland så har han inte velat, och då har han fått förklara varför. På rak arm tror jag bara att detta har hänt tre gånger, och i alla fall har jag förstått honom. 

    Så prata med sysslingens mamma och säg som det är, att du inte förstår vad som händer, och att du skulle vara väldigt tacksam för lite information om vad hon tror ligger bakom att din dotter utesluts. 


    Jag har läst hela tråden men fastnade för ditt inlägg som jag tycker väldigt väl formulerar det jag själv tycker och har erfarenhet av. Det finns både vuxna och barn som man gärna slipper på grund av deras beteende, inget annat. MEN eftersom TS nu säger att barnen pratat innan om att gå tillsammans så är det inte schysst att ta tillbaka det. Dessutom kan jag inte se att en liten påskkärring mer eller mindre spelar så stor roll, de går ju flera ihop ändå! Jag hade också pratat med sysslingens mamma först för att få en förklaring.
  • tilde72
    Anonym (J) skrev 2015-04-01 09:27:51 följande:

    Nu har jag inte betat igenom hela tråden men blir lite rädd nästan när jag läser en del av kommentarerna.

    "Dom kanske inte tycker om henne" "hon kanske är konstig eller jobbig" haha alltså va? Jag tycker inte speciellt mycket om flickvännen till en vän, ber jag då honom lämna henne hemma när jag bjuder den kretsen på middag för det? Måste man inte lära sig att man inte behöver älska alla men att det inte är anledning att bete sig som en mobbare?? Hur långt har det gått egentligen när föräldrar är så rädda att kränka sina barn att de får bete sig precis hur som helst? Typ som att man nyss upptäckt att barnen har sin egna vilja och då får vi ju absolut inte motsträva den!?

    Nej ts du gör rätt i att göra exempel av detta, det är helt ok att barn lär sig lite om medmänsklighet ibland, även fast det råkar vara påsk.


    Tack för positivitet i det du skriver (J(!

    Det är fruktansvärt att det har kommit så långt ned i åldrarna att frysa ut och mobba. Håller med dig om att föräldrar är oerhört rädda att kränkta barnen i dagens samhälle och på så sätt får de bete sig hur de vill. 

    Föräldrarna har en stor roll i detta.
    Vuxna ska till att reagera snabbt och öka upp kunskapen. Även ingripa i de destruktiva mönstren så fort som möjligt.
    Barn plockar ju upp signaler som vi vuxna sänder gällande beteenden vi godkänner och inte godkänner och det är vi vuxna som är rollmodeller för hur barn ska integrera med andra.
  • tankfull
    tilde72 skrev 2015-04-01 09:56:52 följande:
    Tack för positivitet i det du skriver (J(!

    Det är fruktansvärt att det har kommit så långt ned i åldrarna att frysa ut och mobba. Håller med dig om att föräldrar är oerhört rädda att kränkta barnen i dagens samhälle och på så sätt får de bete sig hur de vill. 

    Föräldrarna har en stor roll i detta.
    Vuxna ska till att reagera snabbt och öka upp kunskapen. Även ingripa i de destruktiva mönstren så fort som möjligt.
    Barn plockar ju upp signaler som vi vuxna sänder gällande beteenden vi godkänner och inte godkänner och det är vi vuxna som är rollmodeller för hur barn ska integrera med andra.
    Visst är vi vuxna förebilder för barnen, och en del vuxna är tyvärr inte så bra förebilder och då kan barnen få ett dåligt beteende. Som är rätt svårt att acceptera och tycka är roligt att vistas runt. Även kompisar blir förebilder för barn och då ser ju jag helst som förälder att mitt barn umgås med kompisar som har ett önskvärt beteende.
    I skolan talar man mycket om att "Alla ska få vara med och leka", vilket jag tycker är helt rätt inställning eftersom barn ska lära sig bete sig schysst och visa empati. Men då man blir vuxen väljer man sina vänner och jag har förståelse för att även barn vill få göra likadant. I vissa sammanhang åtminstone. Sen finns det dessvärre även de människor som tycks få en liten kick av att bestämma vilka som får vara med och inte (både vuxna och barn) och detta är ju helt förkastligt beteende och måste självklart försöka stävjas.

    Jag talar generellt och menar inte att din dotter har ett dåligt beteende och därför ska uteslutas - absolut inte! Och jag håller fast vid det jag skrev tidigare att det inte är schysst att ta tillbaka något man pratat om tidigare, samt att det knappast borde spela någon roll om man är en extra påskkäring i gruppen. Ju fler desto roligare!
  • Linda 925
    tilde72 skrev 2015-03-31 11:12:47 följande:

    Hoppsan där. För en månad sedan.


    Du skrev i trådstarten att DU frågade om de kunde gå tsm i år igen? detta var några veckor sedan och vet inte exakt hur lång tid du menar med det, men du menar alltså att de bestämt väldigt nyligen att de skulle gå innan du frågade detta? Eftersom du sa att de hade bestämt för en månad sen.

    Isf borde du ifrågasatt där och då med mamman också, att flickan bestämt med din dotter och sen plötsligt skulle gå med någon från förskolan.

    Eller har jag missuppfattat något?
  • Kyrkby

    Barn skall inte ut och störa grannar och andra i omgivningen !

    Vet ni hur irriterande detta är med barn som plingar på dörren och skall ha godis !!

    Skärpning föräldrar !!

  • Anonym (oo)
    tilde72 skrev 2015-04-01 09:56:52 följande:
    Tack för positivitet i det du skriver (J(!

    Det är fruktansvärt att det har kommit så långt ned i åldrarna att frysa ut och mobba. Håller med dig om att föräldrar är oerhört rädda att kränkta barnen i dagens samhälle och på så sätt får de bete sig hur de vill. 

    Föräldrarna har en stor roll i detta.
    Vuxna ska till att reagera snabbt och öka upp kunskapen. Även ingripa i de destruktiva mönstren så fort som möjligt.
    Barn plockar ju upp signaler som vi vuxna sänder gällande beteenden vi godkänner och inte godkänner och det är vi vuxna som är rollmodeller för hur barn ska integrera med andra.
    Fast drar du inte på lite väl stora växlar? Frysa ut och mobba? Gör man verkligen det för att man vill umgås med någon annan? Du verkar besatt i att de ska umgås? Kanske borde du lägga lite av den energin på annat umgänge också?

    Det är ju du som har skapat denna situation för ditt barn.
  • Ess
    Anonym (oo) skrev 2015-04-01 18:08:19 följande:
    Fast drar du inte på lite väl stora växlar? Frysa ut och mobba? Gör man verkligen det för att man vill umgås med någon annan? Du verkar besatt i att de ska umgås? Kanske borde du lägga lite av den energin på annat umgänge också?

    Det är ju du som har skapat denna situation för ditt barn.
    Jag tycker också att ts drar på lite väl mycket.
    Hade sysslingen sagt att -jag ska minsann gå med xx och DU får inte gå med oss!!
    Då är det en sak, men det verkar bara som att hon sagt att hon ska gå med xx från dagis. Det är rätt normalt i den ålder att man själv börjar vilja bestämma vissa saker, och få mer uppfattning om vem man egentligen leker bäst med. 
  • DickRex

    Oavsett vad som har sagts i förtid så kan ju sysslingen eventuellt ha upplevt att något avgörande har hänt sedan påskfirandet bestämdes, och att hon nu inte vill ha med TS dotter. Detta gäller ju små barn som ofta tar konstiga beslut eller gör knäppa saker, och jag kan tänka mig att denna situation möjligen har sin grund i något sådant. Och det kan lika gärna vara någon av dem, eller bådas fel, och det kan vara mer eller mindre befogat, men oavsett så kan lite vuxen vägledning och god, rak kommunikation aldrig vara fel.


    Läs inte det du tror att jag skriver mellan raderna. ...och försök förstå istället för att missförstå.
  • Tom Araya
    Anonym (nja) skrev 2015-03-31 11:21:02 följande:
    I så fall så förstår jag att din dotter blir ledsen. Och sysslingens mamma borde ha talat om för sin dotter att ha man bestämt nått så håller man det, självklart kunde dom ha gått allihop men dom borde inte utesluta din dotter. Jag hade nog tagit ett ordentligt snack med mamman.
    Jag tycker inte man ska tvinga barn att göra saker ihop, de måste få ha friheten att välja kompisar och även ansvaret att skaffa och behålla kompisar, det kan bli väldigt tokigt och jobbigt om vuxna gör detta åt dem. Däremot behöver de lära sig vad som är sjysst och inte gentemot kompisar.
  • Lavish

    Måste nog säga att jag tycker du har fel, fast jag förstår att din dotter blev ledsen och hur jobbigt det känns för dig, särskilt om du själv varit utanför tidigare.

    Man får välja sina vänner. Sysslingen har ingen skyldighet att ta med din dotter på rundan. Ingen har lovat er att din dotter ska få följa med, och om hennes syssling inte vill ha henne med behöver hon inte gå med din dotter.

    Jag tycker din uppgift som förälder är att lära din dotter hur hon ska handskas med känslorna när detta hände, inte lära henne att tvinga sig på personer som inte vill umgås med henne. Det är inte att stå upp för sig själv att kräva vänskap och umgänge när motparten inte vill. 

  • Rixa
    Lavish skrev 2015-04-01 22:03:23 följande:

    Måste nog säga att jag tycker du har fel, fast jag förstår att din dotter blev ledsen och hur jobbigt det känns för dig, särskilt om du själv varit utanför tidigare.

    Man får välja sina vänner. Sysslingen har ingen skyldighet att ta med din dotter på rundan. Ingen har lovat er att din dotter ska få följa med, och om hennes syssling inte vill ha henne med behöver hon inte gå med din dotter.

    Jag tycker din uppgift som förälder är att lära din dotter hur hon ska handskas med känslorna när detta hände, inte lära henne att tvinga sig på personer som inte vill umgås med henne. Det är inte att stå upp för sig själv att kräva vänskap och umgänge när motparten inte vill. 


    Jag blir lite kluven. Håller fullt med ovanstående. Barnen har kommit i den åldern att de börjar välja sina vänner. Hade varit skillnad om det varit TS dotter som gjort ställningstagandet då hade TS kunnat påverka med att "alla ska få vara med" liksom. Men nu är det andra som gjort ställningstagandet. Man måste även lära sig respektera andra. 

    Visst önskar man att alla ska få vara med och det är vad jag i alla år försökt påverka mina egna barn till och sj lever efter men alla är inte av samma åsikt och det måste man lära sig att tackla. 

    Vet ärligt talat inte hur jag sj hade gjort. Hade det varit tvärtom hade det varit enkelt. Hade nog faktiskt övertalat lr krävt (5 åringar är mottagliga för krav) att alla ska vara med. 
    "Säkert är att alla ska dö men inte lika säkert är det att alla levt sitt liv!"
  • Tow2Mater

    Klart alla ska kunna vara med, speciellt om man pratat om det tidigare! Det gäller vuxna som barn. Och handlar det om sysslingar, som tillhor släkt, är kraven på inkluderande även mycket storre ställda jämfort med skolkompisar och andra barn. Man utesluter inte i detta sammanhang, där en eller två fler inte spelar minsta minsta roll for utfallet! Bah, inte konstigt det är svårt få vanner i Sverige när det borjar redan som femåringar!

  • nevermind

    Man kan inte tvinga människor att umgås. Och inte heller är det så kul att känna att man trängt sig på.

  • tankfull
    DickRex skrev 2015-04-01 18:30:03 följande:

    Oavsett vad som har sagts i förtid så kan ju sysslingen eventuellt ha upplevt att något avgörande har hänt sedan påskfirandet bestämdes, och att hon nu inte vill ha med TS dotter. Detta gäller ju små barn som ofta tar konstiga beslut eller gör knäppa saker, och jag kan tänka mig att denna situation möjligen har sin grund i något sådant. Och det kan lika gärna vara någon av dem, eller bådas fel, och det kan vara mer eller mindre befogat, men oavsett så kan lite vuxen vägledning och god, rak kommunikation aldrig vara fel.


    Ännu ett bra inlägg - jag tänker precis likadant! TS, jag tycker verkligen att du och sysslingens mamma ska reda ut situationen!
    Vill tillägga att jag inte riktigt håller med dem här som menar att man får acceptera att barn väljer sina kompisar - JA, det får man, men i ett sånt här läge då barnen ändå ska gå som grupp så fattar jag inte varför man utesluter en liten tjej om hon inte har gjort något verkligt galet! Och vad skulle det vara? Nej,i det här läget tycker jag att alla ska få vara med!
Svar på tråden Dottern får inte vara med