Hysteriska petnoga föräldrar - är detta verkligen normalt / vanligt?

Ha ha ha Nej Daniel ...detta e INTE normalt o eftersom barnen inte verkar må särskilt bra redan nu så kanske du skulle höra dig för varför dom inte gör de? E man så "pedant" som dom verkar vara så e nått fel...inget snack om saken o dessa föräldrar borde således lära sig att det finns viktigare saker att lägga fokus på än o bry sig om sånt där trams 

Att blanda potatis, kött, sallad och sås i samma tugga känns riktigt svennigt och vulgärt.

Nja, det som beskrivs i TS känns rätt överdrivet. Jag får lite vibbar av att det handlar om människor som gärna vill vara lite fina och tjusiga, men som inte är från sådan miljö (alltså traditionell överklass, "fint folk") från början?

Jag önskar iofs att mina barn var en aning mer disciplinerade vid matbordet, i synnerhet fyraåringen har en alltmer irriterande ovana att sticka iväg från bordet, hämta leksaker, pilla med allt möjligt i stället för att äta... Hur man nu ska komma till rätta med det, tycker ingenting funkar. Men vi slickar åtminstone inte på kniven!

Enligt landets "auktoriteter" på vett & etikett är det dock helt korrekt att lägga ner gaffeln när den inte behövs! (förutsatt att man gör det elegant, då) Du kan ju berätta det vid nästa middag, att de slarviga och ouppfostrade är i gott sällskap med bl a Magdalena Ribbing.

"? Bland väluppfostrade européer äter man helst det allra mesta med gaffel. Och det var redan på 1500-talet som det blev ett sofistikerat bordsskick att använda gaffel, säger hon men betonar att den svenska allmogen höll sig borta från gaffeln till långt in på 1800-talet.

Att svenskarna nu släpper kniven, ser Magdalena Ribbing inte som ett problem.

? Men då handlar det inte om att skyffla in maten ? utan om elegant gaffelföring, säger hon.
För gemene man är dock bruket av kniv och gaffel starkt förknippat med fint bordsskick."
www.aftonbladet.se/matvin/article11282940.ab

"Men det är både korrekt och prydligt att ha gaffeln i höger hand om man inte använder kniven, alltså när man äter tårta eller mousse eller pastej eller potatismos eller annat som inte kräver kniv." skriver Ribbing.
blogg.dn.se/etikettfragan/2009/02/18/ratt-och-fel-hand-for-gaffel-1688/

"Vid huvudrätt och förrätt äter vi på det engelska sättet, vi använder kniv och gaffel växelvis. Att sedan lägga ned besticken på tallriken för att i lugn och ro tugga maten tillhör också gott bordsskick. Vid elegant bordsskick kan man äta fiskfiléer eller patéer med gaffeln i höger hand." skriver Mats Danielsson.
blogg.vett-och-etikett.com/bordsskick-om-bestick/

Själv tycker jag det känns lite "tomt" att äta med bara gaffel, men kommer ibland på mig själv med att sitta med kniven oanvänd i ena handen och bara använda den för att fösa upp det allra sista på gaffeln, och då kan man ju lika gärna lägga ner den.

Fattar inte var de extra frågetecknen kom ifrån...

Låter hysteriskt och kvävande.

Att lära barnen att äta med kniv och gaffel, när man har gäster om inte annat, känns okej (men inte nödvändigt). 

Allt annat lät mer eller mindre överdrivet och jobbigt. 

Jag noterar att du skriver "lyckas" inom citationstecken. Jag anser inte att 'hårt arbete' eller karriäristisk framgång är det samma som att lyckas. Jag anser att välbefinnande är enormt mycket viktigare. 

Jag lärde mig städa och ha diciplin i lumpen. Innan dess kunde jag dock äta med kniv och gaffel. Jag kom från en hippie-familj där sånt inte hade så stor betydelse.

Jag märker på min egen dotter att hon inte slurpar med soppan, kan äta med kniv och gaffel etc och hon är 4 år. Det har vi dagis att tacka för

Jag är glad om hon inte äter med händerna som en vilde...

TS tycker detta känns som väldigt petnoga föräldrar, visst är det bra att man lär sina barn vett och etikett osv, men att de äter med gaffel istället för både kniv och gaffel och man tycker det är fel, är lite överdrivet. Sen detta med att inte få äta godis, jag tycker allt detta är så överdrivet, tycker man kan få äta godis någon gång, tror inte man får problem med tänderna för det. Barn måste få vara barn och tillåtas få leka och ha kul, då blir det lite smuts ibland, det får man ta.

Det enda jag kan tänka på är Bree i desperate housewifes :)

TS: TYcker det känns som väldigt överdrivet. Lite förståelse har jag för att barn inte ska äta godis, min son har heller aldrig fått lördagsgodis, men det har inte varit förbud mot godis.
Undrar hur dessa föräldrar skulle hantera det som vi var med om på en restaurant i Italien: Servitrisen visade vår då 4-årige son, hur man skulle äta pasta med endast gaffel.

Tack för alla svar. Ja, det verkar råda delade meningar. Det är tydligt att det kan skilja sig mycket mellan olika familjer och deras regler. Själv anser jag att visst ska man lära sina barn gott uppförande och bordsskick när de vistas/ äter bland folk, men hur de gör hemma borde inte ha så stor betydelse? När det gäller familjen jag beskrev i TS så anser jag att de går mycket till överdrift när de ska lära ut "rätt" beteende till barnen... jag menar det viktigaste bör väl vara att barnen mår bra och trivs hemma istället för en massa påtvingade uppföranderegler som mest får dem att må¨dåligt och skämmas över sina föräldrar?

Verkar ju vara neurotiska föräldrar i någon mening. Visst, jag har också kommit hem till folk som har strikta regler och varit noga med bordsskick, men på detta låter det ju som om föräldrarna lider av något sorts paniksyndrom. Bara det med att skura golven varannan dag. Att vägra att ge barnen godis är dessutom en bra grogrund för att skapa ett godisberoende hos dem senare i livet, när de är utflugna.

Jag håller helt med dig.

Är själv uppvuxen med en mamma som ständigt tjatade om bordsskick in absurdum. Fortfarande nu när jag är nästan 50 år kan jag höra hennes röst: "inga armbågar på bordet", "sitt rak i ryggen", "man lägger ned besticken mellan tuggorna", "låt maten tysta munnen", "skeden till munnen, inte munnen till skeden". 

Vad hon däremot inte kunde lära ut var hur man har en trevlig måltid och hemmiljö där barnen trivs och gillar att vara. Det har jag fått lära mig på annat håll så att jag kunnat skapa det för min egen familj. Träffar inte mamma så mkt längre, hon kan sitta själv och domdera om bordsskicket nu. 

Jag tycker faktiskt att du ska anmäla. Eller prova prata med föräldrarna först om din oro. Om de är oförstående är en anmälan på sin plats, och det är för att de ska få hjälp att uppfostra trygga barn. Jag blir ledsen av att höra att det lilla barnet inte får utvecklas och bli en trygg individ, utan blir stressad att fokusera på såna skitsaker som att ta lite av varje på gaffeln. Jag lovar att det finns 100 gånger så mycket sjukt som du inte ens sett i denna familj. Barnen får trauman av detta. De får inte vara barn. 

Jag har lärt mina barn att äta med kniv och gaffel.
Att inte börja äta förrän alla fått mat.
Att  inte sträcka sig över andra utan istället artigt be att få saker skickade. 
Att aldrig slicka på kniven.
Detta är enligt mig grundläggande bordsskick för hemmabruk. 
Jag har däremot aldrig undervisat eller sagt till barnens kompisar, men de flesta kompisar har lärt sig liknande bordsskick så det har inte heller behövts. 

För finare fester tillkommer förstås ytterligare regler. Det får mina ungdomar nu lära sig på universiteten där de går, de får lära sig detta av studentkåren och nationerna, på nolleförläsningar och introduktionsgasquer.

Jag tror att det är bäst att ha ett ha ett bra bordsskick även hemma, det ger en grundtrygghet att kunna föra sig utan att behöva koncentrera sig på att äta fint. Dessutom är det trevligare med lite hyfsat bordsskick.