Är det någon ny trend att vara ung mamma?

Eftersom snittåldern för förstföderskor är 29 år och över 30 år i storstäder så är det inte en trend, däremot skaffar en del som inte klarat skolan så bra och inte lyckats på arbetsmarknaden barn för att de då åtminstone har kommit en bit på väg till vuxenlivet tror de.

Och de som skaffar barn bara för att det är sista chansen? Är inte det minst lika hemskt?

Tänk så här. En ung mamma som verkligen värderar sitt barn högst och gör allt för att det ska fungera och bli bra. En äldre, eller normal mer accepterad. Får barn och kanske föräldrarna håller ihop för att de måste fast de knappt älskar varandra längre. Gör bara vad de måste med barnet men vill helst umgås vuxet osv. Ett kärlekslöst hem men ekonomiskt tryggt.

Självklart är det hemskt med sådana unga, och äldre som inte bryr sig på riktigt om sitt barn, tänker mest på sig själv och barnet känner sig ivägen. Men har mar kärleken och respekten att ge sitt barn så är det väl det viktigaste. Har man inte det så nej, då borde man verkligen se till att skydda sig ordentligt. Barnet är alltid det viktigaste! Samtidigt får man inte glömma bort sig heller. Det är tufft med hela samhällets pekpinnar på sig. Önskar ibland vi vore fria.

I allmänhet har de äldre bättre förutsättningar som de nu skulle skaffa barn i övre åren. Mer livserfarenhet, ordnad ekonomi, utbildning, arbetslivserfarenhet helt enkelt en bättre social plattform. För den sakens skull är det inte sagt att ALLA yngre föräldrar är dåliga men det finns nog en överrepresentation. Som äldre har du mer möjlighet att skapa en god uppväxtmiljö med bättre förutsättningar för barnet.
Det är inte så att det är tjejens fel om det slarvats med preventivmedel det är lika mycket killens ansvar. Likväl inte heller tjejens fel att killen sticker men om man skall se det generellt så är det vanligare med kortare relationer som ung än som äldre.
Det är tyvärr lite av en klassfråga, det är vanligare med unga föräldrar i de lägre skikten än de högre. I de högre har man ofta högre krav på sig att prestera i utbildning och karriär på gott och på ont.

Nej det är inte en trend. Det har alltid funnits unga föräldrar. Mina var 15 resp 19 när min syster föddes och 19 resp 23 när jag föddes. 

Den stora skillnaden är att för 30 år sen så var det inget större problem att börja jobba på bruket direkt efter högstadiet. Industrin blommade och jobb fick man direkt. Att hoppa av skolan var ingen katastrof.

Känns som ett småstadsfenomen. Bor i en storstad och jobbar i en liten, och i den lilla staden är det norm att stadga sig tidigt och finns väldigt många 20-åringar som lever som 40 med hus, amortering, barn och fleråriga förhållanden. De hänger ju i sådana kretsar och klart man blir som man umgås. I staden jag bor är det norm att utbilda sig, förverkliga sig själv och resa mycket och då finns ju ingen plats för barn. Som sagt, man blir som man umgås. Har inga åsikter om när folk väljer att skaffa barn sålänge barnen mår bra och man själv känner att det är rätt. Pengar och sammanboende föräldrar är verkligen ingen garanti för välmående barn. Glöm aldrig att folk är olika, man ska aldrig generalisera på sättet ts gör, verkar inte ens som hon känner dessa unga mammor utan går på rykten?

Oavsett vad så har man ingen rätt att klaga på eller ifrågasätta en annan människas val! Det kanske finns rätt eller fel för dig men det betyder ju inte att ditt liv och dina val passar alla. Tycker ditt inlägg var rent utsagt respektlöst, fruktansvärt fördomsfullt och att du borde tänka ett steg längre nästa gång.

Jag var trebarnsmamma vid 22 och aldrig någonsin har våra barn påverkats negativt av att vi var unga då de föddes. Det var och är helt rätt för just oss! Vi har gett våra barn allt och vår ålder har aldrig satt käppar i hjulen. Därför blir jag så upprörd när du drar alla över en kam för precis som när det gäller allt annat här i livet är vi så olika.

Finns unga människor som klarar av att ha barn, idiot.

Det är väl snarare så att det bli allt fler äldre föräldrar, och då uppmärksammar man mer de yngre. Det var väl mer standard att få barn kring 25års ålder +-3år , idag är det väl 30 +-3år.

jag som fick barn vid 18års ålder, strax efter studenten, har lärt känna iaf ett 10tal i smma sits. 9 av 10 var precis som alla andra "normala" familjer, dvs levde i förhållande,partner arbetade, barnet prioriterades, hemmet var anpassat och utrustat osv. Sen fanns det väl någon som hade en strulig sits med barnets pappa, ekonomiskt svårt osv. Men det låg nog mer i än att ett barn kom till, mamman och systern var av samma sort så det kvitt nog om hon var 19årig förälder eller 30. Själv har jag aldrig saknat något, var 18år, mannen arbeta och jag studera på högskola kombinerat med fl. Vi bodde i bostadsrätt i storstan, båda hade körkort +bil och framför allt ambitioner. När jag var 20 år och börja jobba köpte vi hus i villaidyllen, perfekt område för barnfamiljen, totalrenoverat hus, reste årligen, kunde trotts allt spara 10lakan i månaden och 8år senarehar vi utökat familjen, är gifta än och livet är lika bra som jag drömt om. Och nu när jag vart förälder igen vid mer "mogen ålder" (26år), så ser jag inte mycket skillnad på äldre vs. Ungas föräldraskap, möjligen att de äldre klagar mer.. själv kan jag ifrågasätta varför folk som haft 10-20år mer tid att kunna spara/invistera och göra karriär inte åstadkommit mer. Jag har det bättre ställt ekonomiskt och matriellt än de flästa här, så att skaffa barn sent har inte gett dom mer iaf. Ändå förespråkar jag inte att det skulle vara bättre med unga föräldrar, åldern säger inte mycket utan ambitioner och mål man har, både för sig själv och sina barn.