Ska mitt barn få bestämma vilka diskussioner jag tar med hennes kompisar?

Gränsen går där - klart och tydligt. Som förälder går man inte in och "gör bort" sina barn inför kompisarna. Du kan uppmuntra din egen dotter att prata med killen eller att tydligt göra sin egen åsikt hörd, men du ska inte gå på hennes kompisar för att du inte gillar deras åsikter. Killen är 10 år och upprepar bara vad han hört andra säga. Han måste lära sig att tänka själv, och det gör han inte för att en vuxen kommer och leker översittare.

Jag tycker inte att vuxna ska diskutera politik med barn bara för att de anser att barnet tycker något som är fel. Särskilt inte barn som man inte är direkt nära.

Amen

Ok! Hon sa själv till honom att hon inte tyckte det var snällt sagt.

Tycker du även att jag skulle låta saken bero om jag själv hade hört det? Eller om ordet han använde hade varit hora? För i mina öron är det ett otvetydigt skällsord. Bög är inte riktigt det.

Förresten fattar jag nog inte vad i det han sa som du uppfattar som en åsikt? Som jag inte gillar? Att bögar har klänning??

Jag tycker nog mer att han har övertagit ett antal fördomar som väl inte särskilt troligt är hans åsikter?

Du ser - din dotter klarade situationen på egen hand! Det är det viktiga, att uppfostra barnen till att reda ut problem på egen hand. Inte komma insvepande någon dag senare och försöka ställa tillrätta.

Om man är närvarande i situationen är det en annan sak. Då hade jag mycket väl kunnat säga som du föreslår. Men inte när jag inte såg själva händelsen.

Det är skillnad att själv höra något och ifrågasätta direkt.
Att komma ett par dagar efteråt och ifrågasätta att han säger att det är bögar (ellr horor) som använder klänning, det tycker jag inte du ska göra. Är det däremot något han frekvent säger till dina barn, då ska du självklart ta upp det. Men har han uttalat sig EN gång, så låt det va.

Självklart ska inte barnet bestämma, men du bör ta stor hänsyn till hennes åsikter. Risken är annars stor att hon helt slutar berätta saker för dig.. Gäller det något så allvarligt (typ kamrat som tar droger) att du måste gå emot hennes önskningar så får du bäst det går förklara att du förstår hennes synpunkt och varför du anser det vara viktigt att göra på ditt vis.

Jag tycker det är en intressant diskussion och inte så helt enkelt. Egentligen tycker jag att vi i samhället nu har lite för mycket "sköt dig själv och skit i andra" och att alla skulle tjäna på att vi tog ett mer kollektivt ansvar för barn vi ser. Att det skulle vara självklart att ALLA säger till ALLAS barn. Dessvärre så har det nu gått mot att föräldrar blir ilskna och hävdar att man inte ska lägga sig i, att de minsann uppfostrar sina barn själva osv. Vi skulle behöva mer av "Det krävs en hel by för att fostra ett barn" eller vad det nu heter...

Som förälder får man ju höra lite allt möjligt om hur ens barn har det. Förhoppningsvis känner barnen att de kan berätta allt som de funderar över eller upplever som konstigt/jobbigt osv. Vad är syftet med att de berättar? Bara att få prata av sig? Få tips på hur de ska bemöta? Litar de på att vi vuxna ska kunna förändra?

Mina barn hade en jobbig situation i skolbussen, då ett barn hade som sport att slita av andra barn mössorna och kasta runt dessa. Mina barn ville ha slut på det, men kunde inte nå fram till honom. Ville inte heller att jag skulle lägga mig i (? Varför berättade de om det för mig?). Jag valde att prata med barnet i fråga, säga att det där får han sluta med, det är inte kul för de andra och han vill inte att andra håller på så med honom osv. Jag tror det slutade samma dag (eller så berättade inte mina barn om det igen för att slippa att jag la mig i? Möjligt, även om jag inte tror det).

Inte helt enkelt. Men jag lutar mer åt att man visst kan säga åt andras barn, eller i alla fall att alla skulle tjäna på att det var så och det borde vara naturligt. Jag vill absolut att andra vuxna reagerar om mina barn gör något tokigt!

Sedan är man väl alltid lite pinsam som förälder (till lite äldre barn)? Det ingår väl i konceptet? Att man inte vill att ens förälder ska synas, eller prata med fröken eller kompisar.

Mina barn blev tillsagd av en annan pappa i slalombacken, eftersom han tyckte de åkte vårdslöst. Gissar att hans barn skämdes och skulle ha förbjudit honom att ryta mot okända barn, om det hade haft chansen.
Själv blev jag jätteglad när jag hörde det och tackade honom för att han uppmärksammat det.