vågar alla sjuåringar gå ensamma på kalas?

Har en -08. Att man är mörkrädd, tror jag inte man ska pressa på. Man kan förklara att det inte finns något att vara rädd för där och så.. Men många är väl mörkrädda högt upp i åldrarna?

Alla är olika så jag tror att det är helt normalt att vara försiktig vid skolstart och kalas?

Jag var ett exakt sådant barn som liten. Ska jag utgå från mig själv så puscha inte utan träna. Följ med en gång, nästa gång går du tidigare osv. Jag var det barnet som de fick slussa in i åk 1, vågade inte gå dit ensam och min adoptivmamma fick vara med och visa rätt första veckan för att jag skulle känna mig trygg. Kalas vill jag minnas att jag aldrig riktigt gillade även om jag gick på dem.

Boken " fem gånger mer kärlek" har ett kapitel om hur man stöttar barn med rädslor att möta dem

Tack för tips!

Min son var lite sådan. Det var ungefär när han var 7 som det släppte. Mitt råd är att vänta ut han. Eller ta hjälp av en barnpsykolog. Det gjorde vi med sonen för annat lättare problem. BVC brukar ha en. Var inte rädd att fråga de kunniga om hjälp. Vi fick bra stöd och verktyg med oss hem. Både stödjande ord och konkreta tips. Kanske räcker med två gånger.

Min son är likadan. Jag har dock aldrig tänkt på det som något ovanligt. Han har alltid varit lite försiktig av sig så detta har varit något jag nästan förväntat mig. Han har iallafall själv förklarat att han tycker det är jätteroligt att leka med sina kompisar på kalaset, men tycker att det är lite läskigt att lämnas hos vuxna han inte känner. Detta för att han känner sig osäker på ifall han kan få hjälp om han skulle behöva och jag har full förståelse för det. Så jag stannar kvar på kalaset tills han känner sig trygg. Antar att det är något som lär släppa med tiden och att han själv kommer att bli säkrare i sig själv och se att föräldrarna hjälper till ifall man behöver :)

Skönt att höra att min son inte är ensam om detta. Han har inte heller velat gå hem till kompisar, men nu med våren har han börjat springa över till en granne. Skolan funkar bra, han älskar rutiner, så tror att det är därför han inte gillar att gå själv på kalas (trots att de brukar följa samma mönster). Tror att vissa barn bara är så, det blir lättare ju större de blir!

Det låter precis som min son. Han är blyg och väldigt lung, i alla fall jämfört med andra barn i våran omgivning. Han har alltid haft svårt för situationer där det är stimmigt, mycket folk och oorganiserat. Han har alltid trivts bäst hemma och barnkalas har han aldrig tyckt om. Lärarna i skolan tycker att mycket pekar på att han har autism men det har aldrig gjorts någon utredning.
Han fick  två bra kompisar när han började första klass men det tog nästan två år innan han vågade gå hem till dem utan att jag eller hans pappa var med. Så det blev att de oftast var hos oss och lekte. Jag var även med honom på alla kalas tills han var 9 år. Det var inte alltid så roligt för mig, men å andra sidan känner jag nu de flesta föräldrar i klassen väl och hans bästa kompisars föräldrar är vi riktigt goda vänner med numera.
Han fyller 10 år i sommar och sista året har det börjat lossna lite och han har börjat gå hem till sina kompisar på eget intiativ. Han tycker fortfarande inte om kalas och liknande situationer men han går i alla fall dit om det är hos någon han känner väl.

Min son som är 7 år har generellt haft svårt för kalas där det är mycket barn och speciellt om det är barn där som han inte känner. Det är först nu i år han kan gå på kalas ensam med klasskompisar. Tidigare tackade vi oftast nej, eftersom han inte ens ville gå om vi var med. Jag har inte pressat honom utan bara frågat om han vill och så småningom har det lossnat. Han var bjuden på ett kalas nyligen där det var många han inte kände och han valde då att äta tårtan ensam i ett annat rum till att börja med. Han kunde sen stegvis vara med de andra barnen på det kalaset. Jag känner mamman till barnet som hade kalaset och hon vet att min son är speciell och tog det bara lugnt med honom. 

Min son tycker inte heller om att gå hem till folk han inte känner, eller till kompisar där han aldrig varit förut. 

Jag tror på mycket uppmuntran men inte pressa barnet. Tror min son har lite mild form av social fobi och han måste få ta saker stegvis om det ska fungera. Han leker väldigt bra med kompisar han känner väl.