Någon som kan lugna mina nerver? Spotting dagen före TD med starkt Plus!

Usch vad tråkigt att det inte ger sig!! Känner flera som också haft blödningar till och från i graviditeten, till och med stora, och det ändå har gått superbra. Hoppas att du "vänjer dig" vid dem så de inte känns lika skrämmande varje gång. För du blöder ju inte på grund av något som har med fostret att göra som jag förstått det, utan av något känsligt blodkärl. 

Har du fått kolla var moderkakan sitter? Ibland kan den blöda om den sitter långt ner. 

Hoppas förstås ännu mer på att du inte behöver blöda mer i graviditeten ;) 

Skrev fel 13+0 ska det vara. Det var skitläskigt, konstaterade att jag haft en helt spottingfti dag och då kom detta istället. Gick på toaletten minst fyra ggr på raken och det var helt rött i toaletten och på pappret färskt blod. Blev mer och mer. Var så rädd under natten men lyckades till sist somna. Åkte in direkt på morgonen och sedan fick jag träffa läkare. Hon sade att eftersom jag inte blött ner en binda då lät det som en liten blödning och att det kan se mer ut än det är. Att även mycket stora blödningar kan vara helt ofarliga. Jag tänkte att jag inte skulle bli så upprörd nästa gång det skedde, men jag fick nära på en panikattack. Det är så jobbigt psykiskt. Jag är ändå rätt tuff och stark, men detta är något helt annat. 6 mån kvar. Hade bara ett mantra i bilen, lev, var frisk, bli hundra år...

V13, 12+0 ska det vara, mycket förvirrande

Haha, mycket förvirrande med veckorna :P 

Jag förstår det. Det spelar liksom ingen roll hur många gånger någon säger att det är lugnt till en, det går inte in. Jag säger det bara igen för att jag hoppas på att kunna knuffa dig lite lite mer åt att tänka så när det väl händer ;) 

Usch, vilken pärs för dig. Blod ser alltid mycket ut, framförallt kring vatten. Tänk så här - nu har du fått bevis ytterligare en gång för att det inte betyder något hemskt för din graviditet. Kanske kommer det kännas mindre hemskt om det händer igen när du nu vet om att det gått bra tidigare? 

Hoppas det, men på ngt sätt känns det som att varje gång det gått bra har jag haft sådan tur och väntar mig nästan att förr eller senare går det inte. Har kämpat så mycket. Längtar till det är klart och att allt är bra. Hur är det själv? Går allt bra?

Usch, tråkigt att det känns så :( Tror inte att det rör sig om tur att det inte varit missfall utan att blödningarna faktiskt inte har något alls med graviditeten att göra. Du har sån jäkla otur tycker jag!! 

Jo då, jag tror att allt går bra. Fick se en pigg och normal bebis på UL i måndags förra veckan. Dagen efter hade jag märkliga smärtor så jag hänvisades till Gynakuten, som konstaterade att inget var konstigt och att barnet mådde bra. Så det går nog bra :) 

Har du sett din lille på ett tag? 

Jag fick ju se 12+0 sedan ska jag göra fostervattensprov om ett par veckor. Har lite ångest inför det. Gjorde det med andra barnet eftersom jag tyckte att kub var så godtyckligt, men om jag skulle få missfall efter det... Men på ivf-en tyckte min läkare att jag inte skulle oroa mig för det.

Jag ville så gärna vara den där lyckliga historian, men nu har det värsta hänt. Gjorde fostervattensprov som var svart, gammalt blod, skulle inte behöva betyda någonting. Fick lämna blodprov så att de kunde separera mitt blod från barnets vävnader. Idag ringde läkaren, det är avvikelse kromosompar 21. Down Syndrom. Jag trodde att jag varit med om allt, all berg och dalbana denna sommar, leder fram till detta. Det är så overkligt. Jag känner mig helt tom men också så ledsen, fortfarande i chock. Vi kommer avbryta. Jag kommer få döda barnet och föda ut det. Det kommer göra jätteont, jag har förlossningsskräck och så måste jag väl "straffas" då för att jag tar bort det och föda ut ett dött barn. Jag ville så gärna vara den där solskenshistorian. Men nu har det värsta skett och det går inte att göra ogjort.

Åh nej! Åh hjärtat :'( Jag är övertygad om att det är rätt beslut, för det är inget ni tagit lätt på. Fy vilken mardröm. Jag vet inte vad jag ska säga, mer än att jag inte tycker att du ska anklaga dig själv. Det är inte på något sätt ditt fel. Du vill allas bästa, även barnets. Ibland innebär inte rätt beslut att det gör mindre ont. Men du klarar det här. Bryt ihop, bli arg, bli ledsen. Men du klarar det. 

Massor med massor med kramar <3 

Hej! Idag är det RD 10 och jag gjorde ett gravtest i morse och det visade negativt... Är det kört? Eller kan det vara för tidigt? Känns ju helt hopplöst nu...

Oj... bra fråga. Jag har för vana att hålla mig till TD just för att slippa undra. Jag hade nog försökt att inte tänka för mycket på det, utan testa igen på TD och ta det svaret som det riktiga. Håller tummarna för att det blir positivt!