Bonus får utbrott hos biomamman. Vad kan det bero på?

Ja. Det ÄR dock inte helt omöjligt att barnet får utbrott när det INTE mår bra men att barnen är tillräckligt trygg i sig själv pga att det vet sitt värde för att det när bra resten av tiden..

Vi vet inte om det är det ena eller det andra, eller ngn annan anledning. Att som du gå på som en ångvält och anta att barnet får utbrott för att det mår BRA hos mamman är inte speciellt förnuftigt antagande, snarare låter det som om du låter en hel del förutfattade meningar styra....

Klart TS kan göra ngt och även prata med barnet - för vissa barn står bonusföräldern barnet lika, eller lika nära som en förälder. Ibland står föräldern FÖR nära - speciellt om föräldern är orsaken till det dåliga måendet.

Om mina barn, eller mitt bonusbarn, ngn gång mår så dåligt att det är läge att kalla in psykolog så önskar jag att barnet känner sig trygg att prata med NÅGOT av de vuxna som står barnet nära. Om det är mig, pappan, farfar, mormor eller skolkuratorn bryr jag mig faktiskt inte om så länge barnet har ngn att prata med. Det borde väl ändå gå först än ngn slags löjlig missriktad prestige att barnet bara får anförtro sig till föräldern?

TS. Vad du beskriver så mår ju barnet uppenbarligen inte helt bra. VAD det beror på vet ni ju inte, men oavsett om barnet är oreglerigt för att det är tryggt eller otryggt eller ngt annat så är det väl väldigt bra om barnet får prata med en psykolog? Det viktigaste är väl att barnet mår bra?

Du har antingen läst slarvigt eller inte förstått vad ts skrivit?!

Hon skriver att bonus INTE vill prata med henne om utbrotten så din teori är helt felaktig här!

Jodå jag har läst. Och vill inte pojken prata så vill han inte. Jag är dock av åsikten att man faktiskt ger det ett försök och kommentarer om att det inte är TS barn och att hon inte ska prata med barnet för att mamman satt in en psykolog ser ju knappast till barnets bästa, eller? Nu ville barnet "inte riktigt" prata om det (vilket inte låter som om det var tvärstopp) men självklart var det en normal sak att prova eftersom TS skriver att de har en relation där de pratar om allt.

Om ditt barn mådde dåligt och pappan kom o sa att han satt in psykolog - skulle inte du fråga barnet om det ville prata med dig?

Jo självklart om det gäller MITT barn, men skulle inte tvinga mig på mina bonusar!

Och det var det jag försökte belysa - att för alla är det inte att "tvinga sig på".. För en del är det det enda alternativet då att INTE göra det vore att svika barnet och den relation som man byggt upp med barnet..

Jag har haft en hel del tuffa o känsliga samtal med min bonus när hon mått dåligt över ngt. Det är inte alltid jag nått fram men att inte erbjuda och försöka vore att svika henne totalt.

Om du inye har den relationen med dina bonusar får stå för dig, och är helt ok - alla har inte det. Men en del HAR och den relationen är liksom inget du kan bestämma om....

Jag har otroligt bra kontakt med mina bonusar. Men ts har tydligen inte det eftersom bonus INTE ville prata med henne.

Det är inget ovanligt attbarn agerar ut där de är som tryggast, att däremot kissa på sig och dyl tyder ibland på stress och oro. Jättebra att mamman tar tag i och försöker reda ut vart problemet ligger. Vad har pappan för roll i det hela? Du nämner inte ens honom.

Han borde väl stötta mamman i att ta tag i det. Och kanske följa med till psykologen.  Det är väl det som ingår i papparollen, eller hur? 

Ja, du tar upp att du försökt prata och hur ni skall ställa er till detta osv. Pappan borde ju i första hand vara den som kommunicerar både med pojken och hans mamma. Men honom nämner du inte, trots allt är det ju hans barn och han som både borde pratat med pojken och resonerat med mamman samt följt med till psykologen.