När kan barnet ett visst ord?

Vad menar du är syftet med att dra en gräns, varför skulle man räkna orden alls?

Inte för vi har räknat orden, men nog förstår vi "pom hit", "pippa pivi" och "pommer allele lax", d v s kom hit, titta tv och kommer alldeles strax.

De ord jag skulle räkna är väl tydligare än så, då hon är pratig. Jag har tänkt räkna dem, men väldigt mycket är ekotal, så det är svårt att veta vilka hon använder spontant. Häromdagen började hon på morgonen med "Mamma bebis i magen", som sambon tydligen hade sagt kvällen innan. Så fyra ord på raken händer då och då. Likaså kan hon upprepa händelser som hon minns "Leo låna Bä" och "pappa ramla stolen" som hänt t och med veckor innan.

Annars kan hon många matord, verb, räkneord som nio, tio, elva, tolv i ordning konstigt nog. Storasyster hade drygt 160 ord vid 2,5 när bvc frågade om hon kunde 25-50 ord eller över, var jag tvungen att räkna då det lät så mycket. Jag skulle gissa att lillasyster har något liknande, så det vore egentligen kul att räkna. Det som skiljer sig är att färgorden saknas, hon kan bara rosa som färg på min vitamintablett. Hon fyllde 2 år den 6:e.

Jag räknade alla ord. Både de ord som låter som det riktiga ordet (t ex åån för rån eller ampa för lampa) och de "nonsensord" som vi inom familjen vet betydelsen av, men som en utomstående inte kunnat gissa sig till (typ na-na för nalle eller dud för gul). Barnet vet ju tydligt vad ordet betyder även om uttalet blir galet och det är det som räknas i 1-2-årsålder tänker jag.

Hm sånt är ju så olika i från barn till barn, min äldsta son tex kunde ordet hej som fyra månaders baby, finns ingen tvekan om att han visste vad ordet betydde då han använde det helt rätt, vi fick många människor omkring oss när vi var ute och han satte igång och säga hej till alla han mötte
Han hade två systrar som hela tiden sa hej till honom och lekte titt ut, jag tror att det var så han lärde sig det.

Min ena dotter lärde sig inte prata förrens hon var närmare två år, hon var inte intresserad innan, i dag är hon 21 år och har varit den av mina ungar som har babblat mest så de tar igen det sen om de är sena i talet

Så låt dem ta sin tid, BVC märker om det är något som inte stämmer och säger till

Jag anser att ett barn kan ett ord, när hen förstår ordet när det används samt kan använda ordet själv. Att ordet uttalas korrekt är inte nödvändigt.

Skulle korrekt uttal vara en förutsättning, skulle min femåring inte anses ha det stora ordförråd han har, eftersom han har en språkljudsförsening, som gör att han inte kan uttala vissa ljud korrekt. Det kan vara svårt för folk som inte känner honom att förstå vad han säger men nog sjutton kan han orden.

När föräldern förstår vad barnet menar och benämner en sak likadant vid varje tillfälle så kallar jag det för ett ord. Sedan behöver det ju inte vara korrekt. Min yngsta sons ord var väldigt lika varandra i början så det var svårt för utomstående att fatta. Smörgås hette "kaka", pappa hette "kakka", katten hette "kaa" och morfar hette "kukka" t.ex. Men vi fattade ju vad han menade.