Aldrig mer en man med barn!

Jag har upplevt det precis tvärtom i min omgivning. De som inte haft barn har varit/är helt ointresserade av hans tidigare barn, och ser dem mer som ett sk nödvändigt ont.
Själv hade jag inga barn när jag träffade min man. Lyckligtvis var de stora och han har aldrig lagt något som helst ansvar på mig. Jag har aldrig varit speciellt förtjust i dem och ser dem inte ens som närstående till mig, definitivt inte som en del av min familj. 
Jag sysslade med min hobby när han hade umgänge.

Det kan helt klart funka oavsett om en eller båda parten har barn sedan tidigare. Det mesta handlar om respekt och tillit. Inte helt oväsentliga delar i det som brukar kallas kärlek ????

Och i min omgivning så har barnen t o m kontakt med bonusföräldern efter det tagit slut i relationen.

Så då bör man iallafall gå till personen och inget annat.

Livsfarligt att per automatik tro att allt ska bli bra om man träffar en partner med barn.Precis!

Det här skriver jag under på.

Ja tyvärr verkar det finns gott om dessa styvmorsor. Det är såklart olika från person till person. Jag kanske har haft tur när det gäller de män jag har träffat. Alla har haft egna barn och jag har sett det som en stor fördel.

På vilket sätt blev det katastrof?

Tog ett tag innan det uppdagades.

Utan att gå in i detaljer så kan man beskriva det som att du bjuder två personer på middag, den ena serverar du oxfilé och skaldjur, den andra får gröt utan mjölk.

Förstår du beskrivningen då?

Handlar om människan, inget annat.

Helt per automatik finns nog inget som fungerar, man måste ha likvärdiga värderingar och prioriteringar också.
Men krasst så tror jag ändå att lika barn leka bäst. Man har ett bättre utgångsläge för att få det att funka, då det handlar om att ta och ge, och inte att den ena känner att den får ge hela tiden och göra uppoffringar.

Tack!

Lika barn lika bäst stämmer väl ibland, samtidigt så är det lättare att bara introducera en ny person till sitt/sina barn. Kan ju vara problematiskt att presenteras för en bonusmorsa plus hennes egna barn?

Så hur man än vrider och vänder på det så finns det för och nackdelar med allt. Viktigast att man väljer partner med omsorg.

Leka skulle det stå såklart.

Att leva med en man med barn är lite som att torka sig med ett papper någon innan redan använt. Ofräscht, ohälsosamt, desperat och motbjudande. Efter drygt fyra år i en sån relation råder jag alla som anser sig ha nått att ge och som förtjänar nått...att lämna dessa män till de trötta och utslitna morsorna. Perfect match, jämlikt, rättvist, lika barn leka bäst osv.

Problemet är att de där mammorna har betydligt sämre värde på marknaden än papporna.

Inte speciellt konstigt. Men det är faktan.

Underligt resonemang av dig. Finns många fräscha separerade mammor som är superheta och tar hand om sig. Eller hur menar du?

Äh, herregud, detfinns så många underbara kvinnor i denna värld.

Jag har träffat dem en massa gånger och jag älskade dem alla, i min värld och tid så var det helt enkelt inte våran.

Jag gråter inte över det och det gör inte dem. Igår hade jag besök av en av dem och det var jättetrevligt, grabben var eld och lågor att träffa henne och jag tyckte det var hur kul som helst... vårat förhållande funkade inte och det är som det är men fan så kul att surra med henne och få se vilken underbar kille det blev i slutändan.

Gahh, någon dag träffar jag rätt som vill ha en vanlig looser som denna idiot, nej, jag vill inte ha en mamma utan en som jag...,en dårebrud och inget förbannat mjäk.

Min sista post i denna tråd.