Tips på hur bryta en väldigt gnällig period?

Jag hade tagit bort allt nåbart vid sängen som lampa, gardin, dockan och vattnet om han inte kan låta det vara. Sover han middag? Sluta med det om han gör det.

Har ni mörkt i rummet? Ikea har mörkläggningsgardiner.

Tv, padda, dator, mobil på kvällarna? Ta bort det i sådana fall någon timma innan läggdags.

Fasta läggningsrutiner! Visst det är svårt på sommaren när det blir vart och ljust och man kanske är ute längre..

Läsa sagor eller lyssna på ljudböcker brukar funka.

Kom ihåg att ge honom massa massa beröm när han är duktig också! Minsta lilla grej ska uppmuntras.

Det är lätt att hamna i en ond cirkel med tjat och gnäll...

Exempel: Nu ska vi gå och tvätta händerna.

Neej vill inte!! Gapar och skriker..

Vi SKA tvätta händerna!

Gapar och skriker..

Vill du tvätta dem själv eller ska vi hjälpas åt?

Gapaaar!!

Ska vi hjälpa dig eller tvättar du dem själv?

Jag gör det själv!!..

Håll fast vid om ni ger honom förbud. Tex ingen efterrätt, lägga bort favoritleksaken, spela, tv-tid osv.. Ger ni er där får ni problem .

Jag skulle aldrig acceptera att mina barn ignorerade mig sjutusen gånger.. Lyssnar de inte på första varningen så ryker det roliga direkt!

Vad är det ni gnäller och tjatar om?

Han går ju upp så att ta bort allt runt omkring funkar inte. Han sover i en 90-resårmadrass som står direkt på golvet.

Han sover inte middag sedan länge tillbaka, förutom de gånger han somnar i bilen på helgen eller så.

Han är väldigt ointresserad av tv och ipad just nu. Ikväll hade kvällen bestått av lek med syster och hennes kompis fram till 18.30, sen lek på tomten och cykling. Sen småfix uppe i hans rum en stund, sen saga i sängen.

Och vi har alltså helt samma läggningsrutiner, bara förskjutit starten kanske någon kvart nu eftersom han ändå drar ut på det så och därför kanske inte är lika trött. Hela vintern har han somnat jättesnabbt.

Förbud av typen ingen efterätt, tv osv använder vi inte alls.

Vi försöker uppmuntra honom och låta honom göra själv. Tex älskar han att hjälpa till med matlagning och dukning så det ber vi honom om hjälp nästan varje kväll och han är jätteduktig. Men även där måste jag hela tiden pausa honom, få hans uppmärksamhet ordentligt när han ska göra något, han är så vansinnigt ivrig på att få göra själv att han knappt väntar in vad jag ska säga (tex skulle han få knäcka ägg) och gnäller då till så fort jag pausar honom för då tror han att jag ska hindra honom från att göra det själv.

Han lyssnar inte på en miljard saker känns det som. Alltifrån att han gör något med en sak eller på mig eller så som jag inte vill eller att han inte slutar bråka med storasyster eller accepterar ett nej (nu får du inte cykla mer, nu har vi läst saga färdigt och liknande).

Hur får man dem att lyssna och lyda direkt då?: "sparka inte på mitt ben, det gör ont". "Låt storasyster vara ifred nu, hon vill läsa sin bok". "smäll inte igen kylskåpsdörren", "proppa inte munnen full med mat", "lägg bara upp så mycket mat på tallriken som du tror att du orkar", "klä av dig" osv. Alltså det är allt hela tiden och han ignorerar så mycket av det man säger när det gäller sånt. Skittrist rent utsagt. Han gör det ju vid sjuttonde tillsägelsen (ofta hindrar jag ju honom fysiskt om det går eller så) men det är verkligen motsatsen till det föräldraskap jag vill ha.

Jag känner igen det hos min 4,5-åring också. Jag tror hon kommit fram till att hon vill bestämma helt själv, vilket inte fungerar så bra. Oftast väljer hon kläder helt själv, men borsta tänderna och håret får man ju tjata på henne för att hon ska komma. Idag prioriterade hon att leka framför att klä på sig, så det blev tjat där med.

Vid lunchen skulle hon prompt ha kall pizza, men det fick hon inte så då blev hon arg och skulle flytta bort lillasyster i stolen. Det slutade med att jag bar in henne på rummet efter hon började kasta grejer som nästa steg förutom att protestera högljutt. Så småningom kom hon och åt ändå, men det märktes tydligt att hon tjurade då hon kom med luggen framför ansiktet, men det låtsades vi inte om.

Värst är nog att gå iväg med båda barnen hemifrån, då 2-åringen också vill gå, men det händer ju aldrig att de går i samma tempo. 2-åringen rusar iväg och 4,5-åringen drar fullständigt benen efter sig. Tyvärr brukar det sluta med att lillasyster får sätta sig i vagnen och vara arg medan jag går och hämtar storasyster som jag får fortsätta tjata på tills hon blir trött och sätter sig i vagnen. Oftast går vi ju iväg på förmiddagen och behöver komma hem till lunchen så lillasyster får sova middag efteråt, så det är ju sällan man har en timma på sig att gå mindre än en kilometer.

Likaså börjar hon sticka i förväg både ut i trapphuset och ut på trappan på ett helt annat sätt än för några månader sedan. Så det är helt klart mer testande av gränser. Läggningen går tack och lov relativt bra när hon väl kommit in på rummet, vi har sjungt och kramats så kommer hon som regel till ro om hon inte kommer på att hon vill ha vatten eller glömt krama någon.

Tyvärr har jag inga tips, men orkar man vara konsekvent tror jag det lönar sig i längden. Som regel vet ju barnet vad som gäller även om det lär/uppmuntrar lillasyster att hoppa i sängen, gå på fönsterbrädan mm.

Vår son är 3,5 han har också börjat krångla. Han försöker inte gå upp ur sängen för det har jag alltid varit stenhård på att han inte får, men han rullar runt, tjatar om att läsa en bok till, pillar på mig osv. Kan ta en timme innan han somnar. Vi har testat "kaninen som så gärna ville somna nu två kvällar, första kvällen somnade han tre minuter efter jag släckt lampan och andra kvällen på sida 2. Ingen är mer förvånad än jag, trodde verkligen inte det skulle funka!