Vårt barnbarn får inte mat hemma

Vi har ett barnbarn som är nio år och föräldrarna skilde sig för två år sedan. Vår dotter har ensam vårdnad om barnet. Efter skillsmässan så har det i stort sätt alltid varit tomt i kylskåpet. Det finns mjölk, smör, sylt på tub, en ost, sprutgrädde, någon matolja mm. I skafferiet är det flingor, bröd, lite kryddor och pasta. När det lagas mat så blir det snabbmat, halv eller helfabrikat, nudlar och mackor eller bara nudlar och mackor. Frukosten är flingor med mjölk och syltmackor. Maten äts väldigt oregelbundet. Middagen kan bli klockan 17 eller klockan 19. Lunchen är i stort sätt samma som middagen. Ibland finns det köttbullar eller Nuggets. Inga råvaror där vår dotter står och lagar mat. Det är från frysen hon tar sin mat och värmer på stekpannan.

Vi har ibland köpt mat och fyllt både kylskåp och skafferi för flera tusen kronor så de ska ha hela månaden. Det känns kränkande att göra det för vi tror inte hon tycker att det är så kul att hennes föräldrar ger henne mat när hon själv är vuxen men vi lider med vårt barnbarn och vill att hon ska ha mat, först och främst. När vi har besökt dem lite senare så ser vi att all mat inte har blivit uppäten och några matvaror har gått ut i datum.

En gång då vårt barnbarn var hos oss då vår dotter var på semester så hade hen svårt att äta de två tre första dagarna. Vi dukade upp värsta hotellbuffén vid varje måltid så hen kunde få välja precis vad hen ville ha. Sen de återstående dagarna så vräkte hen i sig mat och frågade till och med mellan måltiderna om hen fick ta frukt från fruktskålen. Det var många saker som hen provade för första gången.

Vår dotter är högt utbildad och har en lön en bra bit över genomsnittet. Även om det är tufft att vara ensamstående med ansvar för ekonomin så går det ingen nöd på henne. Hon har inga betalningsanmärkningar.

När hon var tonåring modellade hon ett par år. Hon blev väldigt fixerad på sin kost och kropp. Hon var smal men det var kontrollerat. Hon har själv sagt att hon drabbades av ätstörning ett tag vilket vi talade om då hon var inne i denna period men det var inget som gjorde henne fysik sjuk.

När de var gifta och pappan fanns med så var det han som lagade maten och det var mycket från grunden och nästan inget halv- eller helfabrikat som lagades. Skåpen var fyllda med mat. De var tillsammans i över tio år så då funkade maten hur bra som helst.

Jag och min fru mår väldigt dåligt av detta. Vi förstår att vårt barnbarn inte får den mat som hen så väl behöver för både sin uppväxt och för att kunna må bra idag för att klara av lek och skola. Vi har snuddat lite vid det här med maten med vår dotter och hon skyller ofta på att det har varit mycket nu ett ta så hon har inte hunnit med att laga mat som hon borde. Vi vet att hon aldrig lagar mat så som hon borde. Det är mycket pasta, mackor, och snabbmat.

Vi vågar inte "ta över" och styra upp det hela för hon är vuxen och mamma. Hon har en väldigt hög integritet så det är väldigt lätt att hon skulle bli arg när vi går över gränsen som föräldrar till en vuxen dotter. Vi förstår detta och respekterar henne men vi tänker på vårt barnbarn som inte mår bra. Vi tycker inte att hon mår bra.

Som det känns nu så finns det inget vi kan göra. Vi ser vad som pågår men vågar inte ta en komfrontation.

Eller kan vi det? Vad tycker ni att vi ska göra?