Vill ha en annan mamma....svara??

Det är INTE det man ska säga. Man ska säga att sånt sågar man inte, för att det är något man säger för att såra någon när man är arg och inte för att man menar det och att det inte är ok.

Jag tänker att barn håller på sådär i perioder. Syrrans barn ville inte bo hemma längre häromdagen. Varför kunde hon inte svara på. Sa till henne att alla i familjen älskar henne och att det vore så hemskt tråkigt hemma utan henne och då följde hon med hem i alla fall. 

Hon testar kanske din kärlek. Vad gör mamma om jag blir jättarg. Säg att du blir ledsen och fortsätt vara en bra mamma. Gör ingen stor sak av det det går över. Om det inte gör det så skulle jag fråga varför hon gör som hon gör när hon inte är ag och upprörd. Hon kanske upplever att hon är missförstådd.

När sonen är superbråkig och vrång så brukar jag berätta för honom att det inte är så att jag vill bråka med honom. Jag kan tänka mig typ 1000 roligare och trevligare saker att göra med honom, men det är mitt jobb som mamma och vill han bråka så finns jag här. Varje gång. Bring it on. För han är värd det. Han är det finaste och bästa jag vet och jag älskar honom mer än universum är stort etc, osv ...

Med min son är det sällan sakfrågan som är viktig i slutänden utan något annat som skaver och som kommer ut som allmänt bråk och dålig attityd. Något som hänt i skolan eller något annat han är orolig för. Man kan få gräva lite och också hålla koll på mer basala saker som att han inte är trött, hungrig, håller på att bli sjuk.

"Mamma jag hatar dig, jag önskar att jag hade en annan mamma!!!"
-Okej, men jag älskar dig, och jag är oerhört glad över att ha dig som min dotter.

Hon menar ju såklart inte att hon vill ha en annan mamma. Ta det inte personligt!

"Jag vill ha en annan mamma!"

" Det var tråkigt att höra! Tyvärr får du nöja dig med mig. Jag älskar iaf att vara din mamma och att du är min dotter."

Hon testar din kärlek helt enkelt och vill ha bekräftar att du finns där för henne hur "hemsk" hon än är.

scanmia:

Detta tycker jag var jättebra sagt: "det är mitt jobb som mamma och vill han bråka så finns jag här. Varje gång. Bring it on. För han är värd det.

Detta ska jag saga till min17-åriga dotter.

Till dig scrapparlotta vill jag säga att detta är tyvärr bara början. Det kommer många fler och värre situationer så du bör rusta dig ordentligt psykiskt.

Detta är barns sätt att testa och utvcklas som människor. Din dotter är tidig men se det positivt. Vad du än gör så ta inte illa vi dig. Som någon annan skrev så är hon trygg med dig, därför vågar hon säga så.

Tack för era svar.... jättebra svar av er alla

Jag vet ju att detta är nåt som många barn nångång säger till sina föräldrar....jag sa säkert så till min mamma åxå. Och självklart så säger jag massor av gånger på dagarna hur mycket jag älskar henne.

Bra svar där att det är mitt jobb att vara mamma osv.... Väldigt bra!

Och, japp....jag är rädd för att det lär bli värre ju äldre dom blir. Bäst att vänja sig kanske

Jag säger: Men jag vill inte ha en ny dotter iaf.

Mina barn har också velat byta mamma i olika åldrar. Då har jag frågat vem de skulle vilja byta till sig och vad det är med henne som är så bra. Det brukar bli rätt givande diskussioner då vi lär oss någonting båda två.

Ja det kommer du att få höra mycket framöver ska du se :p  mellan 11 och 16 år så var jag beredd att sälja mina döttrar ibland men det visade jag naturligtvis aldrig dem

När de har sagt det till mig så brukar jag svara att de får allt nöja sig med mig för jag vill i vilket fall ha kvar dem som döttrar.
Sen när de har lugnat ned sig så pratade jag med dem om det hela och att det är ingen ide att de säger så till mig när de är arga för jag tar inte åt mig på sånt larv utan förstår att de bara är arga och vill såra mig, mest för att avväpna dem den vägen så de lär sig att det är meningslöst att säga det till mig,

Så då har det hållt på sen hon började skolan ungefär? Fråga henne om det är något i skolan som inte är bra eftersom hon är så arg så ofta. Skulle jag börjat med. Är det nåt som är fel så är det ju de nära som får ta skit ofta tyvärr. Eller så är det bara att hon börjar bli lite tonåring kanske, och försöker bryta sig loss. Hoppas det blir bättre snart.

Nja, kan man säga kanske....men hon hade en sån period tidigt i våras åxå. Jag har frågat henne om det är bra i skolan, om det hänt nåt speciellt där och så. Nu bor vi i en väldigt liten by med en liten skola. Man känner lärarna väl och är det nåt som hänt eller dom ser nåt så hör dom alltid av sig. Som tur är har det bara hänt två gånger med mina barn...så det brukar inte vara nåt. Dom har kompisar och så...så jag tror nog det är lite tonårsfasoner som börjar bubbla i henne...hmm