Vecka 10..Ångest..Behöver stöd.

Om det inte är en kille man kan tänka sig leva med så är det heller inte en god ide att bli förälder tillsammans med honom.

Du gör aborten till en större grej än vad den är. Det ÄR inget barn bara möjligheten till ett barn. Gör kirurgisk abort, då sover du dig igenom och slipper uppleva processen som vid medicinsk abort. Hursomhelst måste du rappa på lite, det är väntetid till abort och går det för lång tid måste du föda ut fostret och det är nog inget vidare.

Tack för svaret drottningen70. Jag ska ringa och prata med dom imorgon.ska tänka igenom detta idag och ringa killen och höra vad han säger... 

Tack för svaret drottningen70. Jag ska ringa och prata med dom imorgon.ska tänka igenom detta idag och ringa killen och höra vad han säger... 

Det är ju heller inte helt omöjligt att ta hand om ett barn utan killen!?
Det kanske inte är ett fullt utvecklat barn, nej, men det är trots allt ett liv och för mig räckte vetskapen om att ett litet hjärta börjar slå i v 6, för att jag inte skulle kunna göra det. Dömer dock inte folk som väljer detta.. Och för många är det en stor grej. Man vet helt enkelt inte hur man mår efteråt.
Man hör ju definitivt oftare att folk ångrar sina aborter än sina barn..

Om du kände från början att abort egentligen inte är det rätta för dig så tror jag faktiskt att det rätta är att behålla. Sen är det ju såklart svårt att säga till någon man inte känner vad man tror är bäst, mennär du beskriver redan nu att du mår dåligt vid tanke på en abort så tror jag absolut inte att det blir lättare att genomgå en abort :/

Om du vill klara det måste du tror på att du kan klara det så kommer du ju också göra det, sen har du ju din mamma som stöd vilket är superbra! Jag fick missfall i höstas, då ovetandes om att jag var gravid, men det kändes så hemskt att förlora en liten bebis. Nu är jag gravid igen och har beslutat för att behålla det lilla livet. Är 20 precis som du, ingen partner och haft lite problem till och från psykiskt och haft väldigt mycket ångest i perioder. Om du beslutar för att behålla vore det roligt att följas åt, peppa och stötta varandra :)

Kram!

Om du kände från början att abort egentligen inte är det rätta för dig så tror jag faktiskt att det rätta är att behålla. Sen är det ju såklart svårt att säga till någon man inte känner vad man tror är bäst, mennär du beskriver redan nu att du mår dåligt vid tanke på en abort så tror jag absolut inte att det blir lättare att genomgå en abort :/

Om du vill klara det måste du tror på att du kan klara det så kommer du ju också göra det, sen har du ju din mamma som stöd vilket är superbra! Jag fick missfall i höstas, då ovetandes om att jag var gravid, men det kändes så hemskt att förlora en liten bebis. Nu är jag gravid igen och har beslutat för att behålla det lilla livet. Är 20 precis som du, ingen partner och haft lite problem till och från psykiskt och haft väldigt mycket ångest i perioder. Om du beslutar för att behålla vore det roligt att följas åt, peppa och stötta varandra :)

Kram!

Jo det är faktiskt helt omöjligt att göra det om pappan VILL vara med i bilden som i det r fallet. Om pappan inte är skadlig för barnet så har barnet RÄTT till att ha en relation ned fadern.

Mycket här i världen är "liv"... En spermie är luv, flugan man slår ihjäl är liv... Etc etc.. Kon man smaskar i sig till middag har tusen ggr mer känsloliv och medvetande än ett 10 v gammalt foster.

Just sayin.. Hoppas du är tacksam varje dag över att din mamma inte tänkte likadant! 

Om hon hade tänkt på det viset hade det hursomhelst aldrig drabbat mig eftersom jag aldrig existerat.

Du förstår nog vad jag menar..

Tack Ellile för dom stödjande orden..
Hade precis ett 30 min telefon samtal med pappan och berätta om mina tankar om abort o hela situationen, han sa att han verkligen inte vill att jag gör abort och att han kommer finnas för barnet även om inte jag vill leva ihop med honom.. Och grattis till graviditeten vilken vecka är du i ? :)

Hur känner du för det hela efter han sagt det?

Åh tack! Vecka 8 nu! (7+3) :)

Blandat, han gör ju det svårare för mig att tänka att jag måste göra abort, nu när han så gärna vill ha barnet. Jag vill ju också ha barnet, det handlar ju inte om viljan som gjorde att jag började tänka i abort tänket utan min livssituation.. Men jag tror jag hade ångrat mig så djupt om jag valde det, vem vet, det kanske blir jätte bra?! lär få kämpa en hel del och är rädd att jag inte skulle klara det, man vill ju liksom kunna ge sitt barn det bästa. Men jag vill ju verkligen, bestämmer jag mig nu för att behålla tänkte jag ringa mvc o boka ny tid. redan vart på första hälso-samtalet i vecka 6.. 

Grattis! :):)

Det är ett svårt beslut att fatta och man måste ju såklart väga in både för och nackdelar. men Jag tror som sagt inte att abort är det bästa valet när man känner att man verkligen vill ha kvar barnet, men precis som du säger, man vill ju ge det bästa till sitt barn! Det är klart att det förmodligen kommer vara riktigt kämpigt ett tag, men du kommer garanterat klara av det. Med rätt stöd och vilja så klarar man faktiskt det mesta! i slutändan brukar allt lösa sig på ett eller annat sätt. 

Åh tack! känner du av några gravidsymptom än? :)

Jag var runt 20 när jag fick mitt första barn och hade depressioner var ensam och mådde skit! Men mitt barn gjorde mig stark och hen gav mig livet!!

Man ska inte skaffa barn för att de ska rädda en från depressioner och ett allmänt pissigt liv. Barn förtjänar en trygg uppväxt, tänk om du inte hade blivit stark liksom? Det är förbannat oansvarigt.

Håller med. Ett foster har inget medvetande och därför inget liv. Så länge det behöver en annan människas kropp, dvs den gravida kvinnans, för att överleva så är det inget liv i den meningen. Att ett hjärta tickar i vecka 6 är ju fullkomligt irrelevant.

TS, tänk igenom ditt beslut, men bestäm dig snabbt. Bara du vet vad som är rätt för dig. Men lyssna inte på folk som påstår att det är ett "liv" eller en "bebis" man tar bort, det är det verkligen inte.

Suck självklart inte "skaffar' man barn bara därför!! Det fattar väl alla! Men ville säga att det kan bli så bra fast hon skulle bli själv med barnet och hennes liv kan få mening. Plus så oftast ångrar man abort ej om man föder barnet!!

Skriv in dig his barnmorska och se till att få stöd. Ofta finns det grupper för tex ensamstående/ ungaföräldrar. Kanske kan det vara bra att du och pappan får tidigt stöd i hur ni bäst är föräldrar utan att leva tillsammans.

Klart du kan ta hand om ett barn om det är ditt val. Men det är alltid bra och viktigt med stöd. Speciellt om du har problematik sedan innan.

Jag hade personligen valt en abort om jag var i din situation. För det är underbart med barn men det är slitigt. Men detta handlar om dig, killen och ert barn.