Är vi korkade eller? Lååångt...

Eftersom jag inte ska vara borta mer än åtta månader så kommer nog en sommarjobbare göra det mest basic med mitt jobb under april- sista aug, och min kollega tar över det administrativa. Under vintern är det mest snöröjning osv, det kan man köpa in.

Min arbetsgivare skulle inte tycka det var ett problem om jag ville vara hemma längre.

Men min sambo kommer antagligen ta inskolning när den dagen kommer, flera av våra vänner har tipsat om detta då mammorna helt enkelt inte klarat av det.

Tyvärr är ju verkligheten att det är ekonomin som styr och ser inte att det finns möjlighet att vara hemma på heltid mer än 16 månader som vi tänkt. Vi är inga högavlönade, utan medel, och min sambos två stora barn är ju inte direkt gratis heller.

Eftersom jag inte ska vara borta mer än åtta månader så kommer nog en sommarjobbare göra det mest basic med mitt jobb under april- sista aug, och min kollega tar över det administrativa. Under vintern är det mest snöröjning osv, det kan man köpa in.

Min arbetsgivare skulle inte tycka det var ett problem om jag ville vara hemma längre.

Men min sambo kommer antagligen ta inskolning när den dagen kommer, flera av våra vänner har tipsat om detta då mammorna helt enkelt inte klarat av det.

Tyvärr är ju verkligheten att det är ekonomin som styr och ser inte att det finns möjlighet att vara hemma på heltid mer än 16 månader som vi tänkt. Vi är inga högavlönade, utan medel, och min sambos två stora barn är ju inte direkt gratis heller.

Haha, vet precis vad du menar med "mammor", dock kan jag inte riktigt bestämma mig för om jag tror att jag själv är sådär moderlig eller inte. Kanske blir något mittemellan. Självklart kommer man älska sitt eget - måste ju finnas en anledning till fet klockrena uttrycket "egna barn och andras ungar", fast jag är ju lärare och det är väldigt få av mina elever som jag haft svårt för så det går säkert bra med andras ungar också när de kommit förbi den värsta "skrik och snorfasen" .

*det* klockrena uttrycket skulle det förstås stå.

Ja just det, du är lärare, det har du sagt innan. Ja min syster är också pedagog- såklart, jobbar med 1-3-åringar. Hon är den där som föräldrar ber om att få som ansvarig för just sitt barn:) jag hade förmodligen blivit uppsagd efter en vecka med hennes jobb :D

Haha, det är kanske inte något för alla. Fast jag jobbar med tonåringar så det har ju inte direkt förberett mig för att ta hand om en bebis, även om jag tycker att vissa ibland beter sig som tre istället för tretton år

Vi har gjort lika olika med våra 3. Vi har varit hemma 6 månader samtidigt. Vi har pusslat i veckorna, 2-3 dagar/person osv. Vi har kört på att pappan jobbat 50% och jag 50%, alltså halva dagar.

Ja gud som vi hållt på. Men det som funkat bäst för oss är att 1 av oss är hemma en längre period och sedan ett byte.
För er låter det perfekt att byta som ni gör. Ni tar 1 månad då ni är hemma bägge 2 och sedan är pappan hemma.

Angående den berömda seperationsfasen, ja alltså, ett barn känner sina föräldrar, och har med största sannolikhet en fin kontakt med bägge 2. Speciellt i de fall där papporna också vill vara hemma. Så det hade jag inte alls oroat mig över. Ett barn KAN sova sämre, vara känsligare för andra människor som dom inte träffar ofta. (ibland märks det inte ens av).
Men aldrig hört talas om ett barn som varit känsligt för sin andra närvarande förälder.

Däremot är det vanligt, enligt min uppfattning att barn blir mammiga eller pappiga runt 1½-2 år. Och det oavsett vem som varit hemma. Och ja, många barn är ju på förskola vid det laget.

Er plan låter lite likt den vi haft med våra. Med stora tjejen var jag hemma på heltid sex månader, en månad jobbade jag en dag i veckan och sedan började jag jobba heltid och mannen tog över på heltid och var hemma i nio. Med den lilla var jag hemma i nio månader och nu är mannen hemma lika länge för att i januari skola in henne. Vi tjänar så gott som lika mycket så det fanns ingen som helst anledning till att inte dela så som vi gjort. Jag är ingen hemmafru och mår dåligt när min hjärna inte använda och min man tycker om att vara "hemmaman". Men jisses vad kommentarer vi fått om fördelningen! Särskilt så som ni fått, "vänta bara...!". Och jag har fortfarande inte sett vad det var vi skulle vänta på och vad som inte skulle fungerar att göra så. Någon större reaktion pga separationsfasen märkte vi inte heller med något av barnen. Kanske för att pappan i både fallen har varit väldigt närvarande pappa. Med lilla var det tom bra, i och med att jag började jobba blev hon tom mer accepterande mot även andra vuxna i din närhet än bara mig och pappan, och det utan att vi märkte några som helst negativa

Vi har en sjumånaders. Vi var båda hemma med honom de första tre månaderna - min man tog ut föräldrapenning och jag lät helt enkelt bli att jobba (är frilans). Vi kunde inte tänka oss ett scenario där bara den ena skulle vara hemma första tiden. När vår son var tre månader började min man jobba måndag, tisdag, onsdag på kontoret och torsdag hemifrån, och vara föräldraledig på fredagar (då jag jobbar). Jag tar fyra nätter i veckan och min man tar tre. Det funkar jättebra! (Nu funkade inte amningen för mig mer än ett par månader, så jag hade också kunnat jobba på stan istället för hemifrån (och det gör jag iofs också ibland).) Vår son har lika starkt band till oss båda vad vi kan se.

Så jag tycker inte du är det minsta konstig! Du får säga till dem att de är inskränkta och köra en Hans Rosling: "Jag har rätt och du har fel!" ;)

Spontant tänker jag att en pappa är lika mkt värd som en mamma och kan ge sitt barn EXAKT samma sak, utom bröstmjölk. Fattar inte att det ska spela ngn roll vad "folk" tycker. Oavsett vad/hur man gör så finns det ALLTID "folk" som har synpunkter och ska man leva sitt liv för att det ska passa alla andra så får man vara jäää......igt smidig.

Självklart ska man dela lika om man är två föräldrar. Lägg upp det så att det blir bekvämt för er. Det finns många faser att läsa om, men ibland är det bättre att inte läsa allt. Njut av graviditeten och lycka till! När man läser om de som finner anledningar till att inte dela lika så vill jag bara att man inte ska få ge några dagar till den andra föräldern. Ni har fått barn tillsammans, ta hand om det tillsammans.

Jag tycker det låter som en väldigt normal plan. Alla (och då menar jag verkligen ALLA) på min arbetsplats har gjort på ett liknande sätt, pappan är ledig mellan 6-9 månader med start när barnet är mellan 8-12 mån. Så här hade ingen tyckt att det var konstigt. Snarare tvärtom...

Vi gjorde liknande med vårt första barn. Jag började faktiskt jobba redan när han var 6.5 månader och så skulle min man vara hemma i 8 mån innan det var dags för förskola. Men vår första var VÄLDIGT krävande. Han hade grava sömnproblem, hade reflux och kräktes hela tiden, var allmänt missnöjd och kunde absolut inte sitta själv i ens en minut. Så vi hade inte riktigt den där babylyckan vi trodde skulle finnas, utan istället var vi i någon form av dimmig överlevnadsfas. Min man blev deprimerad och apatisk och det passade inte honom alls att vara föräldraledig. Hade vårt barn varit annorlunda så hade kanske situationen sett annorlunda ut, men så här blev det iaf. Så efter några månader så ändrade vi lite i planen så att jag var hemma två dagar i veckan och han tre. Då fungerade det lite bättre. Detta upplägg kändes även bättre för mig, när jag väl började jobba och sonen fortfarande var så liten så kändes det på något sätt inte rätt. Jag var så fast i att vi såklart skulle dela helt lika, men jag hade liksom inte känt av ordentligt vad jag egentligen kände innerst inne.
Så med barn nummer två gjorde vi väldigt annorlunda. Jag var hemma själv på heltid tills minstingen var 14 månader, sen började jag jobba två dagar i veckan och då var min man hemma istället. Så har vi gjort i 8 månader och nu har lillan precis börjat på förskola. Detta upplägg har passat oss alla mycket bättre. Det hade jag aldrig trott från början, men ibland blir saker inte som man tänkt sig :)

Lycka till med allt nu ts!

Det låter som en bra plan, så länge den inte är huggen i sten. Våra barn har inte ätit någon fast föda att tala om i den åldern utan ammat till 95%, så det har inte varit aktuellt för oss. Men vi ville också dela, så först var jag hemma ett år och sedan var pappan hemma 1 år. Vi ville inte skola in på förskola innan barnen var 2 år ändå så det passade oss bra.

Och vi har gjort tvärt om er dvs jag har varit hemma hela fl med första ( 18 mån) och sen bAra arbetat halvtid( 8-12) och nu när hen är 4 år 8-14. Min man har hela tiden jobbat heltid. Vad folk tycker om det struntar vi i.

Med andra barnet var min man hemma pararellt med mig de första tre månaderna och tog hand om stora medan jag ammade. Jag slutade amma tidigt och min man återgick t heltidsarbete. Hur vi gör längre fram återstår att se. Folk får tycka vad dom vill: vi har lyckliga lugna ungar med två närvarande föräldrar.

Nej klart man kan ju alltid ändra sig. Men även för tio år sedan när jag verkligen ville ha barn till varje pris så såg jag aldrig mig själv som någon som var hemma jättelänge.

Om vi hade velat ha fler barn så hade det kanske sett annorlunda ut där emellan dem men känner väldigt starkt från första stund att this is it för mig. Jag är 36 år, min sambo har två sedan innan och ett barn är vad jag kan klara av, ekonomiskt och känslomässigt så efter detta ska en av oss troligen sterilisera sig för att kunna känna oss hyfsat säkra :)

Det är bara att hoppas på att vi får en medgörlig avkomma som låter sig introduceras för mat, det har gått bra för de flesta av mina vänner och flera har inte ammat alls eller hunnit sluta vid den tiden.

Men man vet ju aldrig som du säger!

Jag tycker att du har en bra inställning. Ni vill göra en plan (vilket även underlättar för din arbetsgivare = schysst) men du är ändå införstådd med att saker och ting kan hända som gör att ni ändrar er under tidens gång.

Vår plan innan barnet föddes var att jag skulle vara hemma 1,5 år. Det var beräknat till januari vilket vi tyckte var perfekt eftersom vi då kunde skola in barnet på förskolan påföljande sommar när hen var 18 månader.

Istället blev det så här;

1-3 mån, jag ledig
3-12 mån, jag jobbar 40% (2 dagar per vecka)
12-18 mån, jag "hemma" men studerar på distans 25%

Pappan jobbade som vanligt hela tiden men då han har skiftjobb så löste vi det så att vi gick omlott hemma vissa dagar. Och vissa dagar var vi båda lediga.