Kompis från Vietnam säger att svenskar är dumma konsumenter..

Hon har lagt märke till det faktum att svenskar gärna slösar pengar i onödan och köper onödigt dyr mat och dyrt godis alt. köper bara det som ser gott ut.

Bland annat kan hon inte förstå hur svenskar kan köpa en massa dyr läsk som ju nästan bara innehåller socker, gör en fet och inte ens släcker törsten.

Samt att hon lagt märke till att svenskar överlag är dåliga på att ta vara på extrapriser och tillfälliga billiga erbjudanden. Hon menar att svenskar är bekväma av sig och inte orkar leta eller se sig om i olika butiker, utan köper dyrt "svam" som hon kallar det för. Hon tycker att programmet lyxfällan är utmärkande för svenskar, som lever för pengar som de inte har, och som ska unna sig i tid och otid, trots att de inte har råd.

Allra minst förstår hon svenskar som köper pizza titt som tätt, när man kan göra varma mackor med tillbehör som blir minst lika gott som pizza, men mycket billigare, eller göra egen pizza.

Hon begriper inte heller folk som köper ny mobil/Smartphone/surfplatta titt som tätt, när den gamla fungerade utmärkt.

Jag börjar mer och mer gå på hennes linje. Är det så att vi svenskar är så pass välfärdsskadade att vi bara anser att det bästa/ godaste/ exklusivaste är gott nog? Dessutom, menar hon, påverkar vi invandrare som kommer hit med våran onödigt vidlyftiga livsstil, så att de tar efter och vill ha samma standard.

Är det inte dags att vi börjar tänka om i vårt konsumtionsmönster? Måste allting vara dyrt, nytt och exklusivt hela tiden? Är det inte en villfarelse att vi skulle bli lyckligare av det, egentligen?