• Anonym (ledsen)

    kan hon vägra barnet en bra aktivitet?

    Hej, jag har en dotter som bor hos sin mamma varannan helg och varannan tisdag och onsdag. Resten av tiden är hon hos mig och min fru och sina två mindre syskon som hon älskar över allt.

    Tyvärr har skolan blivit ett problem då hennes bästa vän slutat i klassen och hon inte har några andra kompisar där. Hon passar liksom inte in bland tjejerna där det mest är väldigt könsteriotypa lekar. Inte heller passar hon bland killarna i klassen där det går väldigt tufft till och mest spelas fotboll (något hon inte är intresserad av). Hon kom med ett önskemål, att börja i scouterna.

    Tyckte detta lät utmärkt och såg det som en möjlighet för henne att träffa barn på fritiden och som kanske går i paralellklasser så att hon får kompisar i skolan på köpet. Pratade med hennes mor som var positiv inställd till det hela så jag skickade iväg en anmälan. Flickan har verkligen sett fram emot att börja ända sedan i våras. Nu när det väl är dags att börja har mamman ändrat sig helt och menar att hela den tisdag hon har henne går bort. Hon bor max en kvarts körtid bort och det håller på i lite mer än en timma så kan inte förstå tänket. Som förälder är man dessutom välkommen att delta i barnens aktivitet.

    Flickan är nu jätteledsen och jag undrar om det finns något jag kan göra. Att gå varannan vecka känns inte helt lyckat då hon kanske åter hamnar utanför.

    Snälla finns det någon som kan hjälpa mig och min lilla tjej?

  • Svar på tråden kan hon vägra barnet en bra aktivitet?
  • phillipha

    Har ni dom på umgänget? Har ni gemensam vårdnad? Kanske läge för ett sammarbetssamtal på fr...


  • Anonym (Vara med)

    Tycker det är bra att hon får gå varannan vecka, bättre än inget. Och så kan du väl föreslå mamman att vara med tösen i scouterna varannan vecka som deras egen aktivitet ihop! (Om dottern vill)

  • Anonym (mamma)

    Mamman får väl hämta efter scouterna eller acceptera att byta tisdag till torsdag. Hon kommer ingenstans med att bara vägra att låta flickan gå scouterna.

  • SupersurasunkSara

    Jo hon kan 'vägra' på så vis att hon inte måste köra flickan dit på sina dagar. Vad hon gör på umgänget är hennes ensak så länge du inte misstänker att flickan far illa.
    Ju äldre din flicka blir desto mer lyssnas det på henne och hon kan säga att hon vill byta dagar eller inte ha umgänge på tisdagar för att scouterna är då och då kan det gå igenom. Ni kan också ta det till familjerätten i första hand för att försöka byta dagar och i andra hand till tingsrätten.
    Det är ju inte så lätt för barn att välja bort en förälder till förmån för en aktivitet som de själva gillar och vill göra tyvärr.

    Om ni inte har dom på umgänget eller ett skriftligt undertecknat avtal så kan du rent krasst meddela att umgänget på tisdagarna flyttas eller upphör, mamman får välja vilket hon vill, men det kan ses som förhindrande av umgänge om mamman väljer att stämma dig.

  • BioBonus

    Min bonus har haft aktiviteter varannan vecka då mamman vägrade att låta henne vara med på sina veckor. Det funkade helt ok, och bonus sa själv att hon går ju hellre varannan vecka än inte alls...
    Nu är hon äldre, och den aktivitet hon har går hon på varje vecka, trots att mamman knorrade i början, men bonus var så tydlig med hur hon fullkomligt älskade sin sport, så mamman var tvungen att ge med sig till slut.

  • Anonym (W)

    Ring familjeenheten och fråga.

    Hur gammal är dottern?

  • Anonym (ledsen)

    Så tacksam för alla svar! Dom på umgänget finns så jag står helt maktlös. Flickan är 10 år och som jag förstått det så får barnet mer att säga till om vid 12 års ålder. Fram tills dess får hon gå varannan vecka.

  • BioBonus
    Anonym (ledsen) skrev 2015-09-08 09:59:16 följande:

    Så tacksam för alla svar! Dom på umgänget finns så jag står helt maktlös. Flickan är 10 år och som jag förstått det så får barnet mer att säga till om vid 12 års ålder. Fram tills dess får hon gå varannan vecka.


    Som sagt - låt henne gå varannan vecka. Har ni tur så inser mamman hur mycket dottern gillar scouterna och ger med sig. Man kan tycka att det är fel (vilket även Familjerrätten tex kan påpeka), men man kan inte framtvinga det.
  • SupersurasunkSara
    Anonym (ledsen) skrev 2015-09-08 09:59:16 följande:

    Så tacksam för alla svar! Dom på umgänget finns så jag står helt maktlös. Flickan är 10 år och som jag förstått det så får barnet mer att säga till om vid 12 års ålder. Fram tills dess får hon gå varannan vecka.


    Det finns ingen 12-årsgräns. Barn ska alltid lyssnas på men det döms inte alltid efter deras vilja. Mogenhet är det som ska avgöra. I ert fall skulle jag, om jag vore dömande instans, vilket jag inte är, absolut döma till dotterns fördel om det skulle gå till tingsrätten. Iaf om förslaget enkom var att byta dag för dotterns umgänge med mamman när det beror på en sån här sak.

    Om inte mamman har ett fullgott skäl, som funktionshinder som gör att hon har svårt för förändringar eller tex att hon jobbar kväll alla andra kvällar och har svårt att byta dag så skulle jag se det som ett barnsligt och löjligt utspel från mammans sida barn.
  • Anonym (Fia)

    Varför vill inte mamman byta veckodag på flickans umgänge? Och varför får inte er dotter bo med sin mamma?

  • FrökenKanSjälv

    Låt barnet gå varannan vecka. Som scoutledare är vi vana vid såna här situationer och det är inget problem. Och som andra redan skrivit så brukar den motsträviga föräldern ge med sig efter ett tag när hen ser hur roligt barnet har.

  • Anonym (M)

    Har haft en liknande situation och sonen fick helt enkelt gå på aktivitet varannan vecka, hellre det än inte alls. Tillslut gav pappan i det här fallet med sig.

    Sonen vill helst gå på två aktiviteter men där tar det dock stopp men han accepterar det. Viktigt tror jag dock är att inte skuldbelägga den andra föräldern. Jag har iaf alltid varit noga med att säga till barnet att pappa vill ditt bästa och det är därför du inte får för honom, jag vill också ditt bästa men vi tycker olika och så är det ibland.

  • Ego Lovers

    Tycker det är tråkigt när man tycker att en aktivitet är viktigare än umgänget med den andre föräldern. Man kan ju börja med att barnet får gå varannan vecka och tycker barnet om aktiviteten efter ett år så kan man diskutera byte av umgängesdag till förmån för aktiviteten. Man får ju utgå från att mamman kanske arbetar de andra dagarna så umgänget kanske inte fungerar på samma sätt än det de kommit överens om nu. Och många barn brukar sluta inom ett år. Så är tösen fortfarande intresserad efter ett år kan man börja fundera på byte av umgängesdag alt att hon kan gå på aktiviteten fast hon är hos mamman. Men innan dess utan att veta om ungen gillar det och hålla på och byta dag eller tvinga nån som inte kan köra är onödigt och leder bara till onödiga konflikter.

  • FrökenKanSjälv
    Ego Lovers skrev 2015-09-12 22:15:40 följande:

    Tycker det är tråkigt när man tycker att en aktivitet är viktigare än umgänget med den andre föräldern. Man kan ju börja med att barnet får gå varannan vecka och tycker barnet om aktiviteten efter ett år så kan man diskutera byte av umgängesdag till förmån för aktiviteten. Man får ju utgå från att mamman kanske arbetar de andra dagarna så umgänget kanske inte fungerar på samma sätt än det de kommit överens om nu. Och många barn brukar sluta inom ett år. Så är tösen fortfarande intresserad efter ett år kan man börja fundera på byte av umgängesdag alt att hon kan gå på aktiviteten fast hon är hos mamman. Men innan dess utan att veta om ungen gillar det och hålla på och byta dag eller tvinga nån som inte kan köra är onödigt och leder bara till onödiga konflikter.


    Jag förstår grundtanken i att umgänge med en förälder man träffar sällan är viktigare än en aktivitet. Men var går gränsen?

    I ts fall bor barnet 5 dagar av 14 hos sin mamma, det är nästan halva tiden. Aktiviteten tar 90 minuter plus restid (under restiden hinner mamman umgås med barnet). Ska barn med separerade föräldrar inte få ha några aktiviteter alls? Får de leka hemma hos andra barn efter skolan? Får de gå på kalas? Var går gränsen?
  • Ego Lovers
    FrökenKanSjälv skrev 2015-09-12 22:39:12 följande:
    Jag förstår grundtanken i att umgänge med en förälder man träffar sällan är viktigare än en aktivitet. Men var går gränsen?

    I ts fall bor barnet 5 dagar av 14 hos sin mamma, det är nästan halva tiden. Aktiviteten tar 90 minuter plus restid (under restiden hinner mamman umgås med barnet). Ska barn med separerade föräldrar inte få ha några aktiviteter alls? Får de leka hemma hos andra barn efter skolan? Får de gå på kalas? Var går gränsen?
    Fem av fjorton är en tredjedel och då kan jag tycka det är lite väl lite för att trycka in en påtvingad aktivitet från den andre förälderns håll. Barnet har ju inte frågat om en aktivitet och det är skillnaden. Hade barnet sagt jag vill göra något till sin förälder är det en helt annan sak men just nu är det på förälderns initiativ och det ska bestämmas både över barnet och den andre föräldern av rädsla att barnet är ensam.
  • Brumma
    Ego Lovers skrev 2015-09-12 22:45:06 följande:

    Fem av fjorton är en tredjedel och då kan jag tycka det är lite väl lite för att trycka in en påtvingad aktivitet från den andre förälderns håll. Barnet har ju inte frågat om en aktivitet och det är skillnaden. Hade barnet sagt jag vill göra något till sin förälder är det en helt annan sak men just nu är det på förälderns initiativ och det ska bestämmas både över barnet och den andre föräldern av rädsla att barnet är ensam.


    Det är barnet som frågat om hon får börja på scouterna. Det var inte på förälderns initiativ.
  • Ego Lovers
    Brumma skrev 2015-09-12 23:19:19 följande:
    Det är barnet som frågat om hon får börja på scouterna. Det var inte på förälderns initiativ.
    Tack såg det nu
Svar på tråden kan hon vägra barnet en bra aktivitet?