• Anonym (Mia)

    Min son blev utskälld pga ett glas mjölk

    Behöver nog mycket input här.
    Sitter och vet verkligen inte hur jag skall göra/hantera situationen.
    Lång historia så jag ber om ursäkt och hoppas ni orkar läsa.
    Min son är 8 och har diabetes typ 1.
    Har varit svårinställd på insulinet från början.
    Hans Pappa och jag är separerade sen flera år.
    Jag har en ny man som är barnläkare och specialist i barnmedicin, och ja innan ni frågar så var han tidigare sonens läkare och det var så vi träffades.
    Allt har funkat bra tills nu.
    Barnen var hos sin pappa förra veckan och det var överlämning i går.
    I lördags var jag och några väninnor ute och åt gott och tog ett glas.
    Då ringer min nuvarande make från sjukhuset väldigt upprörd (han var jour) och säger att barnen ligger i jourrummet och att han hämtat dem från exet pga ett telefonsamtal från sonen.
    Sonen hade ringt hem helt förtvivlad efter jag åkt och berättat för maken om en incident med bonusmamman.
    Han hade varit på fotbollsträning under Lördagen och när han kom hem hade han fått känning.
    Allt efter vad vi tränat mycket på över flera år så gick han då och tog ett glas mjölk.
    Det är svårt för ett mindre barn att lära känna igen känningar men livsviktigt.
    Då hade exets nya sen bara ngr månader kommit och börjat skrika åt honom att detta var minsann inget hotell och att han var absolut inte fick ta något ur kylen utan att be om lov (vilket han blivit tränad att göra vid en känning om ingen är i närheten).
    Dessutom var det tydligen laktosfri mjölk till hennes son som han råkat ta och den var nu slut (att det inte är främst laktosfri mjölk min som behövde lämnar vi).
    Sonen hade sen pratat med Pappa som sagt att då måste han fråga först.
    Han kände sig så utskälld och lessen att han sen krävt att få åka till mamma vilket pappa gått med på.
    Maken åkte och hämtade och frågade såklart vad som hänt och fick då reda på att sonen drukit upp mjölken.
    Ja och? sa han och en lång diskussion mellan honom och nya tjejen hade uppstått ang vad en liten diabetsjuk kille skall få lov att göra.
    Tydligen var denna laktosfria mjölk viktigare för hennes son än för min, för den hade tagis slut och de behövde därför handla en extra gång vilket var hemskt.
    Den hade slutat med att maken talat om för exet att om de inte kommer in till ett informationsmöte med sonens läkare snarast kommer maken att anmäla dem enligt vad han är skyldig att göra som läkare.För er som inte vet kan ett blodsockerfall i värsta fall leda till döden, vilket exet är mer än väl medveten om.
    Maken tycker nu att vi innan dess absolut inte kan låta sonen vara hos Pappa och att den nya visar upp psykopatdrag som vägrar inse att lillkillen faktiskt kan dö. Jag tycker nog att han överdriver men killen är hans ögonsten och jag vet ju att det är ren omtanke och faktiskt nu rädsla.
    Jag inser ju att jag måste prata med pappan men hur sjutton skall jag agera/göra/säga?
    Är väldigt orolig vad som kan hända hos pappa, om det tas för lätt på sjukdomen men jag vill ju inte förstöra ngt mellan barnen och pappan, de älskar ju honom och han har alltid skött sonens diabetes tidigare
    Sen blir man ju frågande om ett barn efter träning (diabetes eller inte) inte skall få ta ett glas mjölk i sin egen pappas hem, eller?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-09-08 11:55
    Har pratat med pappan i går.
    Versionerna verkar överensstämma någorlunda om vad som har hänt.
    Dock hade sonen tydligen blivit väldigt arg på bonusmamman och börjat skrika och gråta. En typisk reaktion på lågt blodsocker vilket pappa hade försökt förklara för sin sambo. Han var lite spak för skolsköterskan hade faktiskt hunnit före mig att ringa (vilket jag iof sig visste då fröken ringde i går). Sonen hade berättat för sin fröken vad som hänt när hon hjälpte honom att ta blodsockret. Han hade varit orolig så de hade kollat mjölken och knäckebröden i kylen (som han alltid har där öronmärkt om den behövs) och sen hade fröken kontaktat skolsköterskan för hon blev orolig, hon har sett med egna ögon vad som kan hända och var den som då följde med ambulansen.
    Skolsköterskan har varit helt underbar i att utbilda både personal och eleverna om diabetes, låtit sonen berätta hur det känns, om sprutorna, sticken, kosten och vad som kan hända och sen fyllt på med information. Detta fick honom att känna sig delaktig på ett mycket bra sätt.
    Hur som haver så har han bett sonen om ursäkt och de kommer att gå till skolsköterskan tillsammans med sonen för att sambon skall få mer information vilket även pappa nu erkände behövs (skolsköterskans förslag att sonen också skulle vara med vilket jag tycker var bra).
    Tydligen har sonen också varit lite mycket upp och ner i blodsockernivå hos pappan vilket antagligen gjort honom rätt så svår att hantera ibland. Pappan skulle nu se över kosten vilket är bra och jag vet hur han kan bli när han inte är stabil.
    Dock så skall jag ringa sonens läkare för vi har också märkt att en justering av insulindosen nog är på sin plats igen.
    Tilläggas kan att sonen är efter ett par ordentliga dippar vilket lett till ambulansfärd till sjukhuset då vi inte lyckats få upp blodsockret är livrädd och skräckslagen för att drabbas av hypoglykemi igen.
    Och har du sett ditt barn bli vitt i ansiktet, drypa av svett, krampa, skaka, darra, förlora talförmågan och till sist medvetandet så är du det också! även om man inte skall förstora det främst för barnets skull så finns risken alltid där som ett dovt muller av katastrof.
    Nu vill han inte vara hos pappa men pappa har lovat att inte lämna honom ens för att åka och handla innan han känner sig trygg igen. Han skall dessutom få en egen hylla som pappa lovat alltid skall vara påfylld (precis som i skolan och här hemma).
    Dessutom begärde han fler nattmätningar av pappa som han anser gör dem för sällan vilket han skulle få (han är orolig att inte vakna på natten vid en känning vilket han med största sannolikhet kommer att göra men i alla fall).
    Hypoglykemi skräck är vanligt hos diabetessjuka barn kan tilläggas.

    Svar:
    Ja han har alltid druvsocker i fickan och träningarna planeras minutiöst med banan, knäcke osv vilket inte alltid räcker i alla fall, samt blodsockermätaren så klart.
    Ang sekretess så kan det inte finnas runt ett diabetessjukt barn.
    Alla måste veta och vara införstådda med vad som kan hända och hur man agerar.
    Info är livsviktigt till alla runt barnet.
    Skolpersonal, tränare, kompisar, föräldrar alla!
    Om jag inte tex informerar föräldrarna kan inte min son vara hos kompisen och leka, så enkelt är det tyvärr.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-09-08 14:27
    Nu är jag glad och lättad och vet att sonen kommer bli detsamma! Maken mailade nyss och det är beslutat att han får en ny blodsockermätare utskriven.
    Med den kan vi tydligen hålla koll genom sms och app på 1 att blodsockret är taget, annars larmar den och 2 på vilken nivå det ligger och är det fel intervaller larmar den. Den kopplar vi såklart till båda våra mobiler och pappans.
    Anledningen är att han ligger på så ojämna nivåer samt blivit så rädd, stackars gubben

    Det skall sedan diskuteras om han inte skall få en mätare som mäter automatiskt och larmar så han slipper alla dessa stick och sin oro.
    Men det är tydligen överläkarens beslut så vi får se.

    Är fortfarande orolig över vad som hände och framförallt att pappa tydligen inte lyckats informera en annan vuxen i sitt eget hem tillräckligt om en livshotande sjukdom.
    Vill inte för mitt liv tro att detta skulle ha varit meningen eller hemska tanke, elakhet.
    Känns då skönt att faktiskt ha lite koll i alla fall.

    Sen har skolsköterskan lovat att höra av sig när hon pratat med dem, hoppas innerligt att hon känner sig trygg då, för det gjorde hon inte riktigt tyvärr..

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-09-10 14:35
    Ett par klargöranden innan jag lämnar tråden för detta gör mig mörkrädd.
    Tråden var skriven i lätt affekt därav möjligen inte rent tydlig men hur mycket man kan läsa in och tolka i ren illvilja är skrämmande.
    1. Det var nytt för sonen att han inte fick ta ngt själv ur kylen när ingen vuxen är direkt närvarande som han blivit lärd att göra, både hos oss pappan!. Det var inte pappans regler. Nu blev han påhoppad utan att några nya regler presenterats för honom och det var inte pappans regler. Pappa har bett sonen om ursäkt för sitt agerande och sagt att det var fel svar han gav då sonen undrade varför hon skällde på honom och att han visst precis som alltid får ta om han behöver. Sonen har totalt bott ihop med den nya i pappans hem i 3 veckor.
    2. Han tog fel mjölk, det fanns annan och nej han läste inte ordentligt, han går i tvåan och hade känning, dvs han mådde dåligt och hade panik!
    3. En diabetiker kan inte ha regler att de inte får ta ngt själv ur kylen när de är stora nog att klara det.
    4. Mjölk fungerar bra för honom, det är det han vill ha då han känner den lättast att svälja. ALLA har gett oss det rådet! Hjälper inte mjölk vill han ha varmt honungsvatten. Sen har vi glykossprutor om det blir riktigt illa.
    5. Sonen ringde efter att pappa gett honom lov på hemtelefonen. Maken på väg till jobb svarar och sonen ber att få bli hämtad, snyftande och hulkande berättar han vad som hänt samt att han säger att han inte mår bra. Maken pratar med Pappan som säger att det går bra att han hämtar (som han gjort så många gånger tidigare) samt att det nog är bäst för sonen i stunden när han är orolig och uppriven. Båda var dessutom oroliga för han sa att han inte mådde bra vilket sedan visade sig nog vara en psykisk reaktion på stressen han upplevde under dagen. Han är som sagt livrädd för att hamna i koma igen. Syskonet fick självklart följa med då det var detta syskonet ville och hon var också otroligt stressad över vad som hänt och den nyas reaktion. Vilken hon såg och har berättat för oss om.
    6. Maken (efter att ha kollat sonens tillstånd) frågar givetvis pappan vad som hänt och blir upprörd och irriterad när den nya kommer och svarar istället för pappan samt fortsätter att tjata om mjölken trots att han försöker förklara. Han är en lugn och pedagogisk människa men har givetvis sin gräns, därav en kanske lite överdriven kommentar om henne till mig (inte barnen).
    7. Jag var INTE på krogen utan åt en trevlig middag med väninnor på restaurang under en barn fri helg då maken hade jour och slängde mig på första tåget när maken ringde. Tåget tar en timme.

    Till er som vill lägga detta på en sjuk 8 åring undrar jag var empatin finns? Han är ett barn.
    Skall jag berätta för min son vilken hemsk kille han är som i en akutsituation inte tänker på den nyas son? Är det vad ni vill?
    Hatar ni era styvbarn så mycket att ni verkligen måste ge er på en sjuk åttaåring som eventuellt försöker rädda sitt liv?
    Jag blir mörkrädd och förtvivlad i så fall.

    Till alla er andra stort TACK!
    Tack för ni har empatin
    Tack för att ni stått på en liten sjuk 8 årings sida.
    Ni har i alla fall gett mig hopp om medmänskligheten.
    Tack!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-09-10 14:59
    Jag vill dessutom påpeka att jag startade denna tråd för att få råd i hur jag skulle hantera en svår situation angående ett sjukt barn så att allt skulle bli så bra som möjligt för alla inblandade utan onödiga konflikter. Inte för att få medicinska råd från internet ang en livshotande sjukdom?.

  • Svar på tråden Min son blev utskälld pga ett glas mjölk
  • Ess
    Anonym (Diabetes I) skrev 2015-09-19 09:38:36 följande:

    Dessutom, när nu hela hönsklubben här är överens att mjölken hjälper mot känningar, varför hamnade sonen ändå på sjukhuset då?

    Ts, du har all rätt att vara orolig eller tom arg, men personligen tycker jag att din son kom från fotbollsträningen och tog ut något ur kylskåpet för att han helt enkelt var törstig. Nu tyckte väl bonusmamman inte så bra om detta, eftersom han inte frågat om lov. Barn är inte naiva....... att ha en diagnos är ett bra sätt för att kunna ge igen när man känner sig orättvist behandlad..... 


  • Anonym (Diabetes I)

    Till dem som ogillar mitt inlägg. Jag skulle gärna vilja diskutera om problematiken med er och jag låter mig gärna övertyga av andras argumentation, men det är svårt att diskutera med någon tummen ner person....

  • Anonym (Iris)
    Anonym (Diabetes I) skrev 2015-09-19 09:38:36 följande:

    Dessutom, när nu hela hönsklubben här är överens att mjölken hjälper mot känningar, varför hamnade sonen ändå på sjukhuset då?

    Ts, du har all rätt att vara orolig eller tom arg, men personligen tycker jag att din son kom från fotbollsträningen och tog ut något ur kylskåpet för att han helt enkelt var törstig. Nu tyckte väl bonusmamman inte så bra om detta, eftersom han inte frågat om lov. Barn är inte naiva....... att ha en diagnos är ett bra sätt för att kunna ge igen när man känner sig orättvist behandlad..... 


    Läser man TS ser man att han inte "hamnade på sjukhus". Han fick följa med sin bonuspappa (som är barnläkare med jourtjänstgöring just denna kvällen) dit eftersom TS (som var planerat barnfri med man som skulle jobba) var på restaurang med vänner när grabben ringde hem och ville bli hämtad.

    Pojken ville inte vara kvar hos sin pappa efter styvmammas utbrott och pappas svek.

    Att, som du i din sista mening gör, lägga skulden på ett barn och på det sättet urskulda en vuxen människas besinningslösa utbrott -hur tänker du????

    Ungen kan försöka få så många sjukdomsvinster som helst, det är ändå inte OK att bete sig som pappans sambo gjorde. Sjukt att du och så många fler tycker att HON gjorde rätt!
  • Anonym (M)
    Anonym (Diabetes I) skrev 2015-09-19 09:16:02 följande:

    Precis, men samma sak gäller väl även för mig? Bara för att jag har någon annan uppfattning än majoriteten här, blir jag ifrågasatt om jag ens har ett barn med diagnosen diabetes I och "får lära mig" att alla är olika? 

    Till ämnet. Ett barn med diabetes I vet precis vad sjukdomen handlar om. Barnet blir tränad sedan barnsben för att få veta vilka livsmedel, medicin mm hjälper mot känningar som utan omedelbar insats kan tom leder till döden.

    Pga av den vetskapen skulle ett barn som har känningar efter fotbollsträningen aldrig välja ett glas mjölk (laktosfri såklart) när detta står framför ett välfylld kylskåp plus att barnet har druvsocker i väskan.

    Och till alla er mammor som har så mycket koll på läget att ni tom får hoppa på andra, gör ett självförsök!

    Sluta äta tills er kropp signalerar att den har för lite socker, och sedan drick ett glas mjölk............


    Jag tilhör dom här i tråden som håller med dig.
  • Anonym (Diabetes I)
    Anonym (Iris) skrev 2015-09-19 10:11:20 följande:
    Läser man TS ser man att han inte "hamnade på sjukhus". Han fick följa med sin bonuspappa (som är barnläkare med jourtjänstgöring just denna kvällen) dit eftersom TS (som var planerat barnfri med man som skulle jobba) var på restaurang med vänner när grabben ringde hem och ville bli hämtad.

    Pojken ville inte vara kvar hos sin pappa efter styvmammas utbrott och pappas svek.

    Att, som du i din sista mening gör, lägga skulden på ett barn och på det sättet urskulda en vuxen människas besinningslösa utbrott -hur tänker du????

    Ungen kan försöka få så många sjukdomsvinster som helst, det är ändå inte OK att bete sig som pappans sambo gjorde. Sjukt att du och så många fler tycker att HON gjorde rätt!
    Jag skulle aldrig lägga skulden på ett barn, men inte heller tror jag att barn med en i värsta fallet, livshotande diagnos är annorlunda än andra barn i sin ålder. Och jag tycker heller inte att ett barn med t.ex. diabetes I är alltid bara ett offer bara eller att alla sjuka barn är små änglar bara för att.
    Som sagt, jag har en 8-åring hemma med den diagnosen. När skolan började undrade jag varför det alltid fanns 2 pojkar som burit hem hennes skolgrejer tills jag kom på att hon hade berättat för dem att de måste göra det för att hon är ju sjuk......

    Det jag tänkte säga här är att barn, när de blir medvetna om sin sjukdom även kan uppleva det som en fördel i vissa situationer, och de kommer utnyttja det, främst när det gäller diverse bonusföräldrar eller liknande.

    Var och en hemma hos oss får ta ut vad som helst ur vår kylskåp utan att fråga, men om de har dessa regler hemma hos pappans nya familj, är det väl bara att acceptera det, eller hur?
  • Ess
    Anonym (M) skrev 2015-09-19 10:16:04 följande:
    Jag tilhör dom här i tråden som håller med dig.
    +1
  • Anonym (Iris)
    Anonym (Diabetes I) skrev 2015-09-19 10:46:11 följande:

    Jag skulle aldrig lägga skulden på ett barn, men inte heller tror jag att barn med en i värsta fallet, livshotande diagnos är annorlunda än andra barn i sin ålder. Och jag tycker heller inte att ett barn med t.ex. diabetes I är alltid bara ett offer bara eller att alla sjuka barn är små änglar bara för att.

    Som sagt, jag har en 8-åring hemma med den diagnosen. När skolan började undrade jag varför det alltid fanns 2 pojkar som burit hem hennes skolgrejer tills jag kom på att hon hade berättat för dem att de måste göra det för att hon är ju sjuk......

    Det jag tänkte säga här är att barn, när de blir medvetna om sin sjukdom även kan uppleva det som en fördel i vissa situationer, och de kommer utnyttja det, främst när det gäller diverse bonusföräldrar eller liknande.

    Var och en hemma hos oss får ta ut vad som helst ur vår kylskåp utan att fråga, men om de har dessa regler hemma hos pappans nya familj, är det väl bara att acceptera det, eller hur?


    Så bara för att DITT barn är lat och utnyttjar andra så måste ALLA barn funka likadant?

    Min väninnas 11-åriga dotter har en annan sjukdom som påverkar hela livet, hon har ALDRIG utnyttjat det för att få saker, så det har nog mer med personlighet och uppfostran att göra.

    Vad är det annat än att lägga skuld på barnet när du skriver att:
    Anonym (Diabetes I) skrev 2015-09-19 09:38:36 följande:

    personligen tycker jag att din son kom från fotbollsträningen och tog ut något ur kylskåpet för att han helt enkelt var törstig. Nu tyckte väl bonusmamman inte så bra om detta, eftersom han inte frågat om lov. Barn är inte naiva....... att ha en diagnos är ett bra sätt för att kunna ge igen när man känner sig orättvist behandlad..... 


    TS son har blivit lärd, av BÅDA sina föräldrar att han skall ta ett glas mjölk när han får känningar om han är hemma, och innan pappans nya sambo kom in i bilden var det inga problem att han gjorde så hemma hos pappa.

    Varför är det så svårt för dig att se att oavsett varför (och även OM pojken medvetet skulle ha provocerat) så är det pappas sambo som skall föreställa den vuxna här och som borde kunna bete sig bättre än att skrika och skälla på ett barn för ett simpelt glas mjölk. Den kvinnan låter labil och ni som tycker att hon gjorde rätt är inte mycket bättre ni.
  • Anonym (Undran)
    Anonym (Diabetes I) skrev 2015-09-19 09:16:02 följande:
    Precis, men samma sak gäller väl även för mig? Bara för att jag har någon annan uppfattning än majoriteten här, blir jag ifrågasatt om jag ens har ett barn med diagnosen diabetes I och "får lära mig" att alla är olika? 

    Till ämnet. Ett barn med diabetes I vet precis vad sjukdomen handlar om. Barnet blir tränad sedan barnsben för att få veta vilka livsmedel, medicin mm hjälper mot känningar som utan omedelbar insats kan tom leder till döden.
    Pga av den vetskapen skulle ett barn som har känningar efter fotbollsträningen aldrig välja ett glas mjölk (laktosfri såklart) när detta står framför ett välfylld kylskåp plus att barnet har druvsocker i väskan.

    Och till alla er mammor som har så mycket koll på läget att ni tom får hoppa på andra, gör ett självförsök!

    Sluta äta tills er kropp signalerar att den har för lite socker, och sedan drick ett glas mjölk............
    Jo, ett barn som lärt sig att det ska ta mjölk gör just det sen kan ni snälla sluta tjata om den laktosfriamjölken, det var av misstag han tog den!
  • Anonym (M)
    Ess skrev 2015-09-19 18:02:41 följande:

    +1


    Tack!
  • Anonym (Diabetesmamman)
    Anonym (Diabetes I) skrev 2015-09-19 09:16:02 följande:
    Precis, men samma sak gäller väl även för mig? Bara för att jag har någon annan uppfattning än majoriteten här, blir jag ifrågasatt om jag ens har ett barn med diagnosen diabetes I och "får lära mig" att alla är olika? 

    Till ämnet. Ett barn med diabetes I vet precis vad sjukdomen handlar om. Barnet blir tränad sedan barnsben för att få veta vilka livsmedel, medicin mm hjälper mot känningar som utan omedelbar insats kan tom leder till döden.
    Pga av den vetskapen skulle ett barn som har känningar efter fotbollsträningen aldrig välja ett glas mjölk (laktosfri såklart) när detta står framför ett välfylld kylskåp plus att barnet har druvsocker i väskan.

    Och till alla er mammor som har så mycket koll på läget att ni tom får hoppa på andra, gör ett självförsök!

    Sluta äta tills er kropp signalerar att den har för lite socker, och sedan drick ett glas mjölk............
    Det heter diabetes typ 1 och inget annat redan där ifrågasätter jag din kunskap. Alla vårdgivare, anhöriga och drabbade vet att det heter typ 1 eller typ 2 inte diabetes I som du skriver. Och har man diabetes typ 1 eller är förälder till ett barn med typ 1 så använder man sig av korrekt benämning och hittar inte på egna förkortningar. Det för att alla ska förstå vad och vilken sjukdom det gäller.
  • Anonym (Diabetes I)
    Anonym (Diabetesmamman) skrev 2015-09-19 21:17:01 följande:
    Det heter diabetes typ 1 och inget annat redan där ifrågasätter jag din kunskap. Alla vårdgivare, anhöriga och drabbade vet att det heter typ 1 eller typ 2 inte diabetes I som du skriver. Och har man diabetes typ 1 eller är förälder till ett barn med typ 1 så använder man sig av korrekt benämning och hittar inte på egna förkortningar. Det för att alla ska förstå vad och vilken sjukdom det gäller.
    Seriöst? Du ifrågasätter min kunskap för att jag inte valde ett anonym typ "Diabetesmamma till en 8 årig dotter som drabbas av diagnosen Diabetes typ 1"?

    Är det så enkelt? Då får ditt barn eller någon annan av dina anhöriga aldrig hamna på sjukhuset, eftersom det brukar skrivas i patientjournalen: patient med DI resp. DII. Ifrågasätter du deras kunskap också?

    Som sagt, gör ett självförsök din diabetesmamma, och berätta gärna här vilken effekt ett glas mjölk gav när du hade för lite socker i blodet.

    Jag tänker att de flesta har 0 koll på ämnet öht, däremot har de flesta här någon anledning att solidarisera sig mot någon bonusmamma.....
  • Anonym (q)

    Väljer du att separera så får du räkna med att någon annan kvinna tar vid.

    Därefter har du ju ingen makt alls över halva tiden.

    Synd om sonen generellt men livet är som det är och du är ditt livs kapten.

  • Anonym (Diabetes I)
    Anonym (q) skrev 2015-09-21 12:29:52 följande:

    Väljer du att separera så får du räkna med att någon annan kvinna tar vid.

    Därefter har du ju ingen makt alls över halva tiden.

    Synd om sonen generellt men livet är som det är och du är ditt livs kapten.


    Fel tråd?
Svar på tråden Min son blev utskälld pga ett glas mjölk