Hur fixar ni flerbarnslivet?

Livet är helt klart kaos och helt städat här hemma är det sällan.

Jag har eget företag med men det ger mig också friheten att jobba lite som jag vill. Kan ibland vara ledig en vardag och köra tvättning/städning. Lämnar ibland lite tvätt hos min mamma, haha.

Jag kan ju mena överleva på annan nivå än bara att hjärtat slår.

Som tex hinna med något annat än vardagskaoset och hinna andas ibland.

Nej, de har aldrig gått i pyjamas till skolan för det vill de inte. Jag säger till dem någon halvtimme innan att de ska klä på sig (om de inte redan gjort det själva). Säger inte till flera gånger utan påminner en gång om de inte redan börjat klä på sig. Och ja, de får gå i pyjamas om de vill, men jag har mycket svårt att tro att så många skolbarn vill det. Jag sparar tjatet till sådant det inte finns så mycket egen drivkraft hos barnen till

Men om du påminner en gång med säg en kvart kvar. Och du ser sen att det är fem minuter kvar tills ni ska gå och de fortfarande inte har börjat. Vad gör du då? Säger du ändå ingenting då?

Nej, inte om att de ska klä på sig. Men visst händer det att jag säger att "Nu går vi om 5 minuter". Vill dina barn gå till skolan i pyjamas?

Nej då, de går inte till skolan i pyjamas. Men sonen snart fem år påminner jag rätt många gånger varje morgon, han är snabb när han sätter fart men bilarna i lekrummet kan ju bli intressantare... Och jag känner mig helt enkelt tjatig.

Något liv utöver? Vad är det? Typ!

Som tur är så jobbar jag med min hobby så mitt nöje får bli jobbet. Mycket mer än så blir det inte.
Försöker lätta upp livet, dvs all städning, disk osv med musik och ljudböcker. Allt blir roligare med något bra att lyssna på.

Vi har tre barn 4,6,8, ibland är det så tufft att jag och min man nästan har övervägt att dela på oss bara för att kunna ha barnen varannan vecka trots att vi älskar varandra oerhört, senast idag övervägde jag i 1 sekund att bara ta bilen och lämmna allt. Jag älskar min familj men ibland undrar jag hur vi kommer att se tillbaka på denna tiden, jag vill så gärna känna glädje för min familj men ibland tar allt det jobbiga överhand och det känns hopplöst. Jag förstår dig precis.

Tack för detta inlägg! Jag känner precis likadant. Funderar också på att separera (fast jag inte vill) bara för att få vila och sova varannan vecka. Som det är nu vill jag bara lägga mig ner och försvinna från alltihop eller skrika lika hysteriskt som vår ettåring (vilket också händer).

Helt galet. Men jag saknar oerhört att aldrig få vara ensam i tystnad hemma. Att bara skrota runt och samla mina tankar. Att bara vara ensam med min man för en stund. Samtidigt har vi förlorat ett barn och den tomheten vill jag aldrig vara med om igen. Så utan mina barn vill jag inte leva. Måste bara hitta ett sätt att balansera allt lite bättre.

Men det låter ju helt galet att fundera på separation för att få vila! Var är din man? Är han aldrig hemma eller? Se till så att han tar ut ungarna en halv dag varje vecka så du får skrota runt hemma och lyssna på tystnaden. Har ni ingen som kan vara barnvakt två timmar så ni får gå ut och äta du och din man?

Det som minskat vår vardagsstress oerhört är:
- Beställning av matvaror via internet. Mathem har en matbutik där man kan köpa dels hela recept, dels handla som i en vanlig mataffär. De har även färdiga veckomenyer och matkassar om man gillar det. Vi gör en veckomeny själva och handlar sedan allt från hemsidan. Allt kommer till dörren på söndagar. Det här är inte är möjligt på alla orter, men då kanske de har hemkörning från lokala coopen? Alltid värt att kolla.

- Städhjälp. En gång varannan vecka har vi hemstädning. Om vi hinner dammsuger vi lite grus i hallen mellan städtillfällena, men i övrigt rör vi inte städgrejer längre. Detta har såklart alla inte ekonomi till, det är jag medveten om. Men vi har prioriterat denna utgift för familjens skull och har dragit ner på annat.

Prioritera är mitt råd. Hemmet behöver inte vara skinande blankt hela tiden. Gå ner i arbetstid och spendera den tiden med varandra som en familj. Både du och din man. Finns det utrymme i hushållsbudgeten för att köpa städhjälp så finns det utrymme för att gå ner i arbetstid. I mina ögon betydligt mer välinvesterade pengar. Ta dagen som den kommer. Överplanera inte utan lev i nuet och hjälp varandra. Kanske du och din man behöver gå och prata med en familjerådgivare så att ni bägge två är med på banan och är medvetna om vad den andre anser är problem? Lycka till.