HJÄLP! vill inte splittra familjen
Hej!För 7 år sedan separerade jag från min första sons pappa. Jag träffade min nya man och vi blev blixtkära. Efter ett par månader blev vi gravida (planerat). Jag och sonen flyttat tillsammans till min nya mans hemkommun (långt avstånd mellan mig och hans biologiska pappa). Vi har gemensam vårdnad och han åker till pappa alla lov och enstaka helger.
Vår "nya familj består av mig och min man, min första son på 11 år och två yngre syskon.
Vi har problem att hitta en balans i hur vi ska förhålla oss till varandra i familjen och det skapar splittringar.
11-åringens pappa har inga gränssättningar eller väldigt få regler. Där är det fritt fram för det mesta, vid oss är det mycket regler och gränser. Tex Hålla ordning på rummet, komma i tid, äta alla mål mat om dagen, visa hänsyn och respekt och göra läxor och andra hushållssysslor tillsammans. (detta är väl helt vanliga regler?!)
Men då min son avgudar sin pappa och har honom på en piedestal tror jag att han inte kan ta in min man i sitt liv och vice versa, Och det gör ju att situationen hemma blir spänd och ohållbar. Vilka regler blir viktiga, vem ska man lyssna på osv. Jag och min man hamnar i gräl över (va jag tycker är småsaker) och det tär otroligt mycket på vår relation.
Jag vet snart inte vilket ben jag ska stå på eller hur jag ska förhålla mig till någon av dom. Min man är dessutom ganska otrevlig i sitt sätt och sträng, något min son upplever som jobbigt och han blir ofta ledsen(även om han inte säger det så märker jag det). Sonen ljuger hellre än att tala sanning, men det kvittar egentligen då han ändå får en butter min eller spydig kommentar vad han än säger hemma. Min man säger sällan för att säga aldrig, positiva saker till min son, men mycket ofta till våra två mindre barn. Det gör ju såklart att min stora pojk blir avundsjuk och hamnar utanför (jag är dock noga med att tala om hur bra han är och hur mycket jag älskar honom, kramar och pussar han och intresserar mig för han och alla hans intressen).
Min man verkar inte förstå att han är ett barn och "bara" är 11 år och tycker ofta han är fånig, märklig, ifrågasättande och klumpig eller glömsk) ibland uttrycker han även det genom hånleenden och spydiga kommentarer...behöver jag säga mer.
Jag vill inte att vi ska behöva splittras för att få en lösning på detta men vet inte hur vi ska gå vidare. Vi har varit på BUP men min man verkar inte vilja förstå när vi får tips eller råd hur vi ska bemöta min son.
Hur ska jag/vi gå vidare, hur ska jag få min man att acceptera min son och min son att känna sig välkommen?
