Min dotter vill raka sig!

Att hon beter sig respektlös mot dig och din man (jag antar det är ni två du menar) är ju oaccptabelt. Prata med henne, du har all rätt att vara arg över detta.

Hon vägrar köpa kläder om inte pojkvännen är med och visar hur hon ska se ut? Hon ska köpa det hon själv känner sig bekväm i, hon ska inte bry sig- till så hög grad- om vad han tycker om henne.

Jag tror du gör din dotter en otjänst genom att låta henne hålla på såhär. Okej, alla tonåringar vill bryta sig fria från föräldrarna, och att hon förändrar personlighet är ju normalt, man utvecklas jättemycket i tonåren. Men att hon gjort en 180-svängom på så kort tid känns oroväckande. Att hon inte ens vill umgås med kompisarna längre, för de nya kompisarna anser att de inte duger, låter inte bra i mina öron. Det låter ju som att du har en rätt nära relation till dina barn, och om du själv är kurator, kan du säkert ta detta samtalet med henne på ett bra sätt.

Tror TS gör ett feltänk och som många andra mammor i samma situation skulle göra. Vad TS bör göra är att stödja henne, inte komma med en massa pekpinnar. Som nämnts tidigare bryter sig döttrarna loss vilket är helt normalt, detta sker tidigare än för pojkar som mognar senare. 

Tycker att fler föräldrar borde oroa sig över hur pressen påverkar era döttrar i den åldern.

Läser ni inte tidningen? Bor ni i en håla? Ni har ju uppenbarligen tillgång till internet så det måste vara något annat som får er att blunda för problemet.

Undersökning på undersökning visar att dom som mår mest psykiskt dåligt är just unga flickor. Som denna undersökningen t.ex. www.svt.se/nyheter/vetenskap/varannan-tjej-kanner-sig-tjock där varannan 15 årig flicka tycker att dom är tjocka fastän det inte stämmer med verkligheten.

När jag gick i högstadiet för inte så längesedan var det äckligt att vara orakad som tjej. En kille i klassen tyckte också att det var kul att kolla om vi rakade benen genom att dra handen över våra ben om vi hade kjol eller shorts. Om man inte hade rakat benen då så visste hela klassen det för han gjorde så stor grej av det.

Jag hade mycket dåligt självförtroende under den tiden. Det var mycket man skulle leva upp till, brösten skulle vara runda som bollar med en liten bröstvårta annars var dom fula och äckliga. En tjej i klassen som var mobbad hade strutformade bröst och hade inte "vett" att använda bh så hon blev kallad för struten och alla tyckte hennes bröst var vidriga.

Och så satt jag där med strutiga bröst under bh-n och tänkte att det måste bli en hemlighet att dom inte är runda.

Hade komplex i flera år och sov till och med i bh. Tyckte dom var äckliga och onormala.

Men idag vet jag att det inte är onormalt med bröst som inte är helt runda, tvärtom, det är långt ifrån alla som har helt runda bröst.

Jag och dom andra tjejerna i klassen var som objekt som alla hade rätt till att ta på och bedöma utifrån de rådande skönhetsidealen. Och dom tjejerna som inte passade in blev mobbade.

Det var inte en lätt tid och jag som inte hade någon kvinnlig förebild med hälsosam attityd till sin kropp drogs nog med mer än andra.

Tycker att det är bra att TS reagerar på sin dotters förändring. Det handlar om så mycket mer än ett rakat underliv på en 12-åring. Det handlar om rätten till sin egen kropp, att äga den och inte låta den bli ett objekt för andra att styra och ställa över.

Det viktigaste är att man gör det för sig själv, vill hon raka sig så är det okej enligt mig men jag tror att risken finns att det ligger mer bakom och då är det bra om TS som förälder och vägvisare sätter sig in i hur dottern egentligen mår.

Du har svårt att argumentera mot att hon rakar könet samtidigt som du själv gör det?

Efter att ha läst denna tråd så kollade jag med min egna dotter som nyss fyllt 12 kring det här med rakning och sånt: "Klart alla rakar sig, fult med hår där ju, ingen vill vara en varulv ju".

Något paff av svaret så försökte jag börja prata med henne om det om hon gjorde det och hur länge hon gjort det men hon hade ingen vidare lust alls att prata om det och bara suckade över att jag inte förstod någonting och vilken "boomer" man var och "mamma, bara släpp det, alla gör det, ingen big deal", sedan gick hon iväg.

Där fick jag för att jag sökte engagera mig.

Mina barn.är själva i badrummet och jag går inte bara in där. De rakar benen och under armarna i alla fall. Jag tycker det är okej och gör ju likadant. De vill gärna fixa sig och göra sig fina vilket jag ändå tänker är bra.

Däremot tycker jag inte att de behöver sminka sig, men det gör de ändå.

Pojkvänner har de inte och det är jag glad för!

Jag tänker att det finns väldigt mycket annat man kan bekymra sig över än om ens barn rakar sig eller inte. Jag tänker inte att det är en förälders ensak.

Som kurator på en skola kan man ju tycka att du bör ha större förståelse för din dotter. Du beskriver en medvetenhet kring detta men förfasas över att din egen dotter gör som andra i hennes ålder?

Ni som har döttrar som börjar sminka sig, anser ni att det är mäns fel att tjejer sminkar sig, tänker på kläder m.m. för att passa in?

Men det är ju så pinsamt med hår! Jag rakade mig också när jag var 12. Och säkert har jag också många gånger varit "respektlös" när mina föräldrar försöker styra vad jag gör och vilka killar jag är med.