Fler styvmammor som avskyr sina bonusbarn?

Oj, jag tror det finns många fd bittra ex (både män och kvinnor) som inte kan acceptera att den andra gå vidare och tyvärr kan det gå ut över barnen.
Jag tror också att det finns många separerade som anser att deras förhållande som föräldrar är viktigare än att sköta om relationen med sina nya.
Har man den inställningen, så ska man inte heller satsa på nya förhållande utan leva som särbo-föräldrar

Du menar typ "tomten är barn till alla barnen"-fenomenet.
Jag hade nog valt att dra mig ur ett sådant förhållande ganska snabbt. För när det gäller en kärleksrelation, så vill jag vara huvudpersonen för min sambo.

Sambons barn ogillar deras mammas "nya" (det är säkert 10-12 år nu) och hon valde att inte flytta ihop eftersom de bodde heltid hos henne och de fungerade med honom alls. Barnen sa att om han flyttar in så flyttar vi till pappa. Det är nog ömsesidigt, han gillar inte dom heller (han gör allt för sin dotter, skämmer bort henne rejält, men blir förbannad om exet gör samma sak för sina barn, enligt sambons barn, vi fattar inte varför hon stannar hos honom, både sambon och jag tycker hon är värd någon bättre)

Det är helt ok att inte tycka om andras barn, sagt av min kurator, när jag tog upp att jag har svårt för min äldsta styvdotter. Det är ok känslor att ha. Mycket hänger definitivt ihop med hur partnern är gentemot sitt barn, huruvida de skämmer bort och klemar bort eller inte. Här klemar din sambo bort sitt barn och då bygger du avsky mot barnet, fast det egentligen är avsky mot sambon du ska känna. Men du gör inte det för i människans natur blir det såhär i styvfamiljer, oavsett folks åsikter och brist på kunskap. Det funkar inte i längden att fortsätta ha avsky mot barnet, utan du måste ta tag i roten av problemet dvs din sambo och sen MÅSTE du ge barnet en chans att tillåta dig lära känna honom och försöka titta på bebis bilder osv av honom för att kunna se "det söta" i honom. Det är din skyldighet som vuxen och styvförälder att ge ett barn en chans. Om du redan gjort, så är dessa känslor ok att ha och inte ovanligt. Jag gav min styvdotter chanser men vad jag än gjorde blev jag inte uppskattad pga hennes egen avundsjuka. Tyvärr. Så nu känner jag som du, och denna styvdotter har inte längre mitt engagemang på samma sätt, whats so ever. Så nu har jag verkligen satt ner foten för hennes ouppfostrade beteende mot mig och lagt hela bördan hos maken, det är han som tillåter genom tystnad. Så nu får det här bli andra bullar.

Lycka till!

Nej, jag menar att om mannen, som tar med sig gamla barn in i ett nytt förhållande och sedan skaffar barn med kvinnan i det nya förhållandet, behandlar alla sina barn lika och inte får för sig (efter gamla kvinnans påtryckningar) att det är synd om det gamla barnet och att hen förtjänar mer uppmärksamhet än det nya barnet, så är väl det jättebra. Vad har det med kärleksrelationen att göra? En man som inte förstår att alla hans barn har samma värde är väl inget att ha? Att jämföra relationen med barnen med den med partnern är väl också konstigt. En kärleksrelation är väl oberoende barnrealtioner.

Jag tycker min 8-åriga bonus är skitjobbig. Pappan bryr sig inte nämnvärt om sitt barn och mamman gör allt för att starta tjafs o bråka med oss, om ALLT.

Detta gör att deras barn, för mig (och jag tror även för pappan) kommit att symbolisera deras konflikt. Jag tycker ungen är skitjobbig och äcklig. Dreglar och har svårt att sköta sin toalett. Alltid rejäla "bromsspår" i underbyxorna. Tjatar och gnäller. Ungen är skitjobbig och jag önskar att han slutat som en sats i gummit eller som en blöt fläck.

Jag har ju valt att leva i en relation med pappan. Ja jag visste att det fanns ett barn med i bilden men jag trodde ju att man som bioförälder skulle bry sig mer och inte lämpa av så mkt på sin partner och sin omgivning..

Åh nej, jag har inga problem med att älska eller leva ihop med en man som inte verkar älska sitt barn (har fått frågan förr). det rör ju inte MIG vad han känner för någon annan.

Det är inget onaturligt eller konstigt alls med att ta känslomässigt avstånd från andras (främlingars) avkommor. Det ligger i vårt DNA som flocklevande däggdjur att göra det. Sen att andra kvinnor/män kan älska ALLA barn...ja det är ju fantastiskt för er o dom barnen. Men sluta racka ner på oss andra!! 

Jag respekterar ungen tillräckligt mycket för att inte vara uttalat elak men nog vet den att jag inte tycker om den alltid, det går inte att dölja.

Eftersom du inte kan dölja ditt hat mot en liten unge bör du självklart inte leva med det barnet. Var särbo och träffas ENBART under barnfri tid så slipper barnet dig i sitt liv!

Det gör mig förbannad! För exakt såhär är det, men det är inte så!! Man är inte tingad för livet, bara för att man var "först ut". Varför ska det vara så????

Inte okunskap. Normalt funtat vett och välutvecklad empatisk förmåga. Det borde alla vuxna ha.

 

Tvi för den här tråden! Jag tycker den är bedrövlig.

Vilken jävla vidrig människa du är.

Att det finns vuxna som är så dåligt föräldrar-virke chockar mig! :O Inte konstigt världen ser ut som den gör.

Tack alla ni andra som värnar om barnens bästa. Ni är guld och får en att fortsätta tro på mänskligheten. <3

Vilket språk. Vad tycker du är vidrigt med uttalandet?

Om biologiska föräldrarna tar sitt ansvar, BÅDA TVÅ och tar hand om och uppfostrar barnet efter dess behov istället för att älta och dra upp gamla konflikter sinsemellan hela tiden så skulle ju barnet i sig bete sig mer normalt, i mitt fall iaf. För de veckor vi har bonusen tar det 2 nätter innan han sover tryggt utan att vara rädd för monster o 3 dygn innan hans mage är med i matchen.

Jag skulle helt klart kunna älska detta barn som en familjemedlem, om mamman slutade tjafsa och kunde bete sig som en förälder när han är där. Om hon kunde hjälpa till att UPPFOSTRA honom och lära honom basala saker som att torka sig och tvätta händerna när man varit på toa, borsta tänderna 2ggr/dag och håller fast vid fasta sovtider, då skulle han vara mkt lättare att hantera. Men som det är nu jobbar vi med honom i 1 vecka o sedan förstör hon allt under tiden han är där. Han har flera diagnoser som bidrar till att rutiner och konsekvens är EXTREMT viktigt för att han ska kunna hantera ens sig själv. O ännu viktigare för att han ska fungera normalt i skola och hemma med oss andra.

Klart han säger till henne att han vill bo där o att vi är dumma när han alltid får göra o äta precis som han vill där.

Han ljuger och säger att jag är elak och särbehandlar honom mot mit eget barn. Såklart jag gör. Det ÄR skillnad på mitt eget barn o andras barn. men jag gör det inte så bonusen tex "blir utan" eller "inte får vara med" o bara får titta på. Absolut inte.KLat jag hellre myer med min egen son en veckan han är här än med en bonusson som inte kan sköta sin hygien ller beter sig "normalt".

Jag har tagit mer och bättre hand om honom än vad jag behövt men nu orkar jag inte mer. Jag har ett eget barn UTAN dessa problem med varken X eller barnet och det här får min sambo o häxa till X sköta.

Jag ser till att bonusen har årstidsriktiga, hela och rena kläder, lagar mat varje dag, medverkar i basal uppfostran vad det gäller beteende i sociala sammanhng eller i lek med mitt eget barn. Mer än så gör jag inte.
Inget mys, ingen närhet, ingen läxläsning eller aktivitetsskjutsning mm

På vilket sät gördetta mig till dåligt familjevirke?! För att jag ledsnat så totalt å att ungen kastas mellan föräldrarna och ingen av dem verkligen vill ha honom. Jag har försökt hjälpa till vi soc och skola men dom får ingen hjälp. Varken ungen eller föräldarna.

Det är ju bättre att jag inte deltar eller engagerar mig än att ja gör det o till slut blir ÄNNU mer less på allt tjafs och bråk och blir elak...?

Jag älskar ju inte mitt bonusbarn som han skulle vara mitt barn,mitt barn går ju före och jag satsar på mitt barn.Men det innebär inte att jag inte är snäll och omtänksam mot min mans barn.

Jag avskyr inte barnen i sig, utan det faktum att de finns.

har du den jävla skitinställningen gör du bäst i att hålla dig borta från både far och barn, inte för att pappan verkar mycket bättre, man kan ju för fan inte lasta sitt barn för man inte förmår upprätthålla en vettig relation till dess mor.