Om du får se ett foto av dig själv, brukar du bli nöjd med dig själv då? Om det är ett vanligt foto som är taget av dig i ett vardagligt sammanhang och utan omtagning.
Själv är jag ofta självkritisk och blir sällan nöjd. Tittar alltid på hur jag ser ut på foton och speciellt på en sak med mitt utseende som jag har komplex med. Men ibland blir jag såklart nöjd!
Jag är mycket snyggare i verkligheten.
Jag ser så illa ut att jag helt enkelt vägrar ta kort på mig själv. Förutom kort från när jag var riktigt liten är det bara bröllopsfotona jag är nöjd med. Och då var hela jag konstgjord så det är ju inte konstigt att jag ser bättre ut än vanligt!
Nej jag mår rätt dåligt över hur fan jag ser ut, ändå värre är det på bild :/
Tog en spontanselfie på mig och sambon i bilen på Fb messenger till en väninna... första enda bilden på oss och fick värre komplex... skäms å hans vägnar att ha mig utseende mässigt till partner då han är självsäker och ser bra ut.
Absolut nej. Jag är inte fotogenisk.
Min man har efter 13 år samlat på sig en diger hop av bilder på mig där jag ser ut som fan själv.
Jag blir nästan aldrig bra, och det är helt ok. Det är bra mycket roligare att sitta och titta igenom gamla foton som är riktiga ögonblicksbilder ur vardagen, tagna i helt fel ljus och ur fel vinkel och när två av fyra medverkande råkar blinka, än att sitta och titta på stageade, perfekta bilder som inte väcker några minnen alls eftersom de inte är äkta. Dessutom tycker man nästan alltid att man var snygg när man ser sig själv 10 år senare, även om man just när bilden togs tyckte att man såg ful ut .
Om min man tar fotona så ser de ofta rätt bedrövliga ut men om jag själv tar selfies brukar de bli bra. Efter editering med färg och ljus kan de bli tillräckligt snygga. Det finns många vackrare människor än mig men jag tycker man ska vara nöjd med den lilla skönhet man har.
Alltså, nja. På vissa bilder skelar jag lite lätt, och på andra bilder stör det mig att mitt ansikte inte är helt symmetriskt...
Jag känner inte riktigt igen mig själv på foton; tycker inte att det är jag,
ser oftast för jävlig ut på bild men när jag tittar mig själv i spegeln så tycker
jag att jag ser mycket bättre och yngre ut.
Jag tycker jag betydligt ser sämre ut på bild men jag misstänker att det är så jag ser ut.. 
Jag blir nästan aldrig bra, och det är helt ok. Det är bra mycket roligare att sitta och titta igenom gamla foton som är riktiga ögonblicksbilder ur vardagen, tagna i helt fel ljus och ur fel vinkel och när två av fyra medverkande råkar blinka, än att sitta och titta på stageade, perfekta bilder som inte väcker några minnen alls eftersom de inte är äkta. Dessutom tycker man nästan alltid att man var snygg när man ser sig själv 10 år senare, även om man just när bilden togs tyckte att man såg ful ut .
Jag tycker jag betydligt ser sämre ut på bild men jag misstänker att det är så jag ser ut..
När jag är medveten om att jag blir fotograferad spänner jag mig och tycker det är obehagligt. Resultatet brukar bli därefter. Ibland lyckas någon ta en bild i smyg och då kan jag ofta tycka att det blir helt ok bilder. Är inget fan av att bli avbilad och har aldrig förstått grejen med selfies.
Sällan. Speciellt om folk tar bild på mig när jag skrattar, för jag gillar inte hur mitt ansikte ser ut när jag ler stort/skrattar.