Räkna kön och hudfärg på anställda och tvångsutbilda i postkolonialism

De håller på med mycket sådant nu för tiden.

Hört talas om Rättviseförmedlingen? En organisation som Alice Bah Kuhnke, och då också Kulturdepartementet, samarbetar med; http://tinyurl.com/pv6d98d

Usch!

Säger som det står på avataren - "We Can Do It - utan kvotering.". Ett vettigt folk svensken, överlag, vi behöver inte statliga tvång och översitteri, i så självklara frågor som att vi ska skippa rättvisa mellan könen och/eller ha jämställdhet.

Det finns ju inget riksdagsparti som vill att kvinnor ska må dåligt, det verkar dock finnas en del som vill att män ska må dåligt. Förunderligt. Dock enbart en fråga om dålig feminism/politik - det finns ju bättre feminism/politik på området, än dagens sociala radikalfeminism.

Och det samma anser jag om kvotering utifrån hudfärg och så vidare - att staten inte behöver uppfostra svensken om det, vi är som sagt vettiga över lag. Det finns liksom inget parti i Sveriges riksdag som vill någon illa, utan dispyterna går snarare kring vad som är en ordnas och sansad invandringspolitik - utifrån några enskilda perspektiv.

Råkade skicka iväg ovanstående inlägg för tidigt.

Jag är för kvotering inom kultursektorn, och än hellre inom mediasektorn. Inte på hudfärg utan på politiska åsikter. För det måste väl vara viktigare vad man tycker än hur man ser ut?

För närvarande är runt 80 % inom media vänsterorienterade, med MP som största parti med ca 50 % av journalisternas sympatier. Åtminstone public service bborde kvoteras så att sammansättningen av journalister i stora drag motsvarar det svenska folkets politiska sympatier. Dvs från 50 till 6 % MP. Och 13 % SD. Lär få sparka stora delar av personalen på SR och SVT, men Miljöpartiet kommer att vara förstående eftersom de anser det vara så viktigt med kvotering.

Inom kultursektorn är väl vänstervridningen närmast 100 %, så där blir det ännu viktigare att kvotera.

Eller hur?

Inte inom kultursektorn (som i konst och så vidare) men just media är ett område där jag faktiskt överväger kvotering och då mer eller mindre total - liknande systemet i riksdagen, typ, fast baserat på landets demografi. Iallafall för de statligt ägda kanalerna eller helt enkelt de marksända gratiskanalerna.

Det är viktigt att så många som möjligt syns och hörs - i så stor utsträckning som möjligt! En sådan folkrepresentativ media vore på sin plats.

Konst däremot, en helt annan sak. Staten bör för det första inte heller lägga sig i något som utvecklas så tydligt naturligt som konst - konst är människor sinsemellan. Något fint och intimt som vi uttrycker och vad alla uppskattar. För det andra så berör Ämnet konst även den ekonomiska marknaden, då konst även kan vara värt pengar - och det är ytterligare ett område som staten bör hålla sig borta ifrån För det tredje, vill man genuint sponsra svensk konst - så köper man svensk konst, breder väg för fler konsthögskolor och s vidare.

Vad man knappast bör göra är dock att, på sätt och vis, beskatta (eller läs:) sponsra konst statligt. Poängen med det känns väldigt konstig, håller inte svensk konst måttet eller vadå - enligt Sveriges kulturminister? Jag vågar iallafall påstå någonting annat och att svensk konst håller fin-fint mått, vi har en några miljarder stor musik/film/bok/spel/konst-industri! Och mycket verkar hända på just den fronten i Sverige.

Även en bra framtidsmarknad, kultur, som inte kostar så mycket naturresurser samt reglerar sig mer naturligt, så för det fjärde; staten ska inte lägga sig i. Det här är den absolut ärligaste "valutan" som vi överhuvudtaget har. Det finns en gräns för vad som ska ideologiseras. Kultur ska springa ur folket, på riktigt.

Vem är staten att berätta om nästa Anders Zorn? Nej, tack.