Jag är orolig för min 6-årings beteende

Undrar även baserat på ditt första inlägg om du kan se något mönster i när han beter sig dåligt? Byten av aktivitet? Frustration? En viss tid på dagen? Med vissa barn? Ofta kan man på egen hand kartlägga lite sådant själv.

Instämmer till fullo, det ansvaret kan man inte lägga på ett barn. Däremot brukar man ju säga att det kan vara dags att utreda när det ställer till problem i vardagen, fast då baserat på vad de vuxna (föräldrar/lärare) upplever.

Jag gömmer mig inte bakom en anonym användare iaf.

För att återgå till saken, de gånger du har möjlighet, prova ta honom ifrån situationen o prata? Vår kille tyckte iaf att det blev väldigt mkt jobbigare då man tillrättavisade honom framför andra o det gjorde honom ännu mer frustrerad.

Tack för ditt engagemang. Han blir väl inte alltid sedd pga sin storebror och min sjukdom även om vi gör vårt bästa. Han vill också att det gärna kretsar kring honom. Han upplevs ofta av omgivningen som väldigt jobbig vilket jag tycker är tråkigt. Drar mig för att ta med honom till vissa personer ibland. Vill inte att dolk ska uppleva honom så.

Det tråkiga är att jag inte har någon att lämna honom till som egentligen mer än undantagsfall orkar med honom. Även om de tycker om honom så ornar de inte att han inte lyssnar, hänger och klänger och alla ljud han gör.

Har han alltid varit sån?

Han var lugnare som liten. Sen har det blivit mer ju mer han lärt sig hävda sig. Trotset som är ibland plussar ju på den delen han inte kan hjälpa. Är svårt att se skillnad ibland. Sen ursäktade man honom mer som liten.

Med andra ord jag vet inte. Jag upplevde honom som lugnare pch föer ville ta honom. Han var mer harmonisk och mycket gladare. Nu är han pfta arg, ledsen, frustrerad eller besviken på saker. Ofta tyken

Jag tror att ni föräldrar behöver sätta tydligare gränser. Jag tror det är problemet för många barn nu för tiden. Ingen "diagnos", utan helt enkelt ouppfostran.