www.expressen.se/halsoliv/min-pojkvan-umgas-med-sitt-ex/
Är jag otroligt gammaldags som tycker detta är långt över okej-gränsen? Har ett liknande problem själv och googlade runt lite och fann då detta. "Umgås som en stor familj alla 3". Jag kan väl inte vara den enda som tydligen är "bitter"/svartsjuk? Vad tycker ni alla?
Vad för begränsningar? Kan ärligt säga att det inte finns saker som jag specifikt har som begränsning för mina manliga vänner?
Sedan kan jag tala om att det är väldigt lätt att se igenom killkompisar som egentligen vill mer. Det är inte dom man är nära vän med efter x antal år när man själv är gift och har familj, dom har sållats ut långt innan det.
Sedan vill jag fortfarande ha svar på hur man ska göra om man är bi?
Men jösses vilken trångsynt människa. Bara för att min man är bi så knullar han självklart inte runt. Kan ju säga att jag är glad över att ha någon som honom som pappa till mina barn och inte en svartsjuk, trångsynt person som bara ser dåliga saker i allt. Snacka om pessimistiskt liv. Jag tycker synd om din familj...
Jag läser tråden om en mängd begränsningar för umgänget med de manliga vännerna. Därav är det uppenbart att ni är som de flesta andra.
Sedan har kvinnor lättare att skilja på vänskap och attraktion. De tjejer som hade flest s.k. killkompisar var de som hade flest killar efter efter sig. När killarna fick nobben nöjde de sig med vänskap tills vidare.
Killarna som hade flest tjejvänner var dock i regel homosexuella.
Oh blev helt varm i kroppen och hjärta när jag läste detta stycke. Ja skall vara ärlig det fick mig att fälla en en tår av rörelse med.
Jag skall hälsa detta till mina homosexuella och bisexuella vänner. Ty grind är ju den som sitter inne med sanningen, enligt grind själv..
Jag skall vara särskilt nogsamt mot min ena homosexuella vän att säga att han knullar runt och inte är så noga med att skaffa barn. Han kommer nog att skratta gott ÅT DIG och DINA infantila fördomar när han tittar på sitt domslut där han fick enskild vårdnad om sin biologiska dotter och lever i ett fast förhållande med sin trolovade MAN sedan 10år tillbaka.
Det jag hänger upp mig på är när den sk vänskapen tar över, och det blir som i länken "lev som en stor familj", varför ska man göra det?
Jag hade inte accepterat att dra ett större lass här hemma, för att han skulle umgås med sin vän hela tiden, det anser jag va fjortisfasoner.
Jag tycker ofta att det verkar som att kvinnliga ex använder den sk vänskapen till att sätta sig som en kil i hans nuvarande relation. Jag ser det mer som ett dominansbehov, att ropar jag så släpper han allt och kommer för att hjälpa mig. HaHa 1-0 till mig, det kändes gott för egot.
Det jag hänger upp mig på är när den sk vänskapen tar över, och det blir som i länken "lev som en stor familj", varför ska man göra det?
Jag hade inte accepterat att dra ett större lass här hemma, för att han skulle umgås med sin vän hela tiden, det anser jag va fjortisfasoner.
Jag tycker ofta att det verkar som att kvinnliga ex använder den sk vänskapen till att sätta sig som en kil i hans nuvarande relation. Jag ser det mer som ett dominansbehov, att ropar jag så släpper han allt och kommer för att hjälpa mig. HaHa 1-0 till mig, det kändes gott för egot.
Finns ingen orsak att per automatik bli "ovän" med ett ex. Visst kan det finnas ex man behöver bryta helt med pga olika saker som hänt, men kan man förbli vänner så är väl det att föredra? Vem behöver ovänner liksom??
Jag är vän med flera ex och det är ju helt underbart att vi kan umgås ibland även om vi inte längre vill vara ett par!