släktingar utnyttjar

Det du kan göra,om du väljer att bo kvar,är att vara först med att bjuda dem till er på semester för att det behövs hjälp.Tex ni är välkomna hit för att både koppla av och göra trädgårdssysslor.Min svärmor bor oxå i hus,det är bara min man som hjälper till.Övriga syskon skiter i allt utom pengar.Om syskonen bjuder in sig under semester brukar jag säga:perfekt,vi behöver hjälp med att måla huset mm.Hahaha.Svärmor är för snäll,men jag brukar ligga på....det brukar gå bra.

Vem äger fastigheten?

Min far äger fastigheten!

Men sätt ner foten en gång för alla. Säg att ska dom vi där får dom jobba för det. Måla huset klippa häckar gräsmatta mm mm mm. Annars kan dom åka någon annan stans.

Jag har ju ingen laglig rätt att köra ut dem efersom det är min far som äger allt! Har insett att det faktiskt bara är min far som kan ändra på situationen genom att säga ifrån men han vill inte det. Har nu insett att det enda jag kan göra är att flytta till eget. Jag vet att gården då kommer att förfalla men jag orkar inte längre. Har ju inte några arvingar själv kvar i livet. Känner väl också att far borde värdesätta min hjälp högre än att låta några semsterfirarande släktingar ska få köra bort mig. Begriper inte hur han tänker. Vet iallafall att min mor aldrig hade accepterat detta som nu händer. Problemet är, tror jag, att jag är lik min mors arbetssamma släkt och att min far har problem med det. Min far var/är en tänkare medan min mor var arbetsam o praktiskt lagd. Att se fysiskt starka ynglingar gå runt en hel sommar utan att göra ett dugg på gården gör mig uppriktigt sagt tvärilsk! Nej, nu lämnar jag allt åt sitt öde! Skulle gjort det för många år sedan!

Tänk vad klar över saker man kan bli genom att skriva av sig saker!

Känner igen sådana släktingar! De är själviska parasiter! Mitt råd är att du ska sätta på dig skor med tåhätta och sparka ut dem en gång för alla! Tänk på att de aldrig skulle ställa upp för dig hur mycket du än hade sprungit och svassat för dem!

Ps! Går det inte att sparka ut dem så lämna din far åt sitt öde! Precis som du får ta ansvar för ditt liv så får han ta ansvar för sitt! Kanske kommer släktingarna ställa upp för honom när du inte längre finns där eller så kommer de inte att göra det (förmodligen inte) men då är det inte ditt ansvar! Någon självrespekt måste du ha! Ta hand om dig!

Befriande att höra att man inte är ensam om situationen! Jag har försökt med den versionen men även då tog det hus i helvete och min fars vrede riktades mot mig. Han verkar vara så rädd för mina syskon men mig skäller o grälar han på. Hmmmm. Du hade behövts hos mig!

Stackars dig,jag visste inte att din pappa blev arg på DIG.Om han blir det är det bättre att acceptera eller flytta.När vi alla samlades,min mans familj och syskon så,då gled jag in på ämnet semester.Då sa de att de längtar att bosätta sig hos deras föräldrar...igen.Jag sa mycket glatt att det var perfekt för vi har flera saker att fixa med huset,då kan alla hjälpas åt ju.Hade dom protesterat mot detta inför alla hade det blivit pinsamt för DOM.