Tidigt graviditetstest

Usch vad tråkigt :'( Jag är jätteleden för din skull. 

Det låter som det bästa, att bryta ihop ordentligt och sedan samla sig. Det är viktigt att sörja, annars orkar man inte mer. Skäm bort dig närhelst du kan, vårda er relation och ta en dag i taget. 

JÄTTEKRAM, hoppas att du snart är ok igen och att det nästa gång går bättre <3 

Vi kunde inte hålla oss från att testa idag; BIM -3 visade positivt med Clearblue. Vi tror knappt våra ögon.

Stort grattis Marita!!

Så tråkigt att höra Mollan!! Blir så ledsen för er skull! Så himla jobbigt när man önskar och hoppas så mycket!! :(( 
Jag håller alla tummar om ni orkar igen, även om jag vet vilken klen tröst det är när det precis har blivit minus/mens....

Kram!

Stort grattis Marita! :):) Så himla roligt att få ett pluss! :)
Grattis!

Själv är jag nu på ruvardag 8, och börjar få menskänningar... Har de 2 tidigare försöken fått mens dag 11 eller 12 så det stämmer väl (tyvärr) med mönstret :/ Jag är så rädd för att misslyckas även denna ggn, så har redan ställt in mig på att så är fallet för att inte bli så himla ledsen och besviken.. Ledig på måndag, så tänker tidig testa då. Så jobbigt om mensen kommer senare på veckan när man jobbar :(
Kram på er där ute!

Jag ryser och en liten tår letar sig fram :D GRATTIS!!! Där ser man vad några dagar gör skillnad. Underbart kul besked! 

Jag vill inte hålla på att tvinga på hopp, jag vet att det bästa ibland är att få vara less och bitter. MEN... menskänningar har aldrig betytt något i mina försök. Hade inga menskänningar när jag misslyckades, blödde heller inte förrän jag slutade med Lutinus. Nu när jag plussade med den här graviditeten hade jag kraftiga menskänningar och blödde som sagt lite smått, men det har ju gått bra. 

Jag önskar att jag kunde ge dig ett bra råd, men det finns liksom inga. Man är så himla utsatt. Det gör för ont att misslyckas och man försöker så desperat att minimera skadan. Tyvärr tror jag inte att man kan minska smärtan. Det gör ont. Och det måste nog få göra ont. Det är svårare och svårare att hoppas, men jag tror inte att hoppet gör dig illa lika mycket som när du ger upp hoppet. Det är ok att hoppas, vännen. Du gör inte dig själv en otjänst genom att göra det, tvärtom. 

Sannolikheten för att det ska funka förr eller senare är stor. Det kan bli den här gången, det kan bli nästa eller någon gång efter det. Man vet aldrig. 

Det låter väl som en bra plan att testa när du ändå ska vara hemma så du får samla dig i lugn och ro. Var inte rädd heller för att sjukskriva dig om det blir för jobbigt. Det är helt ok att vara hemma och bryta ihop. Behöver du det så behöver du det och alla - inklusive ditt jobb - tjänar på att du får den tid du behöver. Pusha dig inte för hårt. 

Jag håller tummarna för dig. Sköt om dig, kram!! 

Tack för peppande ord. Ska försöka att inte ge upp innan jag ens fått mens... Ska testa imorgon bitti iaf. Så man är "lite" förberedd, även om det bara är dag 10 :)

Uppdatering: 

Testade aldrig igår. Orkade inte få ett minus då det ändå kanske inte stämmer.
Men... idag fick jag mens, så nu känns det kört även om testdag är om 1 vecka. Har  de tidigare 2 försöken också fått mens dag 11 eller dag 12 och idag är det dag 11, så därför känner jag mig säker att det är kört. 
Surt, ffa för att allt tar sån tid.... Nu ska man börja om cirkusen, och betala 70000 kr.. :( Men jag ska försöka få mer svar från kliniken gällande kvalité, möjligheter för oss - för just nu känns det som möjligheterna är väldigt små då vi aldrig plussat, inga till frysen osv... 

Kram till er alla peppande stöttande människor. Ingen kan förstå hur jobbigt detta är om man aldrig upplevt känslan av återkommande misslyckanden... Ni gör det bra alla som kämpar och som har kämpat! 

Usch, det var verkligen inte det man hoppades på :( Jävla skit... Jag är verkligen ledsen för din skull. Det är svårt att samla ihop bitarna av sig själv och gå vidare, så hasta inte för fort. Ta dig tid att vara ledsen, för det behöver du innan du kan börja bli glad igen. 

Landstingsförsöken är alltså redan gjorda? Jag tycker att du gör helt rätt i att ställa lite mer krav på kliniken. För att gå vidare behöver man svar, så ställ alla frågor du behöver för att känna att du får ett avslut på det som varit och gärna så du får lite hopp för nya tag. Hopp behöver du verkligen just nu, så ge inte upp. Det kan göra underverk med annan behandling, så förhoppningsvis finns det många andra vägar att gå. 

Jättekram till dig. Hoppas att du snart är på benen igen och att du inte blir för skadad av alla misslyckanden. Ge inte upp, och ta stöd där du känner att du får det på det sätt som funkar för dig. Håller tummarna för framtida försök <3 

Tack Cyanea för ditt stöd!! 
Ja landstingsförsöken är gjorda, alla 3 på 1 år... 
Precis som du säger så måste jag fråga vidare och ställa alla frågor, för att möjligen få nytt hopp och orka prova igen. Hoppas det finns nåt nytt att prova som kan hjälpa oss. 
Kram

Det finns fler behandlingar att prova och fler kliniker också för den delen. Det kanske är värt att prova någon annan? Kanske inte alls aktuellt för er, jag vet som sagt ingenting om er. Jag tänkte i alla fall så innan vi plussade, att om det inte funkade hos nuvarande klinik skulle jag vilja prova en annan. 

Önskar att det fanns något jag kunde göra för dig. Det är bara att skriva om det är något, om det så är att häva ur dig all ilska och sorg. Lycka till <3

Tack för stödet! 
Jag tänkte jag skulle höra vad de svarar, och sedan fundera igenom hur jag vill göra. Vi bor i Umeå, så är en bit att åka (sthlm) om vi ska byta klinik. Så blir ju lite jobbigt praktiskt, men allt går ju. Man kan ju kanske jämföra olika klinikers svar och tankar om våra problem. 
Kram 

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva... Beklagar att du ännu en gång får tampas med motgång, sorg och smärta. Det är så oerhört ledsamt, men jag hoppas innerligt att där finns en mening med detta och att du reser dig stark och kommer ur detta med nya krafter och nytt mod.

Ta god tid på dig, var inte hård mot dig själv och omge dig med människor som vill dig väl.

Du ska se att hoppet en dag kommer att besegra din förtvivlan!

Kloka ord, tycker jag. Jag hakar på Marita B i detta. Jag fick MF försöket innan detta och var förstås jätteledsen över det. Men sen blev jag gravid med det lilla miraklet som ligger i magen just nu, och från första gången jag såg henne på ultraljudet visste jag. Det var för hennes skull vi väntat. Hade vi inte gått igenom allt vi nu gjort hade vi aldrig fått henne, och vad vore meningen med allt då?

Förhoppningsvis är det känslan som du kommer att få den dag det händer dig. Det kommer vara så självklart att ni behövde vänta och göra flera behandlingar, för annars hade ni aldrig fått just ert barn.