Hamnat i en fruktansvärd sits!

Jag och min pojkvän träffades och började dejta i våras, så vi har inte känt varandra mer än ett halvår.  
Relationen har varit väldigt bra, inget bråk, och han är väldigt lugn, snäll, omtänksam och kärleksfull.
Vi använde kondom i början, men sen började jag med minipiller.  
Upptäckte för en månad sen att jag var gravid.   Blandade känslor, men var inställd på att det nog skulle bli abort.   Det var inte alls läge, vi hade ju bara varit tillsammans en kort tid, och bodde inte ihop.   Killen blev helt chockad, men sa direkt att det var alldeles för tidigt och osäkert att skaffa barn nu.

Jag ringde och bokade tid för abort, ville få det avklarat så snabbt som möjligt. 
Då blev han osäker och började gråta.  Han tyckte inte det kändes bra med abort. Vi grät båda en hel kväll, och bestämde oss för att fundera en gång till.
Vi funderade ett par veckor, och kom sen fram till att behålla barnet.  

Han var glad och pussade på magen och när vi gjorde ultraljud, fick han tårar i ögonen, och har ramat in bilden vi fick med oss, och har den bredvid sin säng. 
Men lyckan varade inte länge, nu har han ångrat sig.
Han är inte redo för barn nu, säger han.  
Jag vet inte vad fasen jag ska göra!   Han vill inte övertala mig till abort, inte alls, men han vill vara ärlig med vad han känner, alltså att han vill vänta med att skaffa barn tills vi flyttat ihop och varit tillsammans en längre tid.  
Jag är i vecka 11, och drar mig verkligen för att göra abort nu.  Tycker det gått för lång tid, hade kunnat göra det runt vecka 6-8, men nu känns det som det gått för långt.    

Han skickar ut dubbla signaler, för han pussar och klappar magen fortfarande, och pratar med den.   

Vad gör jag?   Vill inte gå igenom detta utan hans stöd, och en ensam graviditet lockar mig inte.   Men vill heller inte göra abort så pass sent :(