Låte barn växa upp utomlands?

I mina öron låter det helt galet att skaffa ett barn, skicka iväg det när hen är född, bara för att din fru ska vara trygg på ålderns höst.... Men om ni bestämt er för det är det nog några saker ni får kolla, tex om barnet föddes i Sverige, glöm inte att skriva ut barnet från försäkringskassan, för barnet har ju inte rätt till barnbidrag om ni inte bor här.

Din fru blir ju inte mamma, hon är ju endast en surrogatmamma som lämnar bort sitt barn - precis som en adoption - om ni kommer och hälsar på två ggr per år gör ju inte er till föräldrar....

Nej vi(svenskar) har vårt i hamn. Det är inget man fundera över, men de gör det.

Jag tycket det är egoistiskt att förneka henne det. Hon har inga rötter här i sverige när jag försvinner, men i Indonesien har hon väl sitt barn som kan betrygga hennes resterande tid i livet.

Sedan är det många orsaker hon vill ha barnet. Vilket jag har nämnt. Bland annat känslan bära ett barn inom sig.

Ja det är vi medvetna om, det om försäkringskassan. Men tack för du tog tid svara mig. Vi är medvetna om andra saker också som vård o skola.

Men det min fru undrar vad säger lagen om barnet bor utomlands som svensk medborgare utan sina föräldrar. Hon är rädd för de "socialen" ska ta barnet ifrån oss. Vilket jag har nämnt det är mindre troligt så. Men hon hört det av hennes väninnor!

Alltså, det viktigaste för ett barn är att få vara hos sina föräldrar. Sen skaffar man inte barn för att man ska få känna sig som kvinna eller trygga sin ålderdom. Utan för att man vill älska någon, ta hand om, fostra och leva med.

Var har du själv vuxit upp?

Jag vet att i vissa kulturer uppfostrar mor/farföräldrar barnen medan föräldrarna arbetar på annan ort.

Men din fru vill ha barn. Förvägra henne inte den chansen. Du har ju barn själv, skulle du ha gått med på att träffa ditt barn två gånger per år? Nej, i mitt tycke finns det bara tre alternativ:

1. Flytta alla tre till Indonesien

2. Bilda familj i Sverige

3. Gör slut

I Sverige är normen den att man skaffar barn för att man vill leva med dem. Normen är också den att man inte är skyldig att ta hand om sina föräldrar. Man räknas inte som förälder för att man har fött ett barn, utan för att man har uppfostrat ett. Vi har också större tolerans för män som inte intresserade av sina barn än för kvinnor som inte är det.

Du undrar vad socialen kan tänkas göra. Tja, svensk lag är skriven enligt den svenska normen.

Föräldrabalk

2 a § Barnets bästa skall vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet skall det fästas avseende särskilt vid

- risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa, och

- barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna.

I andra länder kan normen vara en helt annan. Ett barn som växer upp i en omgivning, där det är normalt att inte ha någon kontakt med sina biologiska föräldrar utan i stället bli uppfostrad av sina morföräldrar, mår knappast sämre än svenska barn. Det normala i den situationen är väl då att morföräldrarna har funnits där för barnet från början. Så om ni planerar att lämna ifrån er ert barn, så är väl det bästa att föda det i Indonesien i så fall, så att barnet kan knyta an till sina morföräldrar genast från födseln och slippa uppleva att bli övergivet.

Jag tror ni ska räkna med att ni kommer att få det svårt med era svenska vänner i fortsättningen. Ni kommer inte att få någon som helst förståelse för ert val. Även om din fru enligt den indonesiska normen känner sig som en riktig kvinna och mamma efter att ha fött ett barn, så kommer hon av omgivningen att uppfattas precis tvärtemot. Hon är INTE en riktigt kvinna och hon är INTE en mamma. Detta på grund av den svenska normen; ingen normal frisk kvinna lämnar frivilligt ifrån sig sitt barn. Aldrig.

Nej inte den bemärkelsen, men hon har ju fött barnet, burit det inom sig i 9 månader. Så nog är hon dess mamma.

Surrogat mamma ser ju inte sitt barn mer. Däremot gör min fru det minst 2 gånger om året. Det är stor skillnad.