Jag hade definitivt inga telefonkioser på vägen hem från min skola som barn heller.
Vi har satt åk 4 som gräns.
Vid det laget har barnen gått hem från skolan själv så pass ofta att de vet att de klarar det utan telefon. Det är viktigt för mig att jag inte bygger barnens röra-sig-själv-trygghet på en telefon. Med äldsta funkade det så bra att hon sen när hon väl fick telefonen bara hade med den till skolan 2 ggr på 6 månader. Så den var alltid urladdad och då hon någon gång hade behövt den (typ åka buss till stan) så hade den inga batterier och hon for ändå för som hon sa. I värsta fall får jag väl gå hem, det hittar jag även om det tar tid.
Sen bytte hon skola och började åka buss dagligen, då blev hon mer noga för därifrån är det för långt att gå och det händer att bussarna ställer in trafiken om det är för halkigt så då är telefonen lite bra att ha (även om hon kan våra nummer och någon alltid skulle hjälpa henne).
Nummer 2 går i trean nu. Går hem några dagar i veckan själv och har inga problem att cykla till skolan och kompisar utan telefon. Har provat hoppande kedjor, mindre vurpor och andra småhaverier själv och utan telefon och växer med att veta att han klarar sig själv (även om det inte var jättekul just då). Till hösten kommer han få telefon, då blir det nog lite buss för honom också.