Tankar kring julfirande... Hur tänker ni?

Min telefon som strular:/ iaf vår familj o hans mammas nya familj skulle bo under samma tak har bonusen önskat o velat, men inte gör vi det för det! Samma med julfirande, inte en chans att vi skulle fira ihop med exets familj bara för att bonusen vill! Det är mycket man önskar o vill i denna värld men man kan inte låta barnen få det som man vill alltid. Det är livet o ja livet är orättvist ibland!

Jag har inte uppfattat det som att ts känner att hon ställs åt sida. Det verkar inte vara det som är problemet. Hennes olustkänslor har med mannens ex att göra. Trots att hon inte tror att exet vill ha honom tillbaka. Hon nämner att hon kanske känner ogrundad svartsjuka.   Skulle mannen valt att fira julafton med barnen och andra släktingar, hade det kanske aldrig blivit en tråd här på familjeliv.

Men tycker du det är märkligt eller? Allvarligt alltså, hur svårt är det för andra människor att känna empati och försöka förstå andra människors situationer? Är det någon som seriöst ifrågasätter ts olustkänslor för att killen ska fira med exet? Försök sätta dig in i situationen och tänk efter om du verkligen skulle vara så himla glad över att din kille gjorde det. Med någon annans barn och så vidare. Tänk bortom mamma-hjärnorna och sätt er in i hur det är när man är nykär i nån snubbe och så är det någon annan, gammal kvinna som styr och ställer? Hur svårt är det att förstå?

Min man och mamman till hans barn hade kunnat svälja förtreten och hållit ihop om de velat fira jul ihop. Punkt.

Blir jag ihop med en man förväntar jag mig att fira högtider ihop. Har han barn är de välkomna, har han en tradition, enligt mig konstig men alla är olika, att fira med sitt ex så är även hon eller han välkommen, även exets nya om sådan finns. Någon annan hade skrivit det jag tänker skriva; då firar vi hos mig/min karl och mig om vi bor ihop, för att slippa ifrån att känna sig utanför.

Vill min karl fira med sitt ex och jag blir utesluten; då är det inte en karl för mig. Jag förväntar mig att min karl då säger till sitt ex att han vill fira med mig, men att vi skulle kunna fira ihop allihop. Då får exet säga sitt. Väljer han att säga ja jag firar med dig och tar inte med min nya blir han ett ex till mig med. Så enkelt är det.

Ett ex är ett ex och har man en bra kontakt som inte är spänd eller olustig så är det fantastiskt! Men det innebär ändå inte att det är ok att utesluta en ny partner från firanden mm.

Nä för då kanske ts och hennes barn hade blivit bjudna.

Ja för mig är det märkligt, eftersom det aldrig varit ett problem för mig. Inte heller för min man. Vi har båda ett mycket gott förhållande till våra ex, och vi vet var vi har varandra och är trygga i vår relation. Det innebär att vi båda två kan vara på tu man hand med våra ex och barnen utan att den andra går bananas. Om han i början av vårt förhållande innan vi ens levde tillsammans.inte hade känt sig bekväm med att vi var tillsammans på julafton med våra barn, eller på annat sätt visat svartsjuka, så hade jag dragit öronen åt mig, och det hade inte blivit nån fortsättning mellan oss. Men det blev det, och vi har varit tillsammans länge.

Det tror jag faktiskt tvärtom är relativt ovanligt.

Från det ena om jag minns rätt. Ett av barnen vill det absolut inte pga att det skall bli en spänd situation mellan föräldrarna.

Tvärtom trycker ju TS gång på gång på att det är just exkluderingen hon inte tycker om.

Svaetsjukekortet har mestadels tolkats ÅT henne. Inte FRÅN henne..

Jaha, ja då blir det ju svårt förstås. Hela utgångspunkten måste förstås vara att man vet att det är någonting som barnen vill och önskar sig. Annars blir det ju väldigt fel.

 Men varför säger han att han gör det för barnens skull, om det inte är vad alla barnen vill?

Och här är det tvärtom, hade min sambo valt att tillbringa storhelger tillsammans med sitt ex så hade det inte blivit någon fortsättning.
För mig är det en vi-förklaring när man väljer vem man ska fira storhelger med. Jag ville t.ex aldrig fira jul med mitt ex, jag valde att fira med mina föräldrar, troligen för att jag aldrig kände "det är vi" med honom. Med sambon så firade vi första julen ihop och det kändes helt rätt.
När vi sedan blev mer etablerade, dvs när vi hade skapat våra traditioner, så skulle det inte vara samma sak om han pga någon orsak inte kunde fira jul med oss. Men då har vi fått "vi-känslan". Det har hänt ett år, pga en nyopererad sambo och då firade jag och grabben med min syster och han med sin bror. Det var inga problem. (han ville att vår grabb skulle fira med sina kusiner, som är nästan som syskon)
Så hade en man sagt att julen skulle han fira med sina barn och exet, då hade jag troligen valt att avsluta, just pga vi har olika inställningar till vi-känslan (eller snarare sagt, inte tagit relationen på allvar, roa sig ett tag kunde man göra).
Det har inget med svartsjuka, för det är jag inte (de delade hus första månaderna vi var tillsammans och det fixade jag utan problem)

Ja det har jag faktiskt inte frågat honom..

Vi firar barnens födelsedagar med mitt ex och hans familj. Och med min familj och min nya. Men absolut inte jul eller andra högtider.

Födelsedagar skulle jag kunna fira tillsammans men vi har aldrig, varken han eller jag, tänkt fira jul tillsammans. Jag har aldrig hört honom nämna det iallafall. Däremot så kom han förbi och önskade oss god jul o gav mig en liten blomma förra julen när vi var hos min far och firade jul. Han skulle fira jul nån dag senare med barnen.

Också tycker jag att det är svårt att veta hur man ska lägga upp julfirandet när man träffat en ny som också har barn sen tidigare. Han har ju sina traditioner o firar med sin släkt och jag och barnen firar med min far och bror, sedan min mor o hennes man nån dag senare. Givetvis firar jag och mina nya o våra barn jul också tillsammans, men då brukar det bli på juldagen eller annandagjul beroende på hur vi har barnen.

Uppdatering:
Det verkar som att vi kommit fram till en lösning som verkar funka för alla parter. Min särbo har pratat med sina barn och sagt att det kanske ändå vore bäst att mamma och pappa väljer varsin dag att fira jul på, så denna jul ska de vara med honom antingen julafton eller juldagen.
Så jag åker till särbon med mina barn på julafton då de ska fira med sin pappa på helgen istället (alltså mina barn).

Det verkade som att alla var nöjda och glada. Jag hade helst velat att hans barn var med oss på julafton då jag är så fäst vid dem, men men, vi får se hur det blir

Kul att höra att det blev på ett sätt som alla känner sig nöjda med :)

Ja det känns toppen!

Min exman, jag och våra barn firade i många år så här (nu är barnen "stora" och väljer själv vem de vill fira med, eller så är de ute med kompisar, bortbjudna till flickvännens familj o.s.v.):

Julafton firade exmannen med sin nya kvinna, våra barn och hennes barn sedan tidigare äktenskap

Nyårsafton firade exmannen med våra barn och mig. Vi kallade det för "S:t Nicolaifest" p.g.a. att julklappar delas ut på Nyårsafton i Ryssland och en del andra östländer. Då tog vi lite från julafton och lite från nyårsafton och gjorde vår egen blandning av det.

Julklappar - mina och sådana som mina släktingar skickat till barnen, och barnens julklappar till mig, samt några som exmannen köpt till oss alla för denna dag. Nyårsmiddag med traditionell nyårstrerättersmiddag, men med juldekorationerna kvar, julmusik, hyacinther o.s.v.. Så tittade vi på en film, t.ex. någon julshow eller julfilm och exmannen och jag skålade för det nya året i champagne och barnen i Pommac från en stor Magnumflaska, och åt något finare godis. Kvällen avslutades vid 20-22-tiden (beroende på barnens ålder), och exmannen hann fortfarande hem till sin nya kvinna till tolvslaget, och barnen stannade med mig. På Nyårsdagen hade vi sedan, barnen och jag, som tradition att titta på nyårskonserten från Wien samt backhoppningen.

Det här fungerade ypperligt i många år som sagt! Jag hade ABSOLUT inte velat fira med min exmans nya kvinna, utan det kändes väldigt bra att ha den här aftonen ifred i vår gamla kärnfamilj varje år.