När sluta med barnmat / mosad mat?

Med äldsta gjorde vi det enkelt, han fick mosad mat/burkmat ute och fick äta själv hemma (inte varje måltid dock). Han hade väldigt länge svårt för bitar. Var över 1.5 år innan han kunde äta t ex vanlig potatis eller små, små bitar köttbullar utan att kväljas och klökas flera gånger varje måltid. En vanlig 8-månadersburk med t ex små spagettibitar i klarade han först vid 10-11 månader Jag kan känna igen mig i det där med att vilja ha koll på hur mycket barnet får i sig (äldsta hade problem med viktuppgången), men i takt med att barnet äter mer och mer själv så släpper man det automatiskt. Så ja, det praktiskt att barn äter själva, men jag tycker inte att en 1-åring prompt behöver kunna det heller. Äldsta är nu 2.5 år, äter allt som en häst och skulle inte komma på tanken att vilja bli matad.

Våra yngsta får en sked. En del äter med den. Mycket äts med händerna. Och så stödmatar vi om det behövs. Så visst matar vi! Särskilt med ettåringar i början.
Ingen vill ha hungriga barn om man kan undvika det.

Jag har fyra eller fem barn vid bordet till lunch. Så också mina kollegor. Sen har vi hälften tvååringar och hälften ettåringar.
I höstas hade jag tre barn som jag stödmatade vid mitt bord. Inga problem. Dom år en del och sen matade jag resten. Det funkar hur bra som helst!

Men bortsett från kladdet, det jag oroar mig för är främst inte kladdet utan att hon vanligtvis kastar stora delar av maten på golvet. Och jag är rädd för att hon inte får i sig tillräckligt. Men stödmata kan jag ju...

Fast vad skulle hända om hon inte får i sig tillräckligt menar du? Då är det ju bara att erbjuda ett mellanmål en stund senare? Du lär ju märka om hon inte är mätt...

Fast jag vill så långt det är möjligt undvika "peta i sig köttbullar och knappt några grönsaker"-träsket...

Menar du att du tror att hon äter grönsaker för att du matar med grönsaksmos men inte om det är hela grönsaker? Många barn har en oerhört matkinkig ålder när de är i 2-4-årsåldern och äter då väldigt begränsat och det kan hända även om de åt alla möjliga sorters mos som ettåringar. Det är väl bättre att utnyttja matglädjen nu till att vänja henne vid hur ärtor, broccoli osv ser ut på riktigt.

Och du måste ju inte ge dåliga mellanmål, utan bara mata lite oftare om det är så att hennes intag blir för litet när hon äter och plockar maten själv.

OK, tack för bra svar.

Om mata så länge som möjligt är lösningen för att få din dotter att inte kasta maten på golvet så skulle jag säga att det är en ganska dålig lösning. Ggivetvis får man hjälpa till i övergången. Låta barnet äta själv först och sedan peta i det det man kan efteråt. Men barnet kommer förr eller senare välja och välja bort. Alla treåringar jag känner äter rätt dåligt. De äter ordentligt kanske två dagar i veckan. I övrigt äter de lite här och lite där och ratar rätt mycket. Men blkr de riktigt hungriga så äter de ju. Alla växer och utvecklas som de ska.

Läste i Vi föräldrar en dietist som skrev att ett barn som äter varierade rätter får i sig allt de behöver utan att någonsin äta en enda grönsak (sedan ska man givetvis alltid erbjuda). Så slappna av och låt barnet äta och välja själv. Ju större barnet blir desto mer kommer du märka att du inte kan styra allt. Det kommer bli bra ändå.

Ja givetvis får man hjälpa till i övergången. Men barnet måste ju ha börjat vänja sig vid att äta själv och inte bara blivit skedmatad.

Med äldsta slutade vi med mosad mat runt 10 mån, med yngsta började vi aldrig utan körde BLW från start. Bägge älskar grönsaker så mycket att vi inte ger grönsaker förrän det ätit åtminstone lite av den vanliga maten eftersom de i så fall bara äter grönsaker. Äldsta älskade broccoli (hel) till 2-3 år och bägge (4,5 och 2 år) gillar bönor. Så hel mat = inga grönsaker håller jag absolut inte med om. Fick äldsta välja skulle maten bestå av pasta och grönsaker, yngsta skulle föredra kött och grönsaker

Stora vita bönor (inte i tomatsås) är underbara att ge som plockmat. Enkla att äta, nyttiga, och om man vill ha koll på hur många som ätits är det bara att räkna hur många som hamnat på golvet Broccoli tillhör den nyttigare delen av matspektrumet och är även den bra som plockmat.

Min dotter är 16 månader och vi matar med vanlig mat, alltså inte mosad eller så får hon plocka själv. Vissa dagar äter hon vad som helst, andra inte. En sak som hon ätit en dag äter hon inte nästa. Mig gör det inte så mycket att hon tappar mat men jag blir irriterad när hon kastar eller vänder upp och ner på tallriken. Ingen respekt för att mamma (eller pappa) lagt ner jobb på att laga maten liksom... Sen så får jag dåligt samvete om för mycket hamnar på golvet och måste kastas, tänker på de människor i världen som inte får någon mat. Jag anser att vi ska vara tacksamma som har det så bra i vårt land och inte bara kasta mat för att det inte smakar gott.

Att jag blir irriterad är så klart inget jag visar dottern, leker hon för mycket så slutar vi helt enkelt att äta och testar igen lite senare. Vid det här laget känner jag ju min tjej och vet att hon äter om hon är hungrig, lek betyder att hon inte vill äta just nu. Kräver så klart inte heller att en ettåring ska vara tacksam för att den får mat.

Ett tips är att börja med tofu, det är lätt att tillaga, lätt att skära i bitar och väldigt mjukt och därmed lätt att få i sig. Min dotter älskar det. Hon fick tänder sent och har fortfarande bara tre st (dock tre till på gång). Sådant måste man väl också ta hänsyn till när man väljer mellan mosat och bitar.