Är detta ett vanligt beteende hos karlar efter att de fått ett gravidbesked?

Bortsett från det traumatiska i att släcka ett liv, innebär aborten en plågsam, förnedrande och ibland utdragen process. Tjejen är ansvarig för sin kropp, men det minsta man kan begära är att han finns där som stöd. Det är faktiskt inte honom det är synd om i det där läget, ändå gör han sig okontaktbar tills det är över. Skitstövel...

På vilket sätt är det själviskt att ha sex med kvinnor som använder preventivmedel och som säger att de kommer göra abort utifall att det blir en graviditet ändå om jag inte är redo att bli förälder ännu?

Som påpekades tidigare i tråden är ju inte heller sterilisering 100% säkert. Alltså är det väl lika bra att chansa och våga leva livet trots att risken att man dör mentalt eller fysiskt existerar? Skulle man undvika allt som har en liten risk för livet så går det ju inte att leva ett vettigt liv längre.

Killen jag har legat med och blivit gravid med svarar inte ens. Vet inte ifall det är bättre eller sämre?

Jag avslutade vår "relation" för en vecka sedan eftersom jag upplevt honom som empatilös, självupptagen och vresig. Som ett paket på posten får man ett foster som avskedsgåva.

Ser fram emot aborten, och att behöva ljuga för min familj.

Jag lider med dig :/ 'Min' kille slutade höra av sig två dagar efter aborten. Och jag har också varit tvungen att ljuga för i stort sett alla, bara han och två tjejkompisar som vet om det. Nu låtsas jag att jag har mens, jävligt långdragen sådan...

Du var "tvungen" att ljuga, varför det? För att skydda honom? Varför skulle du göra det isåfall?

På vilket sätt hade det skyddat honom? Vi har inga gemensamma bekanta eller nåt, jag ljög för min egen skull. Jag ville inte att mina barn och mitt ex skulle veta att jag blivit gravid med någon jag knappt känner. Mitt ex skulle gjort livet surt för mig - och i förlängningen för barnen - i åratal framöver pga svartsjuka, om han fått veta. Därför har jag hållt det hemligt.

Jag, som du, har barn sedan tidigare och de flesta jag känner har vetat om vår relation och att vi ses, det har inte varit en hemlighet eller en het nyhet. Jag har berättat för mina chefer eftersom jag antar att jag kommer vara både fysiskt och psykiskt instabil. Det här är saker som händer.

Smärtan däremot att bli så extremt refuserad och ignorerad är outhärdlig.