Sätta gränser för treåring

Det enda jag kan komma på är konsekvens. Att alltid göra samma sak om barnet felar. Aldrig falla till föga. En unge behöver kunna förutse konsekvenser och det är NU du ska jobba med just det. Att vilja själv, försöka själv osv är ju lätt. Det gäller alltid att påbörja saker i tid. Det tar nämligen en jäkla tid att ha tålamod.

Vad gäller utbrott så skulle jag satt mig med barnet och hållt i tills det lugnar ner sig. Mina egna ungar hade tursamt nog inte såna utbrott. Jag väntade på de berömda trotsåldrarna men det kom inga. Kanske var de väldigt milda så jag knappt märkte av dom.

Slå syskon får man verkligen inte göra. Vare sig man är stor eller liten.  Då får man inte vara med alls. In på rummet för att lugna ner sig. Och ropar barnet så ska man inte komma inrännandes. Det är bara att svara att "nej, jag har det och det att göra". Sätt en äggklocka att "du får vara själv tills klockan ringer om tre minuter. Slåss man så får man vara själv". Klockan kan stå i annat rum.

Jag sade till EN gång att ett beteende inte var ok. Fortsatte det så blev det konsekvenser. Inga stora men dock. Ett barn slutar lyssna vid tjat.

Och något jag aldrig nånsin gjort är att lämna ut ett barn till ett annat: "Din bror var dum så nu får han sitta på sitt rum" t ex. Inför andra så försvarar man. Ett barn skall inte behöva skämmas inför sina syskon.

Vid utbrott funkar det bäst att låta min son skrika av sig i sitt rum eller någon annanstans än i närheten av oss andra. Jag går dit med jämna mellanrum och frågar om han vill kramas och det vill han efter en stund. Sen är allt bra igen.

Slåss man säger jag ifrån på skarpen och tittar in i hans ögon strängt. Sedan avlägsnas han ur situationen och får vara med och leka igen när han lovar att inte slåss. Han brukar vara väldigt ångerfull och vet att han gjort fel.

På mina barn funkar inte att sitta med eller försöka prata med dem när de är som mest hysteriska, det verkar trigga dem mer bara. De får vara ifred och bjuds in till samvaro när de lugnar sig.

Det beror ju lite på vad du vill att barnet ska få med sig. För det första är treårsåldern en period av att välja sina strider, annars kommer man att bråka om allt, hela dagarna. Välj några saker ni inte kan tänka er att släppa, ex slåss och fokusera på dessa. Det betyder att ni släpper övriga konflikter, ex bordsskick, städning osv helt. Låt dessa vara en period bara. Det betyder inte att man släpper dem för alltid.

Vidare skulle jag aldrig tvinga fram ett förlåt eller straffa om barnet slåss. Ärligt talat så vet ditt barn att man inte ska slåss, om hen slåss ändå så tjänar det alltså inget till att påtala detta igen. Förlåt ska man säga om man uppriktigt är ledsen för att man gjort någon annan illa inte bara för att. Du vill väl att ditt barn ska låta bli att slåss av empati? Sluta i så fall att ge negativ uppmärksamhet när hen slåss. Ge all uppmärksamhet till den som blev slagen, lyft upp, trösta osv. Påtala hur ledsen yngre syskonet är och be möjligen om hjälp att trösta, om äldre syskonet då vill krama eller klappa så gör du stor affär av detta.

Många barn lär sig att det är ett helt säkert sätt att få uppmärksamhet att slå syskon, så det gäller att inte ge dem denna. Ge dem positiv uppmärksamhet för annat istället. Det går inte att överdriva den positiva uppmärksamheten den här perioden!

Jag har själv en treåring och det gäller att inte bli trotsig själv och provocera fram utbrott i onödan utan hålla sig vuxen och fundera över vad man vill ha för resultat långsiktigt.

Ja tack allihop. Idag funkar det lite bättre. 

Vad använde du för konsekvenser?
jag håller med om att det är onödigt att tjata. Vi brukar säga till en gång, sedan en gång till med tillägget att "slutar du inte så får du gå undan" eller liknande. 
Idag slog hen en vän, sedan satte jag hen på stolen och det var första gången som det inte gjordes under gråt och tandagnisslan. Hen kunde faktiskt lugna sig och sedan återgå till en fin lek. Så skönt!

Nej jag håller verkligen med om att man aldrig ska utelämna barnet. Ej eller jämföra. Ibland får jag bita mig i tungan. Vid maten ex. När hen vägrar äta och lillasyskonet äter fint själv med skeden. 

Nej här funkar det inte heller att resonera under ett utbrott. Däremot får jag så ont i hjärtat av att låta hen "skrika av sig". När hen står och skriker brukar jag knacka på efter en stund och tyst bara ge en kram, då brukar det lugna sig efter en stund. Men det är ju inte alltid som tålamodet är där. 

Jag brukar försöka tänka att "trygga barn trotsar", det är ju fullt normalt att hen gör såhär, och enormt karaktärsdanande för mig och hans pappa.

Jag kan hålla med dig till viss del ang. att be om förlåt. Oftast kommer mitt barn fram till själv att det var fel och att han ska säga förlåt. Samtidigt som jag också vill att hen ska säga förlåt, för har man gjort fel behöver man också be om ursäkt. Sen tröstar jag såklart lillasyskonet först och främst och ger uppmärksamhet däråt. 

Håller helt med om att uppmärksamma positiva beteenden, det ska jag tänka på att bli bättre på :) 
Och visst är det så att man ibland får hålla i sig så man inte hamnar i en maktkamp och själv nästan blir liva obstinat som barnet :) 
Något jag däremot alltid har nära till hands är att själv be om förlåtelse när jag brustit i mitt föräldraskap. 

Jag tänker att trots att skrikandet är jobbigt för mig så är det ändå mer konstruktivt att få skrika ur sig all ilska och frustration än att tex slåss eller göra andra otrevliga saker. Jag brukar ibland uppmuntra min dotter att skrika ur sig känslorna när hon uppenbart är arg eller frustrerad och hennes vilja inte kan gå igenom. Man får inte göra allt alltid och man måste bearbeta detta och ibland är gråt och skrik det sätt som funkar bäst. Däremot så tillåter jag inte att gråt och skrik blir något hon får använda för att få sin vilja igenom. Jag uppmuntrar att hon ger mig argument och frågar trevligt istället och det tycker jag hjälper. Sedan är det självklart att man får välja sina strider men våld kan aldrig vara OK. Min 3,5-åring har börjat bli väldigt arg om man ber henne gå på toa så det har vi tex slutat göra annat än när vi ska gå ut och när hon ska sova och det funkar bra så det har hon själv visat att hon blivit mer mogen för nu.