Någon här som faktiskt arbetar med familjerätt och samarbetssamtal?
Hur går ett samarbetssamtal till?
Vilka frågor ställs?
Kommer båda till tals?
Försöker de som håller i samarbetssamtalen att påverka åt något håll om man anser att det är det bästa för barnet? Eller är man alltid helt neutral?
Vill veta så mycket som möjligt.
Socialtjänsten som håller i dessa möten ska vara objektiva när det gäller föräldrarna, och endast se till barnens bästa. Ni kommer att få många frågor, både tillsammans och var för sig. Även barnen får prata i enrum beroende på deras ålder( mina var 7 och 8 när det begav sig).
Syftet med dessa möten är inte att sätta dit någon av er, eller att utse vem som är bäst, utan precis som det låter, hjälpa er att nå en lösning till samarbete som gynnar era barn bäst. Skulle det sen visa sig att ni inte når nån framgång där, eller att någon av er inte nöjer sig, utan vill ha hela kakan, eller rent av jävlas, då skickas ärendet till familjerätten. Och där vill ni inte hamna. Där hamnar ni i ett rum med varsin (dyr) advokat, en domare och en notarie. Ni får höra advokaterna försöka idiotförklara den Andres klient tills domaren tröttnar på att lyssna, och då väljer han godtyckligt vad som ska gälla framöver, utan hänsyn till barnen. En förälder går hem med barnen, den andre går hem utan. Domaren och notarien går och fikar, och advokaterna skrattar hela vägen till banken,
Alltså: lös problemen under samarbetssamtalen!!
Lycka till!
Först och främst måste båda vilja gå. När båda ringt till oss och bekräftat att de vill bokar vi in er för enskilda samtal. Sedan om båda vill/och vi anser det lämpligt så har vi ett första gemensamma möte. Helt frivilligt och kan avbrytas när som helst. Ingen dokumentation/registrering i socialregistret. Det är ni själva som ska komma fram till en lösning. Säger en förälder en sak som inte stämmer överens med vad vi anser är för barnets bästa påtalar vi det. Självklart ska båda komma till tals. Vi kan göra överenskommelser och skriva juridiskt bindande avtal. Fokus på barnen och vad som blir bäst för dem är det viktigaste för oss. Vi kan även ha barnsamtal inom samarbetssamtal.
familjerätten är en del av socialtjänsten i varje fall i den kommun jag arbetar i. Och vi har inga dyra advokater närvarande. Kommer man inte överens under samarbetssamtal så kan det ju bli så att en av parterna stämmer varandra och då blir det mer omfattande utredning mm.
Ja sorry, glömde nämna stämningsansökan. Det är ju ofta en följd av man inte kommer överens under samtalen.
familjerätten är en del av socialtjänsten i varje fall i den kommun jag arbetar i. Och vi har inga dyra advokater närvarande. Kommer man inte överens under samarbetssamtal så kan det ju bli så att en av parterna stämmer varandra och då blir det mer omfattande utredning mm.
Först och främst måste båda vilja gå. När båda ringt till oss och bekräftat att de vill bokar vi in er för enskilda samtal. Sedan om båda vill/och vi anser det lämpligt så har vi ett första gemensamma möte. Helt frivilligt och kan avbrytas när som helst. Ingen dokumentation/registrering i socialregistret. Det är ni själva som ska komma fram till en lösning. Säger en förälder en sak som inte stämmer överens med vad vi anser är för barnets bästa påtalar vi det. Självklart ska båda komma till tals. Vi kan göra överenskommelser och skriva juridiskt bindande avtal. Fokus på barnen och vad som blir bäst för dem är det viktigaste för oss. Vi kan även ha barnsamtal inom samarbetssamtal.
Nja, att en lägger sig platt är väl inte nåt konstruktivt samarbete enligt mig. Nu vet inte jag hela er historia, men visst kan det kan vara läge att göra avkall på vissa av sina egna principer för att barnen ska få det bättre, men det gäller ju såklart båda parter. Men det är sånt ni får hjälp med vid dessa samtal.
Tack för svar.
Låt säga att en person säger att den vill ha det på ett visst sätt och inte kan tänka sig nåt annat, skulle ni rekommendera den andra att gå med på det för att uppnå målet "komma överens"?
Blev nämligen rekommenderad det i ett telefonsamtal vid en första kontakt med familjerätten. Att gå med på den andra partens lösning om det är vad som krävs för att komma överens. Inget prat om barnets bästa i övrigt utan barnets bästa är att vi föräldrar är överens.
Och visst förstår jag resonemanget men blev förvånad över att personen jag pratade med inte brydde sig om vad barnet uttryckt eller att den andra föräldern inte kan tänka sig att kompromissa. Utan jag skulle lägga mig platt om det krävdes för att komma överens.
Vilket är hela kärnan i våra samarbetssvårigheter, att mitt ex säger att blir det inte som han vill så blir det inget umgänge. Jag kommer inte ens till tals...
Jag skulle inte rekommendera det på telefon. Utan hade gärna velat höra lite runt omkring. Självklart är det bra om man är överens, men inte till vilket pris som helst.
Jag skulle inte rekommendera det på telefon. Utan hade gärna velat höra lite runt omkring. Självklart är det bra om man är överens, men inte till vilket pris som helst.
Fast vi gör inte så, vi lyssnar på båda föräldrarna. Det är ni föräldrar som ska komma fram till en lösning tillsammans Ibland är det mammor som tar över/ är bra på uttrycka sig/manipulera och ibland är det pappor eller annan partner som tar över. Vi styr samtalet så att fokus blir på barnen. Det är inte lätt att få sådana samtal att komma framåt. Och det kan ta några samtal innan man ens kommer till det som man är där för. Men vi ger "läxor" och gör små överenskommelser under vägens gång. Går det inte att enas så avslutas samtalen. Båda föräldrarna ska som sagt vara där för att de vill hitta en lösning. Det är frivilligt och ingen tvingar en att vara där.
Fast vi gör inte så, vi lyssnar på båda föräldrarna. Det är ni föräldrar som ska komma fram till en lösning tillsammans Ibland är det mammor som tar över/ är bra på uttrycka sig/manipulera och ibland är det pappor eller annan partner som tar över. Vi styr samtalet så att fokus blir på barnen. Det är inte lätt att få sådana samtal att komma framåt. Och det kan ta några samtal innan man ens kommer till det som man är där för. Men vi ger "läxor" och gör små överenskommelser under vägens gång. Går det inte att enas så avslutas samtalen. Båda föräldrarna ska som sagt vara där för att de vill hitta en lösning. Det är frivilligt och ingen tvingar en att vara där.
Oavsett vilken förhandlig du kommer till är det viktigt att du förberett dig och sorterat ut vad du absolut inte kan acceptera, vad du gärna vill och vad som är mindre viktigt. Dyker något oväntat upp, begär paus, 10 minuter eller en vecka, så du kan fundera på saken i lugn och ro.
Generellt när det gäller umgänge odyl är det oftast bäst för alla parter att hitta en lösning som båda föräldrarna kan acceptera. Att gå till domstol och tvinga fram en lösning är sällan bra men ibland ett nödvändigt ont.
Oftast fastnar föräldrarna i ngt. Vi öppnar upp för att tänka annorlunda. En "läxa" kan till ex vara att man provar ngt en månad och sedan kommer tillbaka och utvärderar. Ex om en tycker att kommunikation inte fungerar,då kan man prata om det. Och bestämma hur det ska se ut framöver och testa det. Överenskommelser och avtal. Tillsammans kommer föräldrarna överens om att testa ex hur umgänge och boendet ska se ut.
Oavsett vilken förhandlig du kommer till är det viktigt att du förberett dig och sorterat ut vad du absolut inte kan acceptera, vad du gärna vill och vad som är mindre viktigt. Dyker något oväntat upp, begär paus, 10 minuter eller en vecka, så du kan fundera på saken i lugn och ro.
Generellt när det gäller umgänge odyl är det oftast bäst för alla parter att hitta en lösning som båda föräldrarna kan acceptera. Att gå till domstol och tvinga fram en lösning är sällan bra men ibland ett nödvändigt ont.
Jag ska faktiskt till familjerätten imorgon. Har redan fått individuellt samtal som slutade med att jag borde råda med min advokat. Nu kunde jag inte nå min advokat och blir tvungen att gå på detta första möte nu ändå vilket känns väldigt jobbigt.
Jag vet inte alls vad jag kommer möta för motstånd eller samarbete. Dock vet jag att jag är förberedd och vet hur jag tycker mina barn mår bäst om. Men det är ju alltid olika syner på detta. Jag och mitt ex hade kommunikationsproblem sedan innan.
Dock vill jag inte sitta i rätten och säga att jag inte tog mig i kragen och gick till ett ev samarbetssamtal. Så lika bra att gå dit och se hur det går. Jag kommer ändå prata med min advokat om det.
Om du vill veta vad jag går igenom nu så kan du se tråden som heter (extrem separation) under kategorin familjerätt.
I denna situation så är det många aspekter inblandade. Så som olika civilrättsliga brott och brottsmisstankar där polis, social och advokat är inblandade i.
Även om det inte är tillräckligt för en orosanmälan så kan du ändå söka stöd för ditt barn hos omsorgsförvaltningen. Då är dem skyldiga enligt lag att utreda ert barn situation.
Hoppas jag kunde hjälpa dig lite.
Du får nog inse att familjerätten inte är ett ställa för att uppfostra pappan till att bli en bättre pappa. Det är ett ställe att komma fram till hur ett umgängesschma ska se ut och hur det ska fungera smidigt för er.
Pappan kommer inte ändra sig i någon större omfattning. Du måste istället funder på hur du vill att ett umgängeschema ska se ut; tider,överlämning, semester, lov mm.
En lösning kan kanske vara att överlämning sker i samband med skola/dagis. En av er lämnar och den andra hämtar. Så slippe ni träffas och slita på varandra.
Oftast fastnar föräldrarna i ngt. Vi öppnar upp för att tänka annorlunda. En "läxa" kan till ex vara att man provar ngt en månad och sedan kommer tillbaka och utvärderar. Ex om en tycker att kommunikation inte fungerar,då kan man prata om det. Och bestämma hur det ska se ut framöver och testa det. Överenskommelser och avtal. Tillsammans kommer föräldrarna överens om att testa ex hur umgänge och boendet ska se ut.
Oftast fastnar föräldrarna i ngt. Vi öppnar upp för att tänka annorlunda. En "läxa" kan till ex vara att man provar ngt en månad och sedan kommer tillbaka och utvärderar. Ex om en tycker att kommunikation inte fungerar,då kan man prata om det. Och bestämma hur det ska se ut framöver och testa det. Överenskommelser och avtal. Tillsammans kommer föräldrarna överens om att testa ex hur umgänge och boendet ska se ut.
Är han inte så pass dålig som pappa att det är en fara för barnen är det svårt att formellt göra något. Samma sak ring er kommunikation. Lösningen där är ofta att minska behovet av kommunikaton. Fastställda reger om hur, när och var överlämning ska ske, Tydlig regler kring lov, semester, prylar mm.
När det gäller tider så fixa ett tydligt schema. Sen inga ändringar. Du accepterar inte att han vill ändra och förvntar dig inte motsvarande av honom. Har ni t ex överlämning i samband med skola/dagis kan ingen av er komma för sent, ni behöver inte mötas.
Är det trassel med beslut kring skolgång yrka på enskild vårdnad.
Mycket av det du önskar, att han ska bli en bättre pappa, inte bråk med dig odyl går sällan att uppnå. Det gäller istället att minska möjlighterna.
Låt oss säga att han får helgumgänge. Då kan en lösning vara att han hämtar på skolan fredag och lämna på måndag morgon. Då behöver ni aldrig ses. Du måste också acceptera att på hans tid gör han i mycket precis som han vill, oavsett vad du tycker.
Hej. Får jag lite oförskämt ställa en fråga men eftersom ni har koll så passar jag på.
Jag och barnens pappa gick på samarbetssamtal i våras och eftersom de inte funka ringde jag igen för ett nytt samtal. Jag undrar första mötet gick vi hos familjerättssekreterare och nu blir vi skickade till kuratorer ? Varför.