16 år och vill bli gravid.

Barn ska inte ha barn. Punkt! Du har massor med år på dig att få barn och med miljoner gånger bättre förutsättningar än nu. Du tror en bebis ska uppfylla din önskan, men det är nåt annat behov garanterat du försöker fylla med att få barn. Du har ingen aning vad du ger dig in i för du är ett barn själv och saknar den mognad och insikt som krävs.

Du behöver psykologhjälp... för det är INTE normalt att ha sån stark barnlängtan i din ålder....

hur tänker du försörja barnet, var ska ni bo, när tänker du gå färdigt skolan?? 

vad är "allt" som du är reda att ge upp? - att gå i skolan är ju inget man någonsin bör ge upp..... 

Det låter inte som någon bra idé.

Jag förstår om du har barnlängtan,det är inte konstigt eller onormalt men i din situation är ett moget tankesätt att det är alldelen för tidigt för barn och passar inte just nu.

Om du och din partner fortfarande är tillsammans om ett par år när ni båda gått ut åtminstone gymnasiet, har bra boende, stabil inkomst och hunnit vara unga och dumma DÅ kan ni börja prata om barn och se om ni båda är redo för det.

-Hur reagerar pappan?

Är du i ett fast, seriöst förhållande då är barn nått ni ska diskutera, va överens om och planera tillsammans.

Jag har nog aldrig varit så vuxen som när jag var 16 år. Jag kände mig verkligen mogen och redo att ta mig an världen med allt vad det innebar. Men ju äldre jag blev och ju mer jag lärde mig desto mer insåg jag hur lite jag egentligen visste. Själv skaffade jag mitt första barn när jag var 30. Då hade jag jobbat rest massor och pluggat. Och nu 20 år senare är jag så otroligt glad att den där tonåringen fick vara just tonåring och utveckla sig själv o lugn och ro för nu ska jag vara mamma och fast punkt till två barn för resten av mitt liv.

Min 6-åring ville bli vuxen häromdagen. Vi tog fram ett måttband och tittade på livet från 0-100 cm. Det är inte många cm man är barn och inte många man är tonåring. Ibland är det bra med perspektiv.

Visst kan barn verka och vara mysigt men det kräver så mycket mer än vad man inser innan man står där och då är det försent. Ge dig själv tiden att utveckla dig själv, läs färdigt skolan (en utbildning är viktigare än någonsin idag), res! Bygg upp en bra grund för att underlätta till att bli den bästa mamman du kan när det väl är dags.

Man tycker verkligen att man är mogen när man är sexton. När man sen blir äldre inser man hur naiv man var. Vänta tills du är åtminstone tjugo. Och barnet ska vara planerat av båda föräldrarna och efterlängtat.

Jag älskar mina barn, de är mitt allt! Med det sagt så vill jag starkt poängtera att det fasen inte är en dans på rosor att ha barn!
I perioder är det sjukt jobbigt, det tar på krafterna med alla bråk, all trots & allt de förstör/har sönder ...
Har du fast inkomst så att du kan försörja ditt barn och ge barnet allt det behöver?!

Bara inför vintersäsongen så kostar det minst 2-3000kr i inköp av ytterkläder och skor.
Sedan ska ju barnet ha skor inför våren , sommaren och hösten med tillhörande lämpliga ytterkläder ... (Jag anser inte att din sko/skopunkten är bra för växande fötter!)..

Det är inte att bara skaffa ett barn för att det är mysigt och du tror att du ska bli villkorslöst älskad, det handlar om så otroligt mycket mer, och som ovanstående skriver - barn ska inte ha barn. Sök hjälp istället och ta reda på varför du som barn vill ha barn?

Jag vet inte vad du räknar som ungt. Jag blev gravid precis när jag fyllt 20. Jag ska svara sanningsenligt på dina frågor.

Ja, jag tycker 16 är för tidigt. Jag tycker nog till och med att 20 var lite tidigt för mig. Inte för barnets skull utan min egen. Dottern är 1 år nu och jag ska inte förneka att jag är lyckligare än någonsin men ibland ser jag på mina jämnåriga kompisar som super och festar och blir lite avundsjuk. Skaffa barn kan du alltid göra senare men chansen att vara ung, supa skallen i bitar och skita i allt ansvar kommer inte igen. Det är något jag kan sakna.

Vår graviditet var inte planerad.

Pappan blev väldigt chockad och ville göra abort. Det ville dock inte jag.

Omgivningens reaktioner varierade. Jag tror det pratades mer bakom våra ryggar än jag visste om. Mina föräldrar blev chockade och oroliga men vande sig vid tanken tillsluten. Sambons föräldrar tog det bra.

Nej, jag ångrar inte mitt barn. Hon är mitt allt. Men det hade varit kul att leva unglivet ett tag till först. Det finns ingen anledning att ha bråttom.

Vi hade bott ihop i ett halvår. Jag var sjukskriven och han byggde på en app. Vår ekonomiska situation var inte optimal för att skaffa barn.

Vet inte hur lång tid det tog att bli gravid eftersom det inte var planerat och vi skyddade oss.

Förlossningen gick bra. Det gjorde naturligtvis ondare än något jag någonsin varit med om tidigare men det uppstod inga komplikationer.

Det var nog allt. Men du, snälla vänta! Du skriver att du kan ge upp allt inklusive studier för att få barn nu genast. Det tyder på att du inte är mogen för det. Tänk på att din ekonomiska situation och därmed barnet blir lidande om du inte har läst gymnasium. Du kommer inte kunna försörja ditt eget barn. Vill du ha det så?

Och vad vill din partner? Vill han ens ha barn?

Och har du någon lägenhet?

Tror inte dina föräldrar skulle bli glada över att ha dig och din unge boende hemma. För att inte tala om att det är jättejobbigt med barn och du kommer behöva din partners hjälp.

Det är HELT normalt med barnlängtan i din ålder. Jag kände precis likadant. Jag ville ha en liten version av mig själv som kunde älska mig. Men det är inte så mysigt som det låter. Det är en alldeles egen människa med enorma behov. Du bestämmer förstås själv men snälla du, vänta!

Jag var som du o hade jätte längtan efter barn när jag var 16, o det va nära att jag skaffade barn då men på nåt sätt så lyssnade jag på min mamma som pratade med mej om att vänta tills jag gått ut skolan.

Jag tog studenten som 19 åring o började jobba o precis efter jag fyllt 20 föddes min älskade dotter :)

Absolut bästa som hänt mej o har idag tre barn men är glad att jag gick klart skolan o jobbade lite så jag fick bra sig = bra föräldrapenning så jag kunde försörja barnet o kunna leva bra :)

Kände att jag måste svara dig. JA, det är för tidigt att få barn som 16-åring. Jag var precis som dig när jag var i din ålder. Jag hade en enorm barnlängtan och var helt inne på att försöka bli gravid tidigt. Idag är jag 26 år, och vet hur naiv man är som tonåring.

Det är lätt att se den gulliga bebisen framför sig, men det är så mycket mer jobb än man tror. Barnet växer snabbt upp och blir en trotsig treåring med bråk och skrik.

Jag väntade tack och lov till jag var 23 år med att skaffa barn. Hade då avslutat min utbildning på högskola, fått jobb och varit sambo i tre år = mycket bättre förutsättningar. Endå fick jag en chock av hur jobbigt det kan vara med barn. Jag sov tex. nästan ingenting första året för att barnet sov så dåligt. Det är inte bara rosa moln med andra ord.

VÄNTA tills du är äldre med mer livserfarenhet. För din egen skull! Du har hur många år på dig som helst att bli mamma.

Alla är individer. Min faster blev mamma när hon var 16. Två söner. En fruktansvärt bra mamma. 
Jag känner inte dig så tänker inte heller skriva vad jag tycker du ska eller inte ska göra.
Lycka till iallafall!

1. Ja, det tycker jag. 2 år går fort, jag tycker du ska prioritera att gå klart skolan först. Helst vänta längre, men om du absolut inte kan det så vänta i alla fall med att bli gravid tills efter studenten. Det är dessutom bara bra att hinna vara tillsammans med sin partner ett tag till innan det kommer barn, så man verkligen lär sig att hantera motgångar tillsammans.

2. Mitt första barn föddes när jag var 18,5 och blev till oplanerat. Jag hade dock precis hunnit gå ut gymnasiet. Nästa barn var planerat och föddes när jag var 20.

3. Jag minns faktiskt inte hur han reagerade på första graviditeten. Jag vet att han oroade sig för sina föräldrars reaktion, men samtidigt blev han bedrövad när vi diskuterade abort.

4. Mina föräldrar blev lite chockade (uppvuxen i en frikyrkofamilj...). Hans föräldrar fick inte veta förrän vi var i vecka 16-17, för han ville inte höra sin mamma tjata om abort. Hon blev lite sur över att vi inte berättade tidigare.

5. Självklart kan jag inte ångra mina underbara bar! Däremot vet jag nu i efterhand att jag inte var tillräckligt mogen för att bli förälder då. Jag hamnade i en djup depression på grund av osäkerhet i mitt föräldraskap och dålig självkänsla som mamma, och småbarnstiden blev riktigt jobbig. Jag oroade mig hela tiden för att jag gjorde fel. Det är i efterhand, när man ser hur mycket man har förändrats och vuxit mentalt från 20 till 30 års ålder, som man inser att det förmodligen hade varit bättre att vänta några år. 

6. Vi hade varit tillsammans i 2,5 år och varit förlovade nästan lika länge när första barnet föddes. Gifte oss och flyttade ihop under graviditeten. Sen var vi gifta 5 år innan vi gick skilda vägar.

7. Andra barnet som var planerat tog ca 4 månader. Blev gravid efter två månader men fick missfall tidigt (samtidigt som jag skulle fått mens). Blev sen gravid igen ytterligare två månader senare.

8. Fick havandeskapsförgiftning med första barnet (vilket är vanligare bland unga förstföderskor, fick jag veta). Förlossningen sattes igång i vecka 36+6, tog 7-8 timmar och var väldigt smärtsam. Låg kvar på förlossningsavdelningen några dagar för att jag behöver övervakas av läkare efter förlossningen. Fick sen stanna på BB i fem dagar.