Alltid ensam, ingen vill umgås med mig

Fast det kan ju inte dom veta innan dom lärt känna en... ! Det är inget man säger i första hand.

Jag tror att folk nuförtiden gillar att man är lite "elak" och bestämd. Alltså att man är lite kaxig

Det tror jag med. Har reflekterat över det flera ggr och tycker nog inte att det var så när jag var yngre. Inte på samma sätt iaf.

Många verkar gilla människor som är lite kaxiga och tuffa, som höjer sig själva och

säger fuck you till folk som inte tycker samma sak typ. Jag skulle själv gärna vilja vara en sån lite tuffare person men är alldeles för mesig och snäll. Jag gillar inte att umgås med såna heller för jag är alltid orolig att de ska säga något sårande eller ptja, vara för tuffa för mig liksom.

Jag kan vara tuff och stöddig i vissa situationer, men överlag är jag mest vänlig, glad och öppen. Men det är inte coolt. Det är coolt att vara tuff och ha lite "pfss vem tror du att du är"-attityd. Typ så uppfattar jag samhället idag, en smula överdrivet kanske men ni fattar :)

Beror helt på vart du jobbar nånstans o vilka man arbetar med, kan även ibland ha med vad det är för slags människor man arbetar med, nationellitet, kultur, religion,mycket spelar in. Har även varit med om många som bara hänger med "svenskarna" eller "dom utländska" eller dom som är goa o underbara men inte vågar säga ska vi hänga på fritiden...

Varför bjuder ni på saker? Okej att baka fika till hela jobbet o sätta upp en "varsågod"-skylt när man fyller år, men bjuda på saker i tid o otid? Det gör iaf mig obekväm när mina arbetskamrater drar fram en chokladask under lunchen o ställer på bordet "bara för att vara snäll". Snacka om att inställsamheten lyser igenom då.

Hej!

Jag blir så arg inombords när jag läser allt du skriver, även alla kommentarer. Jag uppfattar dig som en väldigt rar och god person som jag hade kunnat umgås med 24/7. Det är inte DU som är felet, det är samhällets och människornas fel! Jag tror världen har ändrat riktning och fler och fler människor dör ensamma och detta bevisar statistik. Människor hatar och favoriserar för minsta lilla. Personer som du kommer komma längt. Jag är i den "tuffa" kategorin (för att inte skryta), men även jag känner mig enormt ensam ibland.

om jag ska gissa så tror jag att ni kanske är för "på"? Att bjuda är trevligt men gör man det jämt blir det lite för mycket.Det kanske blir något "desperat" över det hela?
Det kanske märks så mkt att man vill bli vän så det blir för konstigt.

Detta däremot som du skrev om läraren verkar mkt konstigt. Lärare tänker alltid på hur de beter sig och hur man hälsar, ellr så är det en obetänksam person och det har man inte "råd" att vara som lärare. Detta borde du säga till personen. "varför hälsar du på de andra men inte mig?"

Jag känner samma sak. Måste vara för att jag är sladdbarnet.

Känner väl ungefär samma sak. Fast på annorlunda

vis. När min särbo gick bort (cancer) känns det som

att ingen vågar höra av sig.

Hör av dej om du vill.

Hej!

Vad jobbigt det låter! För det första så låter det som om du är en härlig och generös person och det finns säkert många som skulle vilja vara din vän. Det gäller för dig att hitta dem, visa vem du är och hitta ett sätt att förhålla dig till andra människor som fungerar bättre för dig.

Sen så låter det som om du verkligen söker efter närhet hos andra människor - det är positivt. Tyvärr, verkar dina erfarenheter vara att du inte når fram.

Det finns här saker du kan jobba på, för att förändra dig, så att du får större chanser att nå dina mål. Men för att förändra dig, behöver du veta vad som går fel - d.v.s. det krävs analys.

Du ger så lite information i din text, så det är svårt för mig utifrån att veta vad de andras bemötande beror på. Jag ger några möjliga tankar/frågeställningar, så får du fundera över om något stämmer in på dig.

Förstår du det sociala spelet? Har du en diagnos, t.ex. asperger som gör att du inte uppfattar vissa sociala regler och signaler?

Är du tillbakadragen och inte tar så mycket plats? Väldigt blyg och tar få sociala initiativ?

Har du någon gång i ditt liv haft nära vänner? Eller har du alltid varit eller känt dig utstött?

Hur gör du när du närmar dig andra människor?

Anledningen till dessa frågor är för att om du kan hitta orsaken till din ensamhet hos dig själv, har du själv makten att förändra din situation genom att förändra dig själv och ditt beteende.

Det är inte säkert att du gör något fel alls, heller. Ibland handlar det bara om att man är i fel miljö. Jag var väldigt ensam under en period, men sedan när jag bytte miljö fick jag väldigt många vänner och kontakter. Det var kanske inte mitt beteende som var fel, utan hade bara otur och befann mig i fel slags miljö.

Det finns ju också möjligheten att söka sig till föreningar, intressegrupper, etc. På nätet finns också speciella sammankomster för personer som söker vänner. Är det något du skulle kunna tänka dig att pröva på?

Eftersom du är ung, tänker jag att det tar ett tag innan man lär sig skapa ett nätverk med människor som man tycker om. Det kanske man inte har behövt tidigare i och med skolan och det sammanhanget där, men i vuxenlivet behöver man ofta bli mer aktiv själv för att hitta vänner...

Ok gå ett steg längre.. låt oss säga att du träffar en vän här eller nån annanstans.. vad ska ni göra? det är där det inte klaffar för mig för det mesta, har inte samma intressen som många av mina vänner.

exempelvis kanske jag vill gå på åhlens eller hemtex och köpa heminredning så vill hon hellre gå på h&m och köpa kläder. jag kanske vill köpa garn för att sticka en halsduk så tycker min vän kanske att det är helt onödigt när jag kan köpa en färdig halsduk. see how I mean?

Hej! Känner oxså igen mig .. har oxså varit mobbad i skolan , det pratat väl lite med mig på jobb av artighet,  för sen efter jobbet är jag ensam Igen. Har min man o mina barn men ingen väninna