Föräldraledighet då föräldrarna är separerade

Är ni inre gifta när barnet födds så får du automatiskt vårdnaden och alla dagarna.

Sen kan det funka att han tar häften.

Jag separerade när jag va gravid med yngsta barnet. Men pappan är hos oss varje dag före eller efter jobbet och 1 dag på helgen. Han har till och med sovit över ibland. Jag lämnat barnen med honom när jag handlar m.m. Han har en bra, nära relation till båda barnen. Så bebisen hade absolut kunnat flytta till honom efter 6-8 månader och jag istället sprang hos honom varje nån/några timmar per dag.

Nej vi är inte gifta. Har funderat förut på om det är bäst att behålla ensam vårdnad med tanke på alla praktiska saker. Det betyder dock inte att pappan skulle få träffa barnet mindre, jag vill att umgänget ska fungera bra. Jag och pappan kommer inte överens så bra och varje gång jag försöker prata med honom om såna här saker blir han defensiv och säger kort att det blir som han vill, inget snack om saken. Han ville till en början inte ens följa med på föräldrautbildningar och förlossningsförberedande kurser, sa att det räcker med att jag och han sätter oss några veckor innan bf och pratar. Det blev såklart bråk om detta, och han ändrade sig när jag sa att om han ska vara delaktig sen får han börja visa det nu. Och om han vill vara med på förlossningen vill jag att han ska vara förberedd.

Angående vårdnaden känner jag bara att jag skapar problem om jag vägrar skriva på GV. Han kan ju ändå ta det till TR och kommer antagligen få rätt där. Men jag vill vara säker på att vi kan följa ett schema angående umgänget i början, innan barnet är 2-3 år och vi kan ha vv boende.. Han vägrar följa med till familjerätten för att diskutera detta. Känns som jag ändå försöker mitt bästa för att både jag och pappan kan få en talan men han är så bestämd.. Hur ska jag lösa detta för barnets bästa?

Försök ta så mycket som möjligt skriftligt så du kan spara vad han säger. Skriv inte på om gemensam vårdnad. Låt honom stämma dig. Du kan i så fall ganska lätt visa att han inte tänker på barnets bästa och inte vill samarbeta (då du förslagit samtal i familjerätten) m.m. Så det är inte alls säkert att han får egendom delad vårdnad.

Tänk på att barnet är precis lika mycket hans som ditt. Du kan inte sätta vilkor som "du måste gå denna kursen med mig och du vill träffa barnet sen".

Tänk om det var han som födde barnet? Om det var han som tänkte vägra dig gv? Hade du gått med på att han ville sno alla dina föräldradagar? Hade du gått med på att enbart få träffa barnet hemma hos honom göra timmar i veckan ( förutsatt att du gick de kurser han ville att du skulle gå, skrev över dina dagar)?

Hade inte du haft värdens största ångest och en del samarbets ovilja om han satt med barnet som sitt, gav dig vilkor och funderade på att förvägra dig föräldraledighet och gemensamvårdnad?

Tänk på att barnet är precis lika mycket hans som ditt. Du kan inte sätta vilkor som "du måste gå denna kursen med mig och du vill träffa barnet sen".

Tänk om det var han som födde barnet? Om det var han som tänkte vägra dig gv? Hade du gått med på att han ville sno alla dina föräldradagar? Hade du gått med på att enbart få träffa barnet hemma hos honom göra timmar i veckan ( förutsatt att du gick de kurser han ville att du skulle gå, skrev över dina dagar)?

Hade inte du haft värdens största ångest och en del samarbets ovilja om han satt med barnet som sitt, gav dig vilkor och funderade på att förvägra dig föräldraledighet och gemensamvårdnad?

Tack för svar. Allt vi diskuterar är via sms, har har inte ens "tid" att prata i telefon. Han kunde sträcka sig till att prata om umgänget i telefon. Så jag har allt skriftligt..

Känns bara jobbigt att inte kunna komma överens, och att det vore lättare med ensam vårdnad. Då kan han fortfarande träffa barnet mycket men vi två slipper tjafsa om praktiska saker. På ett sätt känns det kanske bäst för barnet i nuläget, det kan ju också ändras senare? Att han kan få gemensam vårdnad när barnet är lite äldre. Men jag vet att han kommer gå i taket om jag inte skriver på GV och vår relation kanske riskerar att bli ännu sämre då..

Vårdnad och umgänge är ju inte samma sak. Så även om du har vårdnaden så ska han själklart träffa bebisen regelbundet och ofta i början så dom också bygger upp en relation. Om allt funkar bra så kan ni ju ha delad vårdnad längre fram. För det är ju en trygghet för honom med, så förstår att han vill ha det. Åh jag tycker verkligen att båda föräldrarna ska ha lika mycket att säga till om och rätt till all information m.m. Men kan man inte komma överrens så funkar inte det. Och han verkar inte tänka på vad som är bäst för ett så litet barn. Blir ju annorlunda om 2-3 år (om han byggt upp en bra relation, vilket du måste låta honom göra).

Ja men precis, det är exakt så jag tänker i så fall. Självklart kommer han få träffa barnet och bygga upp en relation! Vet dock inte hur han tänker kring det, tror inte han har tänkt ha med oss att göra så mycket första tiden. Jag kommer iaf låta honom om han vill och det är ju det bästa när han väl börjar ha vår son hos sig.

Hej, jag behöver lite råd.. Jag väntar barn i maj 2016 och jag och pappan till barnet är separerade. Jag behöver planera min föräldraledighet och nu säger pappan att han tänker ta halva ledigheten, inget snack om saken. Han har ju juridiskt sett rätt till det då vi kommer ha gemensam vårdnad. Jag försökte förklara att jag omöjligt kan lämna ifrån mig barnet på heltid när han är ett 6 månader gammalt spädbarn, att det inte direkt är barnets bästa ???? jag kan inte ta färre dagar i veckan heller, kommer inte ha råd.. Kan man prata med någon om detta? Han säger dock att han inte behöver prata med någon om det. Jag har läst i en massa forum och allas åsikter är samma, ett så litet barn ska inte plötsligt byta hem. Vet inte vad jag ska göra och jag vill undvika att bråka med honom ???? Men jag vägrar låta barnet ta skada!

Jag skulle vara glad över samtliga råd i hur jag kan ta upp saken med honom, vad kunniga säger om barnets bästa och hur ni med liknande situation har löst detta. Tack!