SNÄLLA hjälp!! femåring vaknar varje natt och skriker om hon inte får sova i våran säng..

Hmmm...såg nu att mannen inte är hennes pappa. Ja, det gör det hela lite klurigare. Hon har inget syskon hon kan dela rum (menar inte säng utan rum) med? Kanske är enklare att somna om om man inte är själv i rummet.

Vi har en 180 säng och en dotterns säng är en barnsäng som är 70 cm bred, så att en av oss ska sova i en säng på 70x150 cm säng, känns inte aktuellt tyvärr. Vi har heller inga andra sovplatser än dessa två sängar. Kanske bör dottern få en större säng nu? Vet inte när man uppdaterar barnsängen till en normalstor..

Testa att kuta in snabbt som sören några nätter så att hon inte hinner vakna till riktigt. Då hinner hon kanske somna om innan hon blir så upprörd att hon skriker. Det kanske bara krävs några nätter innan mönstret bryts?

Eller försök att ändra hennes sömnmönster genom att väcka henne lite när ni går och lägger er. Kanske för att kolla om hon behöver kissa eller något annat.

Eller kör med någon muta: sova-hela-natten-fen som ger en present/klistermärke till barn som sover hela natten i sin egen säng. (Hon kan flyga vidare och hjälpa andra barn när er dotter klarar av det själv).

Eller dra fram någon gammal trygghetssak från när hon var yngre: ett gosedjur eller snuttefilt. Eller kanske en helt ny skulle vara bättre? mp3-spelare med lugnande musik eller avslappningsljud? Har ni husdjur - de kan kanske acceptera att sova i tjejens rum? Eller syskon? Det är många som inte gillar att sova själv...

Prata med henne när hon är helt vaken på dagen. Säg att ni alla sover bättre i era egna sängar och att ni vill att hon sover i sin säng. Klargör era förväntningar så att hon förstår var era gränser går. Berätta också hur ni vill att hon ska göra när hon behöver hjälp: när hon är sjuk, rädd, har haft en mardröm...

Min grabb har haft såna perioder och då har jag lagt mig hos honom i hans säng tills han somnat om. Det har inte tagit många minuter om jag går dit på en gång när han ropar. Jag sätter på hans ljudbok och kramar om honom i sängen, behöver inte prata så mycket.

Om det är något annat som törst/kissnödig/kissat i sängen/katten som stör/täppt näsa osv har han alltid sagt det.

Så har det blivit mest sömn hos oss! Gå upp direkt när hon ropar och kryp ned hos henne (även om det är trångt och obekvämt), det tar säkert inte mer än 10 min så kan du gå tillbaka till din säng och sova ostört resten av natten.

Men, äh, jag glömde ju det mest uppenbara: vad ser hon på för barnprogram? Vad läser ni för böcker? Vad händer i hennes lekar? På dagis? I hennes vardag? Ta en ordentlig titt på om det är något som skulle kunna ge upphov till mardrömmar. Eller bara är stressande och triggar hennes tankar. Och bara för att hon klarade av att titta på något när hon var yngre behöver inte betyda att det inte ger mardrömmar nu när hon begriper lite mer och kanske inser att det är otäckt på ett nytt sätt.

Mer motion och utelek är bra för sömnen så fläska på med det om ni har möjlighet. 

Köo en stor säng till henne så har ni löst det. Det kommer säkert komma fler sådana här perioder när hon är sjuk osv. Då finns möjlighet för henne att sova i dubbelsängen med en vuxen och en vuxen k hennes säng. Eller att ni köper en säng som går att dra ut till hennes rum. Så kan någon ligga bredvid. Jag vet många barn som fått en fullstor säng efter spjälsängen.

För egen del skulle jag göra det helt klart att hon inte får komma in i vår säng. Om hon verkligen inte ger sig och är jätteledsen skulle jag överväga att köpa en bredare säng till henne så att du kan gå in och ligga bredvid en stund. Men barn i sängen så länge de inte är sjuka eller har haft en mardröm är otänkbart för mig, och helt otänkbart om det är en vanesak. Jag har inte rätt att kräva att sova med mitt barn eller min partner eller vem det nu kan vara om de inte vill det och det har inte min son heller.

Händer här också. Inte mardrömmarna, men att barn kommer vandrande på natten. Vår första lösning var att skaffa en 210 cm bred dubbelsäng. Funkade utmärkt även om den faktiskt kan bli trång om det är två barn i den. Lösning nummer två var att skaffa en bred (minst 105 cm) säng till barnet. Då kan man vanka över dit om man vaknar med två tvärsliggande ungar i sängen, en stortå i näsborren och en blivande kickboxare som övar sparkar i ens skrev. 

Whaaaat!?

Så här hade jag absolut inte gjort. Ett barn vaknar inte på natten för att jäklas. Även större barn kan ha behov av extra närhet utan att kunna förklara eller uttrycka att det är pga en mardröm eller något annat.

Att inte vilja ha barn i egna sängen är en annan sak. Jag sover skitdåligt med barn i sängen, men det hindrar mig inte från att ligga bredvid en stund i barnets säng eller sitta på kanten och stryka handen på ryggen exempelvis tills barnet somnat om. Ett barn som känner sig tryggt sover bättre. Som förälder får man offra mycket sömn periodvis, bara att bita ihop och mantra att "det är en fas, det går över" ;)

Lycka till, hoppas att lilltjejen snart sover bättre om nätterna!

Inatt fick hon magsjuka så sova bättre blev det inget med :(

Hua! Då får vi hålla tummarna för att det är en variant som är skapligt snabbt övergående och att övriga familjemedlemmar klarar sig. Kram!

Vår 4,5 åring har eget rum med egen säng men han vill inte sova där utan sover inne hos oss. Jag har inga bekymmer med samsovning men maken kan inte sova med barn i sängen. Vi har löst det så att sonen har en liten säng som står precis bredvid vår säng. Så när han vaknar på natten och är orolig så brukar han vilja hålla pappa i handen. Får han det är han nöjd och kan somna om. Tidigare ville han ligga mellan oss men detta är en kompromiss som gör att alla kan sova.

TS varför funkar det inte att ha en madrass på golvet i barnets rum så en vuxen kan lägga sig där? En 5-åring går det ju oftast att resonera med. Förklara att ni inte kan ha henne i sängen, att ni inte kan sova då. Erbjud en annan lösning t.ex. madrass. Och sen får ni kanske stå ut några nätter även om hon protesterar. En lösning är ju också att vara mycket bestämda med att hon ska sova i sitt rum och följa henne dit varje gång. Men jag tycker det är hårt, hellre försöka möta barnets behov av trygghet på något sätt.

Min bonus hade en liknande fas i 6-års åldern. Bonus är precis som din dotter en riktig slagskämpe i sömnen så det går inte att sova tillsammans för då får vi ingen sömn alls. (Vi har en 140 säng om det skulle vara relevant, dvs. inte så bred)

Om bonus skrek/grät från sitt rum så skyndade jag dit och frågade om jag skulle lägga mig bredvid och gjorde detta i ca 5-10 min tills bonus somnat om. Oftast har det räckt med 1-2 ggr om man varit snabb att komma dit.
Alt. om bonus kommer in till oss har vi nu varit tvungna att strikt införa en 10 min regel, bonus får ligga hos oss i sängen i 10 godtyckliga minuter (t.ex efter mardröm) men måste sen när vi säger till gå tillbaka till sin egen säng.

Vi har på dagtid förklarat att det är för att min sambo annars blir helt förstörd dagen efter och att det inte är för att vi inte vill ha bonus där. (Sambon ligger i mitten vid nattbesök och är därför den som blir mest störd/sparkad/armbågad)

Märker ni också av mer problem nära byten?

Vår grabb fick en normaltstor säng redan som två-åring (som stod bredvid vår). Bland de jag känner så har de flesta barn fått normalstora sängar som första riktiga säng, många har medvetet köpt 120-cm sängar direkt för att kunna sova med barnet om det behövs.
När min grabb var 5,5 fick han en 120-cm-säng (IKEAS loftsäng)

Om ni vill ha slut på kaoset: bestäm er! Antingen får hon sova i er säng på en gång hon vill det så slipper ni skriken. Eller så får hon inte det och då får hon skrika hur mycket hon vill men GE INTE MED ER. Förmodligen bråkar hon 2-3 nätter sedan accepterar hon läget.

Att hålla på och säga nej du får inte och sedan ha henne att vråla, bli ledsen och förtvivlad för att ändå sedan gå med på hennes önskemål är ju bara plågsamt för henne. Hon gör ju vad hon måste (skrika och gråta) för att det är det ni "kräver" från henne om hon ska få sova i er säng.

Låt henne sova hos er på en gång. Jag hade försökt hitta ett sätt att hon får somna om med en av er. Låt henne inte ligga och gråta.

Läste hela tråden nu. Skaffa en normalstor säng till henne och lägg dig bredvid när hon vaknar. Som flera skriver kan det vara smart att skaffa en stor säng direkt efter spjälsängen.

Vi går över till sonen när han vaknar eftersom han skulle väcka lillasyster inne hos oss. Ibland blir vo kvar sovandes hos honom men oftast går vi tillbaka när han har somnat. Det finns faktisktinte i min värld att lämna honom gråtandes.

Tack för alla svar! Inatt har hon sovit superbra. Jag läste en studie från akademiska om barn och sömn där det fanns massvis med bra tips. Så nu hoppas jag att det kommer hålla i sig även om det förmodligen kommer bli några jobbiga nätter också, men sånt får man ju räkna med. Så länge vi lyckas bryta mönstret av att det är så varenda natt :)

Så skönt TS! Vad var det som fungerade? Kan du länka till studien?