• Alexi

    HUR svänger man ett varns matvanor till att bli bättre?

    Skulle vilja ha tips från andra med matkinkiga barn. Hur kan man få ett barn som äter oerhört begränsat att tycka om lite mer?

    Vår sjuåring äter inget såsigt, väldigt mycket bröd i form av vitt bröd med smör, pasta, ketchup, nästan inga grönsaker förutom gurka och morötter, gillar kött och korvprodukter, äter ok av ren fisk.

    Vi föräldrar äter mycket grönsaker och äter mycket lchf-inspirerad mat men det är svårt att få barnen att ens smaka.

    Hur har ni med liknande matsituation kommer framåt?

  • Svar på tråden HUR svänger man ett varns matvanor till att bli bättre?
  • Alexi

    Det är liksom inget problem med hennes matintag och vi bråkar inte eller gör en kamp om detta, vi ser ju till att åtminstone delar av middagen passar henne osv. Det är mest att det är tråkigt och näringsfattigt. Vore roligt att kunna gå på lite mer bredd i restauranger, kunna tro på att hon kan äta det som serveras borta utan att behöva ”barnmat”, äta vanlig mat så att man tror att hon får i sig de flesta näringsämnen (nu får hon vitamintillskott) osv. Och jag tänker att när man är sju år borde man kunna börja tänk lite bredare och vara lite mer mottaglig för bredd i matväg. Inte bara äta kött, pommes, makaroner och gurka...

    Femåringen är relativt kinkig också hemma för han påverkas nog rätt mycket av hennes kinkighet men på förskolan berömmer de att han äter bra av i princip alla sorter. Det har hon aldrig gjort utan är det pasta med sås, gryta/gratäng osv i skolan så vet jag att hon bara ätit pastan/potatisen, i bästa fall lite morötter och fyllt på med mackor.

  • sextiotalist
    Alexi skrev 2016-01-21 14:06:18 följande:

    Det är liksom inget problem med hennes matintag och vi bråkar inte eller gör en kamp om detta, vi ser ju till att åtminstone delar av middagen passar henne osv. Det är mest att det är tråkigt och näringsfattigt. Vore roligt att kunna gå på lite mer bredd i restauranger, kunna tro på att hon kan äta det som serveras borta utan att behöva ?barnmat?, äta vanlig mat så att man tror att hon får i sig de flesta näringsämnen (nu får hon vitamintillskott) osv. Och jag tänker att när man är sju år borde man kunna börja tänk lite bredare och vara lite mer mottaglig för bredd i matväg. Inte bara äta kött, pommes, makaroner och gurka...

    Femåringen är relativt kinkig också hemma för han påverkas nog rätt mycket av hennes kinkighet men på förskolan berömmer de att han äter bra av i princip alla sorter. Det har hon aldrig gjort utan är det pasta med sås, gryta/gratäng osv i skolan så vet jag att hon bara ätit pastan/potatisen, i bästa fall lite morötter och fyllt på med mackor.


    Nej, du kan inte förvänta dig att en 7-åring tänker berdare och är mer mottaglig. Är man matkräsen av sig (ja, det brukar vara en medfödd egenskap) så är man mer känslig för smaker och konsistenser och har betydligt svårare att vänja sig vid nya smaker etc.
    Vad jag kan minnas så kom min sons vändning under tonåren, då började det sakta men säkert breddas. Han började testa mer och mer och det sista steget var fisk för ett par år sedan. Nu äter han i princip allt, ärtsoppa, inälvor och musslor är kvar.
  • JA77
    Alexi skrev 2016-01-21 14:06:18 följande:

    Det är liksom inget problem med hennes matintag och vi bråkar inte eller gör en kamp om detta, vi ser ju till att åtminstone delar av middagen passar henne osv. Det är mest att det är tråkigt och näringsfattigt. Vore roligt att kunna gå på lite mer bredd i restauranger, kunna tro på att hon kan äta det som serveras borta utan att behöva ?barnmat?, äta vanlig mat så att man tror att hon får i sig de flesta näringsämnen (nu får hon vitamintillskott) osv. Och jag tänker att när man är sju år borde man kunna börja tänk lite bredare och vara lite mer mottaglig för bredd i matväg. Inte bara äta kött, pommes, makaroner och gurka...

    Femåringen är relativt kinkig också hemma för han påverkas nog rätt mycket av hennes kinkighet men på förskolan berömmer de att han äter bra av i princip alla sorter. Det har hon aldrig gjort utan är det pasta med sås, gryta/gratäng osv i skolan så vet jag att hon bara ätit pastan/potatisen, i bästa fall lite morötter och fyllt på med mackor.


    Men varför denna fokusering på mat? Så länge barnen växer som de ska, mår som de ska, fungerar i skolan osv, så kommer resten när intresse finns. Ni äter LCHF, det är ju också ett val/bortval av mat. Hur ska ni motivera det för barnen som ni vill ska äta allsidigt?
  • sextiotalist
    JA77 skrev 2016-01-22 12:30:33 följande:
    Men varför denna fokusering på mat? Så länge barnen växer som de ska, mår som de ska, fungerar i skolan osv, så kommer resten när intresse finns. Ni äter LCHF, det är ju också ett val/bortval av mat. Hur ska ni motivera det för barnen som ni vill ska äta allsidigt?
    Exakt, se på vad barnen äter istället för att se vad det inte äter. Barnet äter ju ändå en hel del, morötter, kött, fisk etc.
    Morötter är väl jättebra att han/hon äter, nyttigt och massor av vitaminer. Min grabb älskade broccoli, visst, det är tjatigt med broccoli till varje måltid, men det är ändå en bra grönsak, bättre att han åt broccoli än inget alls resonerade vi.
  • Alexi
    JA77 skrev 2016-01-22 12:30:33 följande:
    Men varför denna fokusering på mat? Så länge barnen växer som de ska, mår som de ska, fungerar i skolan osv, så kommer resten när intresse finns. Ni äter LCHF, det är ju också ett val/bortval av mat. Hur ska ni motivera det för barnen som ni vill ska äta allsidigt?
    För att jag är så rädd att mina barn ska ärva mina överviktsproblem. De kom för mig i skolåldern och består 30 år senare. Jag har lidit så av detta och vill för allt i världen undvika att mina barn får detta också.

    De har faktiskt inte reagerat alls på lchf. Vi äter ju samma mat, tex kyckling, men äter kanske stekt blomkål eller blomkålsris till men de får pasta eller vanligt ris. Och skulle de fråga så är det ju bara att vi säger att vi tycker det är gott men att de får makaroner för att de gillar det bättre. Är inte konstigare än att de äter en glass ibland medan vi inte gör det.
  • scanmia

    Jag kämpar med samma problem med mitt mellanbarn så det är inte så att jag sitter på någon egentlig lösning. Jag gillar itsnotaboutnutrition.squarespace.com/start-here/
    och hennes blog för hon har faktiska, konstruktiva lösningar. Sedan passar inte allt (förstås) för min lille matstrulare - vi har en lite mer, hmm, tillåtande, mildare föräldrastil än hon kanske förespråkar.

  • Alexi
    scanmia skrev 2016-01-22 22:43:58 följande:
    Jag kämpar med samma problem med mitt mellanbarn så det är inte så att jag sitter på någon egentlig lösning. Jag gillar itsnotaboutnutrition.squarespace.com /start-here/
    och hennes blog för hon har faktiska, konstruktiva lösningar. Sedan passar inte allt (förstås) för min lille matstrulare - vi har en lite mer, hmm, tillåtande, mildare föräldrastil än hon kanske förespråkar.
    Intressant, tack!
  • JA77
    Alexi skrev 2016-01-22 20:52:44 följande:
    För att jag är så rädd att mina barn ska ärva mina överviktsproblem. De kom för mig i skolåldern och består 30 år senare. Jag har lidit så av detta och vill för allt i världen undvika att mina barn får detta också.

    De har faktiskt inte reagerat alls på lchf. Vi äter ju samma mat, tex kyckling, men äter kanske stekt blomkål eller blomkålsris till men de får pasta eller vanligt ris. Och skulle de fråga så är det ju bara att vi säger att vi tycker det är gott men att de får makaroner för att de gillar det bättre. Är inte konstigare än att de äter en glass ibland medan vi inte gör det.
    De flesta barn äter ju ensidigt, men majoriteten är inte överviktiga. Tryck istället på att de ska välja grönsaker de gillar och att de rör på sig. 
  • Alexi
    JA77 skrev 2016-01-23 15:28:31 följande:
    De flesta barn äter ju ensidigt, men majoriteten är inte överviktiga. Tryck istället på att de ska välja grönsaker de gillar och att de rör på sig. 
    Fast jag har funderat på det här. Trots allt är ju en halva vuxna befolkningen överviktiga idag och det är en otrolig ökning av andelen överviktiga barn idag jämfört med tex på 70-talet. Varför är inte det relevant? Varför är inte alla tjocka vuxna bekymrade över hur deras barn ska få bättre matvanor än de själva har? Människan är ju överviktig för att man inte kan hantera det enorma överflöd av mat vi har idag i västvärlden, borde inte det vara bra då att jag funderar på hur mina barn ska slippa detta problem? Det känns som att alla här tycker jag ska helt sluta fundera på mina barns ätande och vikt osv men kommer det göra dem fortsatt normalviktiga om jag redan nu har sett att min dotter har lite samma matbeteenden som jag själv haft hela livet? Vad menar ni att föräldrar ska göra?

    "Men utifrån studier på mindre grupper säger forskningen att mellan 15 till 20 procent av alla tioåringar är överviktiga. Andelen med fetma ligger mellan 3 och 5 procent.


    Mellan 1980 och 2000 ökade antalet barn med fetma och övervikt kraftigt. Sedan planade ökningen ut, men antalet har legat kvar på samma höga nivå."

    www.dn.se/nyheter/sverige/overvikt-bland-barn-har-blivit-en-klassfraga/

  • Nukkumatti

    Jag tycker att det låter fantastiskt klokt av dig att tänka och försöka få en förändring. Några saker som jag tycker har fått mina barn att äta bättre är att alltid servera mat när de är riktigt hungriga. Ibland kan jag ge dem grönsaker innan middagen är klar, då äter även minstingen dem. Sen har vi försökt att inte köpa färdigmat som korv och köttbullar eller vitt bröd, för väldigt mycket är ju en vanesak. I början ville dottern inte äta bröd längre, men nu har hon vant sig så småningom. Så jag försöker att laga nyttigare middagar (mycket fisk blir det) och äter barnen inte det så får de havregrynsgröt till kvällsmat nån timme senare, så de klarar sig. Tänk långsiktigt och bry dig inte om det tar tid med förändringen. Lycka till!!

  • minerva123

    Tittar man på vad din 7-åring de facto äter så är det ju riktigt bra mat! Ren fisk, kött, ett par grönsaker. Kanske någon sorts frukostmat också, som gröt, yoghurt, mjölk? Sedan kan jag förstå att det är tråkigt att repertoaren så begränsad, men det kan ni som föräldrar inte göra så mycket åt... Mer än att erbjuda andra rätter och smaker och hoppas att det lossnar någon dag. Jag var själv extremt matkänslig som barn och minns fortfarande hur obehagligt det var med många konsistenser och smaker. Tack och lov var mina föräldrar väldigt förstående (min mor var likadan som barn nämligen...), däremot var det väldig jobbigt i skolan och att bli bjuden på mat borta. Jag minns att jag kunde få ren panik av att behöva äta mat hos andra pga blickar och kommentarer från vuxna. I tonåren lättade det och nu jag en allätande vuxen (förutom viss fisk där jag fortfarande kan få kväljningar av konsistensen). Hur ligger din dotter på viktkurvan?

  • Alexi
    Nukkumatti skrev 2016-01-23 21:00:03 följande:
    Jag tycker att det låter fantastiskt klokt av dig att tänka och försöka få en förändring. Några saker som jag tycker har fått mina barn att äta bättre är att alltid servera mat när de är riktigt hungriga. Ibland kan jag ge dem grönsaker innan middagen är klar, då äter även minstingen dem. Sen har vi försökt att inte köpa färdigmat som korv och köttbullar eller vitt bröd, för väldigt mycket är ju en vanesak. I början ville dottern inte äta bröd längre, men nu har hon vant sig så småningom. Så jag försöker att laga nyttigare middagar (mycket fisk blir det) och äter barnen inte det så får de havregrynsgröt till kvällsmat nån timme senare, så de klarar sig. Tänk långsiktigt och bry dig inte om det tar tid med förändringen. Lycka till!!
    Tack! Vi äter (eller barnen) tyvärr en hel del halv- och helfabrikat, framför allt till luncher lediga dagar. Däremot till middagen lagar vi det mesta själva. Men just för att det är så mycket kinkigt så blir det att man tar sånt som går i. Sonen väljer ofta grövre bröd men dottern vägrar allt som inte är vitt och fluffigt...
  • Alexi
    minerva123 skrev 2016-01-23 21:23:04 följande:
    Tittar man på vad din 7-åring de facto äter så är det ju riktigt bra mat! Ren fisk, kött, ett par grönsaker. Kanske någon sorts frukostmat också, som gröt, yoghurt, mjölk? Sedan kan jag förstå att det är tråkigt att repertoaren så begränsad, men det kan ni som föräldrar inte göra så mycket åt... Mer än att erbjuda andra rätter och smaker och hoppas att det lossnar någon dag. Jag var själv extremt matkänslig som barn och minns fortfarande hur obehagligt det var med många konsistenser och smaker. Tack och lov var mina föräldrar väldigt förstående (min mor var likadan som barn nämligen...), däremot var det väldig jobbigt i skolan och att bli bjuden på mat borta. Jag minns att jag kunde få ren panik av att behöva äta mat hos andra pga blickar och kommentarer från vuxna. I tonåren lättade det och nu jag en allätande vuxen (förutom viss fisk där jag fortfarande kan få kväljningar av konsistensen). Hur ligger din dotter på viktkurvan?
    Jag skulle vilja att familjen åt lite mer vegetariskt men det är oerhört svårt utifrån hur hon äter. Inga bönor, eller något åt det hållet går. Gröt äter hon inte, men yoghurt/fil.

    Jag var också väldigt kinkig som liten men det lossnade ju successivt. Men jag har ändå en bild av att jag åt mer såsiga saker och grytor än vad dottern gör.

    Hon ligger rätt ok på kurvorna, mitt på normalkurvan:
    BMI: 15.45 Undervikt ... 13.42 Normalt 13.43 17.62 Övervikt 17.63 19.67 Fetma 19.68 ...
    Men det gjorde jag som sagt också som 7-åring och det gick ändå åt skogen några år senare...
  • lillefröe

    låter som att ert barn äter väldigt ålderstypiskt.. dvs.. ganska enformigt, mat som denne är "trygg" med och vet att det smakar gott. Smaken för annan mat kommer om ni fortsätter ge alternativ 

  • envismammaa

    Min son var ett riktigt matvrak och åt ALLT när han var bebis, det fanns verkligen inget som han ratade. Sen när han blev 2 år så blev han plötsligt megakräsen. Slutade äta nästan allt som han gillat förut. Innan kunde han sitta och hälla i sig en spenatsoppa men helt plötsligt ville han bara ha macka till mat och slutade äta även de mest barnvänliga sakerna. 

    Jag tyckte det var jättejobbigt men jag försökte att aldrig visa det utan fortsatte bara som vanligt. Gav honom en tallrik med mat varje dag även om jag visste att han inte skulle äta majoriteten av det. Var väldigt noga med att aldrig ge honom något annat alternativ (som när han frågade om macka) så att han visste att det som serverades var det som gällde. Långsamt så blev det bättre. Ett trick var att se till att allt låg separerat på tallriken, så plockade han det som han ville ha. Och det blev mer och mer saker som han plockade i sig. Nu är han 3,5 år och han har gjort så stora framsteg, skulle inte ens kalla honom kräsen längre. Han har mycket åsikter om mat och tänker alltid efter om han vill ha något. Men han äter många saker som han vägrade innan som alla typer av soppor, fisk och vegetariska rätter. Jag låter fortfarande han bestämma om han vill äta något, skulle aldrig tvinga honom. Jag har märkt att det hjälper mycket att han får vara med och assistera vid matlagningen, då är han alltid mer pepp på att äta efteråt. 

    Så mitt tips är väl att fortsätta laga varierad mat och även om man får ta bort fulla tallrikar en massa gånger så hjälper det till slut och när de blir vana vid olika typer av mat så blir det mycket lättare för dem att testa nya saker sen.

Svar på tråden HUR svänger man ett varns matvanor till att bli bättre?